Apelsin- och morotsrisotto med pinjenötter

Risotto är min egen trösträtt - alltså det jag äter när jag känner mig väldigt liten och ynklig, ledsen, ensam, sjuk, allmänt deppig - eller allt på en endaste gång. Ikväll behövde jag min trösträtt - big time. Jag känner mig så vilsen och eländig, och väldigt väldigt liten. Saltå kvarn inspirerade med sitt recept på apelsinrisotto, men jag la till mina älskade morötter, och gjorde några ytterligare finjusteringar, bland annat en rejäl minskning av parmesanosten. Jag tycker att den ska bidra med konsistens och bara anas i smaken - inte ta över helt, vilket den oftast gör om man följer orginalrecepten. Tillaga och njut - alla behöver en risotto ibland!

Apelsin- och morotsrisotto med pinjenötter
2 portioer, 40 minuter

2½ dl aborioris
7½ dl grönsaksbuljong
1 apelsin
2 morötter
½ gul lök
1 msk pinjenötter
20g parmesanost
olivolja
persilja
salt
svartpeppar


Koka upp buljongen och håll den varm under lock på svag värme under hela tillagningen. Finhacka löken och fräs den i olja i en stor kastrull. Tillsätt riset och värm under omrörning tills både lök och ris är lätt genomskinligt. Riv morötterna grovt och rör ner dem. Tillsätt sedan lite buljong åt gången, 1-2 deciliter ungefär, och rör om väldigt ofta - tillsätt mer buljong när den tidigare omgången kokat in, men inte torkat ut. Riv skalet av apelsinen och pressa ur saften - tillsätt när ungefär 2 deciliter återstår av buljongen. Blanda i lite finhackad persilja och smaka av med salt och svartpeppar. Rosta pinjenötterna hastigt i en het stekpanna och garnera den färdiga och upplagda risotton med dessa och en kvist persilja.

God morgon!

Här ringer klockan 06:00 på mornarna. Nyhetsmorgon slås på, och inom tio minuter är Ebba och jag ute i mörkret och kylan. Efter en riktigt skön och uppfriskande promenad, för det är det verkligen, på mellan fyrtio och sextio minuter i ett bra tempo kommer vi in - och gissa om jag är frukostsugen då! Efter att ha hurtfriskat så på morgonen, och för att klara mig fram till lunch är en ordentlig frukost ett måste - och dessutom är det, enligt mig, det godaste målet på dagen!

Favoritkombinationen just nu består av rågflingegröt med skivad banan, blåbär och kanel, små morotsfrallor med lite olika pålägg, såsom herrgårdsost, Bregott havssalt, Perssons ekologiska bokvedsrökta skinka, keso och avokado! Till det dricks en riktigt stor kopp med te av sorten rooibos vanilj - sedan klarar jag mig fint!

Vad äter ni till frukost?

Fläskfilégryta med vit tryffelolja

Med en riktigt stormig tillvaro, både väder- och känslomässigt, behövde jag en riktigt god gryta - helt enkelt! Att laga grytor är någonting jag fortfarande anser mig själv vara en  nybörjare på, och idag överraskade jag mig själv; det här var verkligen helt underbart gott, och jag rekomenderar den varmt. På Maxi hittade jag jättesmå och galet gulliga champinjoner, så jag la i dem hela - en effekt jag verkligen är riktigt svag för! Självklart går det bra med större, delade svampar, eller för de som tycker det är gott; hela champinjoner på burk. Pricken över i; den vita tryffeloljan. Till detta åt jag ris och en riktigt grön sallad, gjord på romansallad, vitkål, gurka och persilja.

Fläskfilégryta med vit tryffelolja
2 portioner, 30 minuter

2 portioner ris
300g fläskfilé
1 dl matlagningsgrädde
14 små champinjoner
½ köttbuljongtärning
1 msk maizena
1 msk vit tryffelolja
smör
salt


Putsa filén och skär den i bitar. Skölj svampen och smält sedan en klick smör i en panna. Starta samtidigt riskokningen, enligt envisningarna på förpackningen. Bryn kött och svamp i smöret i pannan. Salta och smula över köttbuljongtärningen. När en lätt färg antagits; häll på matlagningsgrädden och rör efter en liten stund i maizenaredningen. Låt småkoka i upp till tio minuter - tills riset är klart, helt enkelt. Tillsätt tryffeloljan det sista du gör och njut sedan av grytan tillsammans med ris och en god sallad.

Persilje- och citrontäckt fisk med vita bönor och fetasot

Lunch idag, och middag igår; fisk! Fråga mig inte hur jag kom på dessa kombinationer, men det var väldigt gott! Fetaosten band liksom ihop allting, då både rödbetor och fisk, men även de vita bönorna, gifter sig perfekt med den krämiga sältan. Med förkokta bönor kan det gå riktigt fort, men med egen blötläggning och kokning blir det en tokbillig rätt - speciellt om man använder alaska pollock, som jag gjorde. Men, vilken vit fisk som helst fungerar! Mitt tillbehör bestod, som sagt, av rödbetor, men om du är sugen på potatis, ris eller några goda gryn så lovar jag att det blir gott det också.

Persilje- och citrontäckt fisk med vita bönor och fetaost
2 portioner, 30 minuter

4 rödbetor
1 burk stora vita bönor
1 röd paprika
400g vit fisk
50g fetaost
1 citron
olivolja
persilja
salt


Koka upp välsaltat vatten och koka rödbetorna där i. Hela rödbetor tar cirkus 25 minuter, om du delar dem i mindre bitar går det fortare! Sätt ugnen på 120 grader. Riv skalet av citronen i en skål, tillsätt finhackad persilja och såpass mycket olja att det blir en röra - hur mycket beror på mängden persilja. Tillsätt salt. Lägg fiskfiléerna i en ugnsfast form och bre över persiljeblandningen. Toppa med fint tärnad fetaost. Hacka paprikan superfint och blanda med de vita bönorna, lite olja och salt i en annan ugnsfast form. Ställ in båda formarna i mitten av ugnen och tillaga i ungefär 15 minuter. Servera bönorna och fisken med de färdigkokta rödbetorna och lite flingsalt!

Baconlindad fläskfilé med klyftpotatis

Söndagsmiddag för en och måndagslunchlåda för lika många är vad jag har byggt ihop i köket ikväll. Det är ruskigt länge sen jag åt fläskfilé, möjligen i början på året? Receptet inspirerades jag till efter ett besök på matplatsen, men jag hoppade över såsen. Jag är ingen såsmänniska, även om jag sakta men säkert börjar förstå vad den där klicken trögflytande egentligen gör på tallriken. Det har dock inte blivit något naturligt tilltag att göra en sås till maten hemma, men det är någonting jag kan rekomendera i det här fallet. Det kändes liksom som att det saknades någonting! En klick gelé, eller svartvinbärschutney, skulle också förhöja smakerna en aning - eller någon sallad som är lite mer spännande än mina tomatklyftor!

Baconlindad fläskfilé med klyftpotatis
2 portioner, 40 minuter

4 potatisar
½ fläskfilé
½ paket bacon
olivolja
timjan
svartpeppar
chilikrydda
salt


Ställ in ugnen på 225 grader. Putsa köttet väl och krydda det sedan runt om - snåla inte med smaksättningen! Linda sedan baconskivorna runt om så att filén är helt täckt. Skrubba potatisen och skär den i klyftor. Lägg ut ett bakplåtspapper på en plåt och lägg på både fläskfilén och potatisklyftorna. Rippla lite olivolja lver potatisklyftorna, salta och strö över lite timjan. Tillaga i mitten av ugnen i 20 - 25 minuter - skär en skåra i mitten och se efter om den är genomstekt. Skär upp i skivor och servera med potatisklyftor och övriga valfria tillbehör, såsom sås eller sallad.


Pestopasta

Viss mat är knappt värd att kalla tillagad, och att beskriva instruktionerna med ordet recept är näst intill patetiskt. Min lunch idag är ett sådant exempel; pasta + pesto = snabbt och gott. Och det är just det, de där snabba och goda rätterna behövs också. Ibland finns det varken tid, ork eller motivation, och det är då jag hoppas att ett sådant här "recept" kan rädda någon ur en energikris.

Pestopasta
1 portion, 10 minuter

1 stor portion pasta
20g pesto
salt


Koka upp vattnet, salta och tillsätt pastan. Koka den al dente, nästan på gränsen till underkokt, och häll sedan av vattnet. Rör i peston och ät ur en stor skål.

 


Persiljeköttbullar med råris

Små och försvinnande god köttbullar trillade jag åt mig själv ikväll. Lördagsgott tillsammans med saltåkvarns råris, en enkel men smakrik och fräsch sallad och en klick god skånsk senap - kan det bli bättre? Jo, det kan det - med ett gott sällskap! Jag fick nöja mig med Ebba, som för övrigt inte var så mycket sällskap då hon låg och sov i min tvättkorg då jag kom upp från köket. Hon hade då även rivit ut allt mitt innehåll ur badrumssoptunnan. Detta är anledningen till att jag mycket sällan har min badrumsdörr öppen...

Åter till mina köttbullar! Persiljan sjunger på sista värsen och får inte förfaras! Gott, nyttigt och gratis - då det är en del av årets koloniskörd - passar mig väldigt bra! Förutom smaken bidrar persilja med ett rejält vitamintillskott; 5 gram täcker det dagliga behovet av vitamin A, och dessutom är denna ört fulladdad med både antioxidanter och järn, vilka jag behöver, men även kalium, kalcium och magnesium. Ös på i matlagningen bara!

Persiljaköttbullar med råris
1 portion, 50 minuter

1 portion råris
130g nötfärs
1 stor vitlöksklyfta
½ liten rödlök
tokmycket persilja
olivolja
senap
svartpeppar
salt


Koka råriset enligt förpackningsanvisningarna. Eventuellt kan du underhålla dig med någonting annat ett tag - riset tar mycket längre tid än köttbullarna! Men, när det är dags; hacka rödlöken extremt fint och blanda med köttfärsen. Pressa i vitlöken, krydda mes svartpeppar och salt, klipp ner så mycket persilja det bara går och rör sedan om ordentligt så att allt verkligen fördelas i hela färsen. Forma små köttbullar och stek dem i lite olivolja tills de får en lagom fin färg. Servera med en ganska neutral sallad och en klick av din favoritsenap!

Morotsfrallor

Det godaste jag presterat i brödväg hittills - no discussions! Det är över en vecka sen mitt brödförråd i frysen tog slut, och tidsbrist har gjort att jag har fått lägga om mina vanor och rutiner helt, för att klara mig i en brödfri vardag. När jag ställdes inför det faktum att jag skulle få klara mig utan bröd trodde jag att det skulle bli stört omöjligt; jag äter ju bröd till frukost och mellanmål, och väldigt ofta till maten dessutom! Under den här tiden har nya mellanmål och frukostar undersökts, och mot slutet av veckan har jag faktiskt ätit stekt bacon till frukost - det trodde jag aldrig att jag skulle göra! Men, så är det precis innan en storhandling, och det är nästan så att jag kan rekomendera att utesluta bröd en tid, om man som jag nästan bygger sin kost kring det, för att vidga sina frukostvanor - jag är nog inte ensam om att ha ett väldigt ingånget frukostmönster?

Morotsfrallorna då; de har provsmakats och älskats! Dess doft har även fått igång vår makedonier i bakstugan. Jag fick dock hjälpa honom lite då han försökte baka enbart med fryst jäst, vatten, socker och grovt rågmjöl. Han blandade cement, ungefär. Mina frallor blev galet saftiga, mjuka och luftiga och jag fick nästan lite moderskänslor för dem. Morötter har jag snöat in på totalt och äter som godis just nu, så att de fick medverka i brödet var en självklarhet! De provsmakades tillsammans med Bregott havssalt - en produkt jag aldrig provat förut, men nu är totalt såld på! Saltet har jag försökt dra ner på, men gett upp - det här var verkligen helt underbart gott! Jag skulle gärna vilja prova det på ett gott knäckebröd till en fisksoppa...

Morotsfrallor
20 frallor, 100 minuter

50g jäst
5 dl fingervarmt vatten
250g kesella lätt
2 rivna morötter
2 tsk salt
1 msk olja, gärna raps och linfrö
4 dl rågmjöl
10 dl vetemjöl


Smula ner jästen i en bunke och blanda ut med vattnet. Riv morötterna grovt och rör ner dem tillsammans med kesellan, saltet och oljan. Blanda om väl och rör sedan ner mjölet och bearbeta degen för hand i uppåt tio minuter. Då det är både kesella och morötter i blir degen ganska kladdig, och det ska den vara, men den ska fortfarande vara möjlig att arbeta med! Låt degen jäsa under en bakduk i 30 minuter, innan du sätter ugnen på 225 grader och knådar delen någon minut till. Häll ut lite mjöl på bänken och rulla ut två längder. Dela varje längd i valfritt antal bitar, tio från var och en blev precis lagom för mig. Forma frallor, så platta eller höga du vill, lägg dem på en bakplåtsklädd plåt och täck dem med bakduken igen. Efter 20 minuter sätter du in plåten i mitten av ugnen och gräddar i 20 minuter. Var snabb med att portionera bröden i påsar och frysa in, så att de blir riktigt goda även efter att de tinats upp!

Grekiskinspirerad pastasallad med kesotzatziki

Sjukt mycket pluggande; dugga imorgon! Eller ja, om sex timmar. Marcus, Agnes och Matilda lämnade mig för en stund sedan, och nu väntar knappa fyra timmars sömn! För att kunna ta mig igenom denna pluggkväll åt jag mig mätt på en väldigt spännande pastasallad; man tager vad man haver i det ekande kylskåpet, så att säga. Ingredienser som kunde ge min pasta smaker som påminner om Grekland, men ingen yoghurt till en tzatziki. Uppfinnesrikedom är nog det ord som bäst beskriver min lösning; att blanda vilöken och gurkan i den keso jag hade! Nej, det var inte riktig tzatzikikänsla utan syrligheten, men det var faktiskt gott, och det blev väldigt bra till pasta!

Grekiskinspirerad pastasallad med kesotzatziki
2 portioner, 20 minuter

2 portioner pasta
½ zucchini
20 svarta oliver
1 rödlök
10 cm gurka
1 tomat
180 g keso
2 vitlöksklyftor
½ liten aubergine
50g fetaost
olivolja
salt


Skiva zucchini och aubergine, salta och stek till en lätt färgad yta i lite olivolja tillsammans med oliverna. Koka pastan - du avgör själv om du vill ha en varm, kall eller ljummen sallad. Skiva den röda löken tunt, klyfta tomaten och blanda med pastan tillsammans med innehållet från stekpannan. Blanda med olivolja och lite salt. Tärna gurkan och blanda med keso och pressad vitlök. Servera tzatzikivarianten med pastasalladen och fetaost - smulad eller tärnad!

Pasta och köttfärssås med persilja

Vitlök och persilja - boosta immunförsvaret! Jag her verkligen inte tid att bli sjuk igen, så nu gör jag allt jag kan för att hålla mig frisk, och då menar jag allt! Det är så fruktansvärt stressigt att jag blir allderles stirrig, och tankar på mat får inte plats i mitt huvud just nu. Men, äta bör man annars dör man, har jag hört, så även idag fick jag i mig middag. Jag vågar till och med säga att det var gott, för jag lyckades faktiskt snappa upp det mellan hastigt inskyfflade tuggor - och då måste det varit gott på riktigt! Mammas kolonipersilja och kolonivitlök tillsammans med hela konserverade tomater från Saltå kvarn satte smak på detta - kvalitet lönar sig!

Pasta och köttfärssås med persilja
2 portioner, 30 minuter

2 portioner pasta
250g nötfärs
½ gul lök
1 burk hela konserverade tomater
3 vitlöksklyftor
olivolja
massvis med persilja
svartpeppar
cayennepeppar
honung
salt


Hacka både gul lök och vitlök fint och fräs på lätt i olivolja. Finfördela köttfärsen och tillsätt den. Sätt igång pastakokningen, med målet al dente! Vänta tills köttfärsen är lätt brynd innan du häller på tomaterna. Klipp ner persilja, vänd runt och smaka av med cayenne- och svartpeppar, lite honung för sötman och salt. När pastan är klar droppar du i lite olivolja, rör om och serverar sedan med köttfärssåsen, som nu har puttrat några minuter. Toppa med lite flingsalt och lägg gärna till lite grönsaker - avokado var kalasgott till!

Sovmorgon, det är bra grejer det!

Igår kväll satt jag uppe tills jag såg i kors och knappt kunde uttala mitt eget namn korrekt. Motiveringen: jag har ju sovmorgon imorgon, jag kan plugga halva natten om jag vill! I morse vaknade jag runt klockan sex, då larmet brukar tjuta. Min första tanke: sovmorgon, super! Då kan jag plugga halva förmiddagen! Upp och ut med en väldigt trött och oförstående hund; "hon sa ju att vi skulle sova länge idag?". Med en termos kaffe framför mig, gjord med presson jag fick av Gertrud, ska nu flitens lampa lysa!

Till mamma; jag såg att du hade ringt först när jag skulle gå och lägga mig - och jag insåg att du inte ville ha kontakt med mig vid den tidpunkten på dygnet. Men tack för att du ringde, jag trodde faktiskt att du hade glömt bort att jag fanns här uppe någonstans. Puss!

Till mormor, eventuellt via morfar & Inga eller mamma; jag har fått ditt brev, och jag blev jätteglad och är djupt tacksam! Att jag inte har ringt dig beror på att jag tänker att jag ska ha tid att prata när jag väl ringer upp och inte bara säga tack och lägga på - den tiden har inte funnits. Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt - jag ska bli ett bättre barnbarn, så fort jag får tid!

Tonfiskslasagne

Med verkligen noll tid är det kalasbra med rätter som sköder sig själva vid tillagningen - i princip. Till den här lasanger behövs bara en ansträgning för att röra ihop ingredienser i en skål lite snabbt, och sedan för att bygga en lasange - hur lång tid tar det liksom? Jag har inte noll tid just nu; jag ligger på ett negativt värde - tiden räcker inte till! Idag har vi laborerat i åtta timmar, med världens stressigaste lunch emellan, och sedan skyndade alla hem med panik i stegen för att plugga. Det känns rättså tragiskt. Jag hade lite dåligt samvete för Ebba och tog ut henne, och mig, på en timmes syreintag - för att sedan försjunka mig i studierna. Vid nio kom jag på att jag glömt bort middagen. En annan sak jag helt glömt bort att göra i all stress är att duscha - jag vill inte säga hur många dagar det hade gått när jag kom på det idag och åtgärdade det hela på ungefär 2 minuter. Dessutom har jag inte tid att baka bröd - vilket gör att jag inte har ätit en smörgås på flera dagar och min skinka som jag hamstrat så på ligger och blir förstörd nere i kylskåpet. Ett kylskåp som för övrigt blir allt tommare. Det är kul att plugga vid universitetet - hela klassen ser fram emot utbrändhet innan jul, några magsår och kanske en och annan hjärnblödning. Det blir nog inga livsmedelsargonomer kvar till slut.


Tonfiskslasange
2 portioner, 45 minuter

2 burkar tonfisk
lasagneplattor (antal som passar två lager i din form)
1 burk krossade tomater
1 röd lök
½ paket mozzarella
1 tomat
gröna oliver
salt
svartpeppar
basilika
olivolja


Sätt ugnen på 200 grader. Blanda avrunnen tonfisk och oliver i en skål. Hacka löken, men spara ungefär en fjärdedel i tunna skivor för garnering. Blanda i löken i skålen och smaka av med salt, peppar och lite olivolja. Grunda i formen med ett tunt lager krossade tomater och bygg sedan på med ett lager plattor. Fördela hälften av tonfiskröran efter det, bre på tomatkross och lägg på ytterligare ett lager lasagneplattor. Lägg på resten av tonfisken och sedan tomatsåsen. Skiva tomat och mozzarella i tunna skivor och lägg på toppen - garnera med rödlöksskivorna och basilika - och skjuts in i ugnen! Efter 30 minuter är lasagnen klar och äts med en riktigt god sallad!

Kyckling- och plommongryta med avokadodinkel

Saltåkvarn i mitt hjärta - men det finns en nackdel; att deras heldinkel ska svälla i åtta timmar för att sedan kokas i 1-1½. Till deras försvar kan jag ju dock säga att efter det jobbet är den fruktansvärt god! Idag har det alltså stått en burk med blötlagda dinkelkorn på min del av köksbänken här nere. Nu till kvällen har den kokats och serverats med en riktigt spännande kycklinggryta smaksatt med plommon från kolonin - kalasgott! I tidsberäkningen utgår jag ifrån "vanligt heldinkel", vilket tar 20-30 minuter att koka.

Kyckling- och plommongryta med avokadodinkel
2 portioner, 30 minuter

2 portioner heldinkel
2 kycklingfiléer
1 röd lök
4 champinjoner
20 små plommon
1 msk honung
1 dl matlagningsgrädde
1 avokado
½ dl cashewnötter
½ hönsbuljongtärning
olivolja
salt
svartpeppar
chiliflakes


Börja med att sätta igång dinkelkokningen. Skär sedan kycklingfiléerna i mindre bitar och stek dem tills de får en fin yta i lite olivolja. Dela och kärna ur plommonen, dela svampen och skär löken i klyftor. Tillsätt plommon, lök och chamoinjoner till kycklingen i stekpannan, smula över buljongtärningen, häll över matlagningsgrädden och honungen, smaksätt med kryddorna och låt sedan småputtra i upp till tio minuter - kontrollera att kycklingen är genomvit. Tärna avokadon och blanda med de färdigkokta dinkelkornen och lägg sedan upp på tallrikar - toppa med cashewnötterna.

Lägesrapport

Det är riktigt drygt att vara i skolan när man mår som en kraftigt överkokt makaron - det kan jag intyga. Hade jag gått i gymnasiet nu hade jag inte ens funderat på att gå till skolan, jag skulle troligtvis inte ha gått ur sängen över huvud taget. Men, nu är det ett annat läge! Här ska allt fungera som vanligt, hur jag än mår. Jag hade som ambition att leka led Ebba på lunchen, lite ruscher och så, men jag klarar det inte. Bara av min tvåminuters cykeltur hem från skolan blev jag helt slut, anfådd och kände att marken inte stod helt stilla. Nu har jag petat i mig gårdagens rester och ska iväg till skolan igen - mums. Efter det? Hundpromenad och sedan kemi för hela slanten, sisådär en fem - sex timmar ska jag väl lyckas skrapa ihop, om jag snor på med matlagningen. Huva - det här är verkligen inte roligt, jag vill bara gå och dra något gammalt över mig och försvinna.

Falukorvsgryta med äpplen och honung

Att jag inte längre får ta del av recepten i ICAs medlemstidning Buffé är någonting jag varit lite småledsen över ett tag nu. Idag gjorde jag en härlig upptäckt; de lägger upp alla nya recept på hemsidan - i like! Ur "billiga veckan" plockade jag detta härliga höstrecept. Tro det eller ej, men jag kände smaker! Dessutom var de ljuvliga! Senap och falukorv går ju fruktansvärt bra ihop och sen kom det sötma! Äpplen, honung och russin - och jag som verkligen inte brukar tycka om söt mat, helt otroligt gott! Och snåla inte med presiljan - persilja, persilja, persilja! Nu väntar mer kemistudier - hjälp mig här ifrån!

Falukorvsgryta med äpplen och honung
2 portioner 25 minuter

400g potatis
250g falukorv
1 gul lök
1 äpple
½ hönsbuljongtärning
½ dl russin
½ dl matlagsningsgrädde
½ msk senap
1 msk honung
svartpeppar
olivolja
persilja
salt


Koka upp saltat vatten och koka potatisen där i. Skär löken i klyftor och fräs dem i olivolja i 3-4 minuter. Dela korven i mindre bitar av valfri form och skär äpplet i klyftor. Tillsätt korv och äpple tillsammans med smulad buljongtärning till pannan och låt detta steka i 2-3 minuter. Tillsätt därefter honung, russin, senap och matlagningsgrädde - för en mer såsig gryta kan du lägga till ungefär en halv deciliter grädde. Låt sjuda lätt i ungefär två minuter och smaka sedan av med salt, svartpeppar och persilja. Servera med den kokta potatisen och lite färska grönsaker.

Italiensk quinoasallad med lammkorv

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu, verkligen massor. Dessutom gör hela kroppen ont och är öm - den blir så när jag är sjuk. Förmiddagen har ägnats åt att ställa iordning massa saker i rummet, uträtta en del internetärenden och sen har Ebba och jag varit ute och lekt. Det var dock en lite läskig upplevelse; redan efter två ruscher kändes det som att bröstet skulle sprängas och som att jag skulle svimma. Huva, nu väntar kemi resten av min vakna tid fram till imorgon, ungefär. Detta ska jag göra stärkt med en lätt lunchsallad! Tyvärr kan jag knappt uttala mig om ifall den var god eller inte, då jag nästan inte känner några smaker - någon kan ju gärna berätta för mig hur det smakar efter att ha lagat den!

Italiensk quinoasallad med lammkorv
1 portion, 20 minuter

1 lammkorv
1 portion quinoa
1 tomat
½ paket mozzarella
1 pytteliten rödlök
svarta oliver
gröna oliver
romansallad
olivolja
flingsalt


Börja med att koka quinoan. Skär sedan korven i stavar och stek dem i lite olivolja i en stekpanna. Klyfta tomaten, skär löken i tunna ringar, riv salladen grovt och dela mozzarellan i mindre bitar. Blanda färdigkokt quinoa, stekta korvstavar, grönsaker, ost och oliver i en skål. Rör i lite olivolja och servera sedan med lite flingsalt på toppen!

 


Olivpasta modell enkel

Ja, i all sin enkelhet när apriten lyser med sin frånvaro, stressen är total och förkylningen tar kontrollen över mitt välbefinnande; pasta och oliver. Inte vilken pasta som helst dock! Den godaste jag vet; Saltå kvarns tricolore - det är grejer det! Men, den smakade inte alls, så den enda portionen jag har kvar av denna delikatess sparar jag tills jag blir mig själv igen. Och en rekomendation: ta bra och goda oliver, och inte mina Euroshopperimitationer - det lär höja rätten en bra bit!

Olivpasta modell enkel
1 portion, 15 minuter

1 portion pasta
5 gröna oliver
5 svarta oliver
flingsalt
olivolja


Koka pastan enligt instruktionerna på paketet. Häll över önskad mängd salt och olivolja, blanda om och servera med oliverna. Enkelt va?

Ugnsrotfrukter med avokadoröra

Lite orolig börjar jag faktiskt bli; min aptit har lämnat mig. Visst försöker jag äta som vanligt ändå, men jag blir inte hungrig, jag är inte sugen på någonting , nej, jag känner inte ens för att laga mat. Helt ärligt så vet jag inte hur länge jag orkar fortsätta äta som vanligt utan att känna för det. Må hända att det beror på att jag faktiskt är sjuk, men det blir ju inte bättre det heller. Igår var varken Maria eller jag hungriga, men jag plockade ändå ihop en middag för att inte tappa rutinerna. Rotfrukter i ugn och en svalkande röra av avokado blev det, och visst var det gott, men det kändes mest likgiltigt att äta iallafall.

Ugnsrotfrukter med avokadoröra
1 portion, 30 minuter

2 potatisar
1 gigantisk rödbeta
olivolja
flingsalt
1 avokado
100g lättkesella
1 tomat


Sätt ugnen på 225 grader. Skala rödbetan och potatisen och dela sedan dessa i klyftor. Lägg i en ugnsfast form, ringla över olivolja, strö över flingsalt och blanda om väl inna du ställer in det i mitten av ugnen. Dela avokadon på mitten. Mosa den ena halvan och blanda den med kesellan och lite flingsalt. Tärna den andra halvan och skär tomaten i klyftor. Potatis- och rödbetsklyftor dippas med glädje i avokadoröran och äts tillsammans med avokado och tomat.

Åter igen; är det här rätt?

Jag blir inte klok på det här! Ibland känner jag bara att jag har hamnat helt på rätt plats - det är här jag hör hemma, med livsmedelsstudier på ett med naturvetenskapligt och laborativt plan, och att det här kommer bli jättebra och passar mig perfekt. Ibland, å andra sidan, känner jag att jag ändå inte följde mitt hjärta fullt ut. Allt oftare tänker jag på kostverarlinjen på Uppsala universiter och Hälsopromotionsprogrammet med inriktning kostvetenskap på Göteborgs universitet, och hur jag egentligen, inners inne, nog egentligen vill vara där istället. Jag övertygade mig själv om att det naturvetenskapliga var rätt och att det är det jag tycker om - för det gör jag ju! Men jag tror att jag trivs mer med den rikriga kostkontakten tillsammans med individen. Jag vill jobba med mat och hälsa - nu vet jag inte vart jag är påväg; mot ett labb? Dit tror jag faktiskt inte att jag vill! Idag var Agnes och jag inne i biblioteket på en rast och sniffade runt på hyllan för böcker om livsmedel, och där fann jag den; boken med stort B - Näringslära för högskolan. Den har jag blivit bekant med förut, då jag via olika bloggar läst om de olika utbildningsinriktningarna och nu när jag bläddrade in den kändes den som en bok som motsvarar precis det jag vill. Den innehöll kemi på en nivå som känns relevant för kopplingen mellan mat, hälsa och välbefinnande. För att studera sammansättningar, påverkningar och allt annat sådant, som vi ska göra, krävs much hevier stuff, så att säga. Nu trgglar vi oss igenom allmän kemi, och i vecka 40 går vi över till organisk kemi. Visst, det är en ingpng som måste passeras för att kunna ägna sig åt de mer specifika livsmedelskurserna, men nu känns det som att vi är väldigt långt ifrån det jag vill hålla på med. Nej, jag vet inte precis vad jag vill göra, men det känns inte som att vi ens är nära det nu. Och svårt är det också, och tar tid, vilket är anledningen till den bristande uppdateringen - bortsett från recepten. Jag hinner inte! Dessutom känner jag mig helt tömd på energi, lust och ork - det finns ingenting att skriva om. Jo, mina funderingar på huruvida jag har valt rätt eller inte. Men tiden går, och det är för sent att göra någonting åt det; även om jag skulle få en plats i Uppsala och byta dit skulle jag ha missat för mycket. Det är väl någonting jag får överväga till nästa höst om jag fortfarande känner likadant. Det sura då är ju att jag isåfall har kämpat mig igenom den här överdrivet dryga kemin i onödan. En kemi som jag dessutom är för dum för - jag klarar den inte. Det är för svårt och jag känner hur huvudet kokar över - ska jag göra det här ska jag göra det ordentligt, och om jag ska det behöver jag, helt seriöst, plugga säkert sex timmar per dygn, och den tiden finns inte. Eller jo, men då blir min nattsömn helt utebliven, vilket jag inte tror kommer fungere i längden det heller.

Säkert är jag bara fjantig, det blir väl bra vad man än läser, men den känslan jag kände när jag bläddrade i den där boken idag var obeskrivlig. Det var nästan så att jag blev tårögd och helt lyrisk - jag ville verkligen plöja igenom den! Och hallå liksom, det är en lärobok modell tegelsten, nästan helt utan bilder och utan extra finesser - men den innehöll det som träffar mig på precis rätt ställe - det gör inte An introduction to general chemistry.

Rotfruktsberikad köttgryta med hirs

Under dagens livsmedelsföreläsning med temat Fullkorn och hälsa blav jag påmind om sädesslaget hirs, och jag bestämde mig för att plocka fram mitt Saltå kvarnpaket från underskåpets bakre regioner. Ännu en uppskuren ryggbiff och en lammkorv tillsammans med härliga rotfrukter skapade en härlig höstgryta att ha till hirsen, några bitar färsk majskolv och lite avokado - smaklig måltid!

Rotfruktsberikad köttgryta med hirs
2 portioner, 30 minuter

1 dl okokt hirs
100g nötkött
1 lammkorv
1 röd paprika
1 gulbeta
2 morötter
200g krossade tomater
1 dl vatten
½ buljongtärning
1/4 dl matlagningsgrädde
2 vitlöksklyftor
1 majskolv
olivolja
cayennepeppar
svartpeppar
chilikrydda
kanel
salt
soja
1 avokado


Koka hirset enligt anvisningarna på förpackningen - det tar ungefär 25-30 minuter. Koka majskolven i saltat vatten i ungefär 20 minuter. Skär nötköttet i mindre bitar och korven i slantar. Bryn dessa lätt i het olivolja i en stekpanna. Sänk sedan värmen, tillsätt krossade tomater, och vatten. Skala gulbetan och morötterna och skär sedan i tärningar respektive slantar och lägg dem sedan i pannan. Smula i buljongtärningen, pressa i vitlöken och låt sedan småputtra i ungefär 10 minuter. Efter halva tiden tillsätter du strimlad paprika och matlagningsgrädde samt smakar av med svart- och cayennepeppar, chilikrydda, kanel och soja - blanda om några gånger under sjudningstiden. Tärna en avokado, skär majskolven i sex delar och servera hirsen tillsammans med grönsakerna och den härligt värmande köttgrytan!

Kryddstark korvstroganoff med råris

Klassiska korvstroganoff får mig att tänka på den ljuvliga dagistiden! Falukorv har jag inte ätit på fruktansvärt länge; dels av principskäl då det inte är en ren råvara, och dels för att jag generellt sett inte tycker om korv, varesig till smak eller tanken på innehållet. Kyldiskens variant med högst kötthalt slank dock av okänd anledning ner i kundvagnen när mamma och jag handlade förra helgen - och nu skulle den tillagas! Åh, du ljuva stroganoffdoft! Och trots att jag har goda minnen från dagistidens variant så var den här mycket bättre; som att jämföra Euroshopper med Saltå kvarn, ungefär... Jag serverade med råris och en sötsur vitkålssallad; stimlad vitkål, saften från en halv citron och en gnutta flytande honung - kalas! Den långa tillagningstiden beror på råriset - ett annat ris kan ge rejält mycket snabbare tillagning, för den tidspressade.

Kryddstark korvstroganoff med råris
2 portioner, 40 minuter

2 portioner råris
275g falukorv
200g krossade tomater
½ gul lök
½ dl matlagningsgrädde
½ buljongtärning
olivolja
svartpeppar
cayennepeppar
chilikrydda
chiliflakes
timjan
salt


Koka riset enligt instruktionerna på paketet. Finhacka löken och fräs den lätt i upphettad olivolja i en panna. Skär korven först i skivor och dela sedan dessa i fyra kvartscirklar var - lägg till dem i pannan och stek tills de börjar få en lätt färg. Tillsätt då krossade tomater, matlagningsgrädde, smula ner buljongtärningen och smaka av efter egna preferenser med cayenne- och svartpeppar, chilikrydda och chiliflakes samt salt och timjan. Låt detta sedan puttra lätt på relativt låg värme i upp till 10 minuter. Späd eventuellt med lite mer matlagningsgrädde, eller mjölk, om du vill ha en mer såsig stroganoff! Servera med ris och en god sallad, och tänk tillbaka på mysiga dagisminnen.

Räk- och citronrisotto

Matlusten och aptiten lyser med sin frånvaro, och jag tycker inte om det. Någonting jag faktiskt blev sugen på igår var risotto, när Ida berättade att de fått lax med rödbetsrisotto på småttingmiddagen. Idag slog jag slag i saken och gjorde en variant jag aldrig provat förut; med räkor i och smaksatt med citron! Lite kolonipersilja till det, och en halv avokado, och jag var frälst - det var verkligen jättegott! Men tyvärr, jag kan inte säga att ens detta kunde locka fram min lust för mat igen.

Räk- och citronrisotto
2 portioner, 40 minuter

½ gul lök
1 msk olivolja
2½ dl arborioris
7 dl hönsbuljong
½ citron
20 g parmesanost
1 dl färsk persilja
100 g räkor
1 avokado


Koka upp buljongen och håll den varm på svag värme under lock under tillredningen av risotton. Finhacka löken och fräs den lätt i upphettad olivolja i en kastrull. Tillsätt riset och låt det fräsas tills det blir lätt genomskinligt - håll värmen medelhög. Tillsätt lite buljong åt gången, rör om hela tiden och tillsätt ytterligare en omgång när den första har kokat in. Om räkorna varit frysta: stek dem lätt i en het panna några minuter och tillsätt dem sedan till risotton när all buljong är tillsatt (vid användning av färska räkor kan dessa tillsättas direkt). Riv skalet från citronen och rör ner det tillsammans med lite av dess saft. Finhacka persiljan och rör ner även den innan du river ner parmesanen och rör om. Låt gärna risotton stå och dra några minuter innan du serverar den med skivad avokado och en lite persiljekvist på toppen!


Biff- och grönsakswok toppad med sesamfrön

Hemma hos mamma fick jag aldrig göra såhär; skära ryggbiffarna i småbitar och ha dem i en wok. Mor menade att om man har köpt en biff ska man äta biff - det är för fint för att dela i mindre delar. "Tag dig i brasan" tänkte jag med ett leende när jag idag stod och skar ryggbiffar i strimlor för glatta livet - jag skulle äntligen få göra min efterlängtade biffwok! Jag har dock ett nytt objekt till min önskelista: en stor och bra stekpanna! Jag fick låna en av Maria, men jag var ändå tvungen att woka grönsaker och kött för sig och blanda mot slutet - det är ju inte så det ska vara, det blir ju fel!

Biff- och grönsakswok toppad med sesamfrön
2 portioner, 25 minuter

2 portioner ris
2 ryggbiffar
2 morötter
1 gul paprika
1 röd paprika
2 champinjoner
5 cm ingefära
10 cm purjolök
½ broccolihuvud
2 vitlöksklyftor
skalade sesamfrön
soja
olivolja


Dela morötterna i mindre stavar, skär champinjonerna i skivor, dela broccolin i mindre buketter, skiva purjolöken, hacka vitlöksklyftorna grovt och strimla paprikan. Lägg alla grönsaker i en stekpanna med upphettad olivolja. Starta riskokningen, förutsatt att den tar max 12 minuter. Strimla biffarna i jämnstora bitar, hetta upp lite olja i en annan stekpanna och lägg i köttet. Smaksätt båda pannorna med soja och riv grovt ner färsk ingefära i grönsakspannan. Blanda köttet och grönsakerna, servera med riset och toppa med sesamfrön - ät med pinnar, du också mamma!

Bovetelimpa med äpple, aprikos och linfrö

I ett gammalt nummer av Buffé hittade jag ett spännande limprecept, vilket fick inviga min nya brödform! Receptet finns i ett spa-tema och innehåller massor med nyttiga fröer och gryn - och dessutom frukt! Äpplet jag använde kommer från kolonin och var ganska syrligt, vilket jag tror är att rekomendera. Det här är ett sådant där bra bröd som varken behöver jäs- eller knådtid; det är bara att blanda ihop och skicka in i ugen. Efter det är det jättelätt att skära i skivor och frysa in, för att sedan ta fram valfrit antal vid behov.

Bovetelimpa med äpple, aprikos och linfrö
1 bröd, 1 timme och 20 minuter

2 dl dinkelmjöl
2 dl vetemjöl
1 dl bovetemjöl
2 dl havregryn
½ dl krossat linfrö
½ dl solroskärnor
½ dl pumpakärnor
1 äpple
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
1 dl torkade aprikoser
2 msk honung
4½ dl naturell yoghurt


Sätt ugnen på 175 grader och flytta ner gallret till understa falsen. Blanda dinkel-, bovete- och vetemjöl, havregryn, krossat linfrö, solros- och pumpakärnor, salt och bikarbonat i en bunke och rör om. Tärna äpplet och skär aprikoserna i små bitar. Blanda i dem tillsammans med honungen och tillsätt sedan yoghurten. Rör om till en deg. Lägg ett bakplåtspapper i en brödform om cirkus 1½ liter och klicka sedan i smeten. Bre ut den och pudra över lite mjöl innan du ställer in den i ugnen och gräddar i ungefär 60 minuter - testa med en potatissticka. Om det är allt för kladdigt i mitten får den gärna stå en liten stund till. Låt brödet vila och svalna i en bakhandduk innan det skärs upp.

Rödbetspasta med fetaost

Vad heter rödbetor på engelska? Det var vad jag funderade på under tiden jag lagade middag ikväll, efter ett rätt komiskt försök att förklara för vår franske utbytesstudent vad jag lagade. Och jag förstår att han frågade, för det såg rätt mystiskt ut i kastrullen, det måste jag medge! Väldigt gott blev det i alla fall, men det krävs en del salt för att få smak. Kanske kan det bero på att jag var tvungen att utesluta vissa ingredienser, vilka jag helt enkelt inte hade hemma. Och var noga med att pastan är ordentligt al dente - det gör nästan halva rätten! Receptet fann jag i det varmt välkomnade nummret av Allt om mat som låg och väntade på mig i brevlådan i fredags, men det var nog tyvärr det enda jag kommer att laga ur den tidningen! Resten var liksom inte anpassat för ett enpersonshushåll med studentekonomi.

Rödbetspasta med fetaost
1 portion, 15 minuter

1 portion pasta
1 rödbeta
30g fetaost
5 cm purjolök
salt


Koka upp vattnet till pastan. Skala under tiden rödbetan. Lägg pastan i vattnet, salta väl och riv ner rödbetan i vattnet med ett grovt rivjärn. Koka al dente och häll sedan av i ett durkslag. Skiva purjolöken och blanda med den nu rosafärgade pastan i en djup skål. Smula över fetaosten och blanda om med gaffeln innan du låter den första tuggan ge dig en glad smaköverraskning!

Spenatlasagne med fetatopping

Nu ska jag bli stark som Karl-Alfred! Massor med spenat gömde sig under ett knaprigt fetaosttäcke i dagens lunch - vilken även står på meny för morgondagens. Min något icke-lasagneanpassade ugnsform gjorde att jag fick bryta och pussla med lasagneplattorna, och det gick bara åt tre stycken, men jag tror att om formen är rektangulär blir det nog lagom med fyra plattor istället! Ingen tomatsås? Nej, jag tyckte att det var lite spännande att prova utan. Och ingen ostsås! Nej, frågan är om man ens kan kalla det här för en lasagne? Jo, det tycker jag; enligt mig är definitionen för en lasange pastaplattor i flera lager varavde med fyllning.

Spenatlasagne med fetatopping
2 portioner, 50 minuter

250g köttfärs
3 lasagneplattor av fullkorn
200g fryst spenat
½ gul lök
2 vitlöksklyftor
50g fetaost
färsk persilja
smör
salt
svartpeppar


Sätt ugnen på 200 grader och smörj en ugnsfast form med smör. Tina den frysta spenaten enligt förpackningsinstruktionerna och smaka av den med salt. Finhacka både gul lök och vitlök och fräs den lätt i en liten klick smör. Bryn sedan köttfärsen i samma panna tills den får färg. Klipp då ner generöst med färsk persilja.
Krydda med salt och svartpeppar. Lägg ett lager spenat i botten och täck sedan med ett lager pastaplattor. Fördela hälfen av köttfärsen jämnt i nästa lager, bre över ett lager spenat och täck med ytterligare ett gäng plattor. Lägg på den sista köttfärsen och sedan ytterligare ett lager spenat. Smula sedan fetaosten över allt och skjutsa sedan in formen i mitten av ugnen och lämna den där i 30 minuter. Servera sedan med en enkel sallad!

Det luktar bajs!

Jo, rubriken sätter ord på min första tanke när jag vaknade i morse; det luktar bajs. Jag öppnar ögonen, men vill snart stänga dem igen. På mitt golv, som jag för övrigt både dammsög och torkade noggrant igår, var det totalt nerbajsat. Lilla Ebba är bestämt lite lös i magen tror jag! Jag har märkt det ute, men inte såhär! Kissat hade hon också gjort. Mumma, precis vad jag vill ta tag i runt sju en söndagsmorgon. Ner på golvet och torka och skrubba, och sedan upptäcker jag att hon även varit uppe i min säng och torkat av sig - lycklig jag blev! Ilfart ner till tvättstugan för att se om det finns nägon tvättid redan idag, och tro det eller ej; för en gångs skull hade jag turen med mig! En ledig tvättid före midnatt; två timmar i en maskin - det blir perfekt! Under promenaden ser jag att hunden behöver en ordentlig rumptvätt dessutom, så vi får ta vägen förbi hundduschen innan vi går in igen. Upp och dra ur lakarn och påslakarn och ner i tvättstugan igen. Sen, till slut, kan jag komma in och göra iordning en efterlängtad, och välbehövlig frukost. Nu är det kemistudier som gäller, i väntan på att tvätten ska torka. Och min lilla bajsmaskin, hon ligger och sussar så sött i min soffa. Men, det luktar fortfarande bajs!


Valnötsoljestekt biff med quinoa

Inte en gång sen jag flyttade hit har jag serverat mig själv en riktig sallad till maten; det blir liksom inte av att göra det till en person. Idag, lördag som det är, tog jag mig själv i kragen och blandade ner lite av allt jag hittade i en skål och blandade om - en underbar och fräsch sallad var född! Saltå kvarns quinoa och en ryggbiff stekt i min underbara valnötsolja fick göra min färgglada skapelse sällskap på tallriken under min lördagsmiddag - vilken jag åt i min ensamhet medan klasskamraterna har kalas på kåret.

Valnötsoljestekt biff med quinoa
1 portion, 20 minuter

1 portion quinoa
1 ryggbiff
valnötsolja
svartpeppar
salt
olivolja
½ avokado
½ rödlök
½ gul paprika
5 cm gurka
1 tomat
3 romansalladsblad
crema di balsamico


Börja med att sätta igång quinoakokningen - läs på förpackningen om hur du går till väga. Skär avokado, tomat och gurka i små träningar och paprikan i små bitar. Skiva löken tunnt, riv salladsbladen och blanda sedan ihop alla grönsaker i en skål med olivolja och lite salt. Hetta upp valnötsolja i en panna. Krydda biffen med salt och svartpeppar och stek den sedan i oljan - några minuter på varje sida, men det är en smaksak hur blodig eller välstekt den ska vara! Lägg upp salladen, quinoan och köttet på en tallrik och dekorera hastigt med crema di balsamico.

Tonfisk- och pestopasta

Pesto har jag länge varit sugen på, så när vi var och handlade sist, mor och jag, köpte jag mig en burk. Detta trots att jag är emot denna typ av färdigproducerade produkter - jag vill göra allting själv! Tyvärr fungerar det inte så nu, jag har inte råd helt enkelt, och färsk basilika kan jag inte ha här. Min nya tillvaro märktes även av i tonfisken; Sweas burkmat ser fräschare ut än den budgettonfisken jag köpt åt mig själv - smaskens. Trots det väldigt oaptitliga utseendet, vilket kan undvikas med tonfisk av bättre kvalitet, var det ljuva smaker som mötte min gom. Snabbpasta när det behövs som bäst, med andra ord!

Tonfisk- och pestopasta
1 portion, 10 minuter

1 portion pasta
1 burk tonfisk i vatten
1-2 msk pesto
svartpeppar
chilipulver
basilika
salt


Koka pastan al dente enligt anvisningarna på förpackningen. Blanda Pesto, tonfisk, kryddor och basilika, fryst i mitt fall, i en skål och värm det sedan i en stekpanna under tiden som pastan kokar. Häll sedan av pastan och blanda den med tonfiskröran i pannan. Servera i en djup skål och ät med gaffel!

Friskis och svettis - spinning

Nu är jag fruktansvärt trött på bokningssystemet på Friskis och Svettis! Det är ju så typiskt mig att glömma avboka ett pass och vara tvungen att köra det, trots att jag känner att en riktigt sjukdomsomgång knackar på dörren. Jag satt i skolan när jag insåg att sista chansen för avbokning skulle passeras medan jag satt där och att jag efter skolan skulle få kasta mig iväg in till stan, på cykel, för att göra min debut på ett spinningpass. Nej, då var jag inte jätteglad på mig själv.

Spinning var, trots förutsättningarna, någonting jag gärna kommer utsätta mig själv för igen! Jag gick ett medelpass, och det var duktigt jobbigt. Vad jag gillade var att det var enkelt att byta motstånd under passets gång, utan att till exempel behöva avbryta för att plocka av vikter, och att alla verkligen skötte sig själva. Man satt liksom där i mörkret och kämpade för sig själv - det fanns inga stegkombinationer att göra fel på eller rörelser att hamna efter i. Det krävdes helt enkelt ingen tankeverksamhet - bara en jäkla go! Ledaren var mycket trevlig, Annie hette hon, och hjälpte mig att ställa in cyklen innan, och hon hade väldigt bra musik och ett skönt pass. Så mycket mer kan jag väl egentligen inte säga innan jag har provat några andra pass och instruktörer - men det här gillade jag! Dock kan jag ju påpeka att cykelturen hem väl påminde mig om vad jag hade pysslat med den senaste timmen. Nu väntar sänggående med hunden - trevlig fredag!


Krämig kyckling- och champinjonsås med pasta

Fredag! "Kyckling på fredag" är ett uttryck som, tackvare en viss reklamjingel, har etsat sig fast i mitt huvud. Det var mycket det som gjorde att det var just en kycklingfilé jag tog fram ur frysen för tining när jag åkte in till stan för att gå ett spinningpass. Efter träning och sociala aktiviteter med klassen borta vid skolan fick jag äntligen börja med maten, och gissa om jag blev glad när min improviserade vision av en perfekt fredagskyckling gick ruskigt fort att tillaga! Inte bara tidsvänligt; det var även det isärklass godaste jag ätit sen jag flyttade hit - och det godaste även i många andra kategorier. Nu ska jag, mätt och belåten, gå och bädda ner mig!

Krämig kyckling- och champinjonsås med pasta
1 portion, 20 minuter

1 kycklingfilé
1 portion pasta med rörform
2 champinjoner
2 vitlöksklyftor
½ dl matlagningsgrädde
6 körsbärstomater
soja
svartpeppar
salt
olivolja


Hetta upp lite olivolja i en stekpanna, skär kycklingen i ganska breda strimlor och stek dem på medelvärme i pannan. Hacka vitlöksklyftorna ganska grovt och tillsätt dem till kycklingen, innan du skivar champinjonerna och lägger i även dem och körsbärstomaterna. Koka pastan ordentligt al dente i saltat vatten. Tillsätt matlagningsgrädde till pannan och smaksätt med en skvätt soja, salt och svartpeppar. Låt det sedan sjuda på låg värme medan pastan blir klar. Häll då av den och rör ner den i kycklingpannan. Rör om väl och servera sedan i djupa tallrikar!


Sallad på borlotti- och mungbönor med majskolv

När jag tänker sallad tänker jag snabblagat. Den bilden av en sallad raserades rättså grovt idag; redan i morse påbörjades tillagningen. Nåja, det är inte så farligt som det låter - det var blötläggningen av bönorna som började då. Naturligtvis går det bra att göra det i förväg och spara i frysen, eller att använda förkokta bönor på burk! Sen skulle bönorna kokas i olika omgångar, och även majskolven skulle få sin tid i kastrullen. Väldigt gott blav det, och imorgon blir det en lika härlig smakupplevelse till lunch - det ser jag faktiskt redan fram emot!

Sallad på borlotti- och mungbönor med majskolv
2 portioner, 30 minuter

3 dl kokta borlottibönor
3 dl kokta mungbönor
1 majskolv
2 tomater
1 gul paprika
1 röd paprika
20 kalmataoliver
½ rödlök
6 romasalladsblad
10 cm gurka
1 avokado
valnötsolja
pumpakärnor
solroskärnor
salt


Koka majskolven i välsaltat vatten i ungefär 20 minuter. Tärna tomat, avokado och gurka i små tärningar, skär paprikorna i medelstora bitar, riv salladen grovt, skiva löken extremt tunt och blanda sedan ihop alla grönsaker i en skål. Rör ner oliverna och bönorna, och toppa efter det med oljan, solros- och pumpakärnorna, salta en aning också. Dela majskolven i mindre bitar och servera vid sidan av salladen.

Fiskwok med ingefära, chili och sesamfrön

Det är ju så fruktansvärt gott med ris, har jag kommit på - och jag längtar efter det hela tiden! Till riset idag slängde jag ihop en wok - perfekt när man kommer hem från träningen och inte orkar tänka - eller kan tänka kanske är en bättre formulering. Det är bara att skära upp grönsaker och lägga i pannan. Med min underbara stekpanna kan jag ju inte heller bränna fast något - jag älskar den verkligen. Den var dock lite för liten för att tillaga två portioner, jag rekomenderar er alltså att använda en generöst stor panna för ett bra resultat! Smaksätt med ingefära, chilikryddor, vitlök och soja efter eget tycke - det finns inga regler för en wok!

Fiskwok med ingefära, chili och sesamfrön
2 portioner, 25 minuter

2 portioner ris
400 g vit fisk
1 röd paprika
1 morot
2 champinjoner
5 cm purjolök
1 vitlöksklyfta
5 cm ingefära
½ kålrabbi
½ litet vitkålshuvud
½ citron
olivolja
soja
salt
sesamfrön
chili- och limekrydda
chiliflakes


Skär paprika, morot, champinjoner och kålrabbi i medelstora bitar, strimla vitkålen, dela vitlöken i mindre bitar, skiva purjolöken och lägg i en stekpanna med het olja. Riv i ingefäran, pressa över saften från citronen och stek på hög värme. Sätt igång riskokningen enligt förpackningsanvisningarna, förutsätt att det krävs 10-15 minuter - annars krävs en lite annan ordningsföljd. Skär fisken i relativt små bitar och lägg den i pannan. Smaksätt med chilikryddorna och sojan. Lägg upp riset och woken på en tallrik och strö över sesamfrön på toppen.

Boveterutor med morot och linfrö

Att det går åt så mycket bröd i mitt enmanshussåll är för mig en gåta; jag äter ju bara en smörgås på morgonen, en på eftermiddagen, och kanske en innan jag går och lägger mig - och ändå känns det som att jag bakar varannan dag! Det gjorde jag ju hemma, då vi var två eller tre som åt! Jag måste införskaffa mig brödformar, så att jag kan göra limpor - småbröden har jag inte tid med längre, tyvärr. Att baka ut på en plåt och skära rutor förkortar tiden massor, speciellt som det här receptet bara ska jäsa en gång! Visserligen ska bovetet stå och svälla i vatten i en halv livstid först, men det fick det göra medan jag var i skolan. Brödet är ännu osmakat - men det luktade förträffligt, och det är ju alltid ett gott tecken.

Boveterutor med morot och linfrö
16 rutor, 75 minuter + 5 timmar svällning

5 dl helt bovete
1 dl krossat linfrö
7 dl hett vatten

1½ dl ljummet vatten
50 g jäst
1 tsk salt
7 dl vetemjöl
1 dl dinkelmjöl
1 riven morot
2 msk solroskärnor
smör


Låt det hela bovetet, det krossade linfröna och det heta vattnet stå och svälla övertäckt i en bunke i ungefär fem timmar. Häll sedan, eventuellt, den blandningen i en större bunke - beroende på hur stor du använde från början - och smula sedan i jäst, rör ner vetemjöl, dinkelmjöl, salt och solroskärnor. Riv även i moroten och blanda om väl, gärna med en träslev - degen kräver en del bearbetning. Smöra en plåt eller långpanna och bre sedan ut degen i ett jämnt lager. Låt detta jäsa under en bakduk i 30 minuter - sätt ugnen på 200 grader. Grädda sedan i mitten av ugnen i 25-30 minuter, pröva med en sticka om det fortfarande är degit i mitten eller ej. Ta gärna ut plåten och skär i rutor när 10 minuter återstår. Låt sedan svalna under en bakduk innan rutorna delas helt och förpackas i plastpåsar.

Blodpudding med äppelstekt bacon

Ännu en blodpuddingsvariant är vad jag mättade min arma mage med idag, efter en mycket mastig förmiddag. Kemi tar kraft! Ett äpple från koloniträdgården tillsammans med baconet smakade ljuvligt - en mycket underskattad kombination! Jag försökte variera mig lite och skära blodpuddingen i mindre bitar, åtta kvartscirklar istället för tre halvmånar, vilket jag brukar ha. Det är ingenting jag rekomenderar; det gick sönder och fick knappt plats i min panna. Min stekpanna ja! Den vill jag tacka mor för; tack så otroligt mycket! Den är kanon, bränner ingenting och kräver knappt något stekfett alls. Idag provade jag helt utan, men då var det ju bacon som i sig självt smörjer pannan rättså bra. Fördelen med att steka baconet och äpplena först, vilken panna man än har, är att man kan nyttja fettet därifrån till blodpuddingsstekningen - himla praktiskt! Till detta mumsade jag kesosmörgåsar för glatta livet - i eftermiddag blir det brödbakning igen!

Blodpudding med äppelstekt bacon
1 portion, 20 minuter

½ paket bacon
½ paket osötad blodpudding
1 äpple
valnötter


Skär baconet i mindre bitar, och ta bort en del av det som bara är rent fett om du så önskar. Tärna äpplet och stek tillsammans med baconet i en panna tills äppelbitarna är gyllene till färgen och baconet är knaperstekt, alltså inte lätt bränt som mitt! Ta upp ur pannan och lägg ner den skivade blodpuddingen istället. Stek några minuter på varje sida - tills den bruna färgen övergått till svart. Lägg då upp skivorna på en tallrik och värm hasigt på äppelbaconet igen, fast denna gång tillsätter du även valfri mängd valnötter - förslagsvis en näve sisådär. Lägg upp tillsammans med blodpuddingen och ät tillsammans med kesosmörgåsar - det passade jättebra till bacon- och äppelsmaken!

Pasta med auberginesås

Efter att ha pluggat verkligen hela eftermiddagen utanför huset, och sedan tagit en runda med Ebba, var jag åter igen mig själv evigt tacksam för den matplanering jag gjorde upp i helgen - utan den hade jag nog fortfarande stått och skakat nere i köket utan att veta vad jag skulle göra. Nu stod det pasta med auberginesås på mitt schema, och det enda jag behövde göra var att försöka vara såpass stadig på handen att jag kunde finhacka grönsakerna - och det lyckades jag faktiskt med, för en gångs skull! Genom att använda aubergine kan man få en riktigt krämig pastasås med bara en liten mängd matlagningsgrädde, och att allting är otroligt finhackat för det ännu krämigare - smaskens!

Pasta med auberginesås
1 portion, 20 minuter

1 portion pasta, gärna rörformad
½ liten aubergine
½ rödlök
½ dl matlagningsgrädde
2 tomater
2 vitlöksklyftor
1 näve svarta oliver
olivolja
svartpeppar
basilika
parmesanost
salt


Börja med att hacka rödlöken i små bitar. Hetta upp lite olivolja i en panna och fräs löken. Skär auberginen i riktigt små tärningar och lägg den i pannan, där temperaturen är medelhög. Sätt nu igång pastakokningen enligt förpackningen (om koktiden är 15 minuter eller mer kan det vara idé att börja innan du skär auberginen). Skär även tomaterna så smått du kan, blanda i dem och oliverna och pressa sedan i vitlöken. Krydda med salt, svartpeppar och basilika och rör om. När det bara är någon minut kvar tillsätter du matlagningsgrädden och rör om. Häll av pastan, rör der den i pannan och låt det mysa ihop sig i en minut eller två. Lägg upp i en skål och riv över parmesanosten - blanda om innan den första tuggan avnjuts!

Vitlöks- och persiljebiffar med lingonbulgur

Hur som helst tog jag mig in till stan, uträttade mina ärenden och tränade mitt steppass - helt enligt planen. Hem för att komponera en måltid, och det slutade med en rätt inspirerad av något jag hittade i en Lagalätt-tidning. Tabben var dock ett faktum; jag hade tagit fram en köttfärspåse för lite ur frysen och fick alltså leva på halv köttportion, och lär så även få göra under morgondagens lunch - tragiskt. Observera att jag skriver den korrekta mängden köttfärs i recptet nedan. Lingonbulgurn hade jag glömt hur god den var, men en klick senap till detta hade inte skadat - jag la till en halv avokado istället, vilket passade finfint till det också!

Vitlöks- och persiljebiffar med lingonbulgur
2 portioner, 20 minuter

250 g köttfärs, valfri sort, men någon form av viltfärs är bäst
2 dl bulgur
1 dl lingon
1 stor morot
färsk persilja
svartpeppar
2 vitlöksklyftor
cayennepeppar
salt
smör


Koka bulguren enligt anvisningarna på förpackningen, men inte i buljong utan endast i saltat vatten. Blanda köttfärs, pressad vitlök, grovt klippt persilja, salt, svarpeppar och cayennepeppar i en bunke och blanda om ordentligt. Forma sedan biffar, förslagsvis fyra per portion. Stek dessa i smält smör på medelhög värme cirkus fem minuter per sida. Skär moroten i små stavar och stek även upp dem - gärna i samma panna som biffarna, för att få lite smaksättning på köpet. Blanda det färdigkokta bulguret med lingonen, rör om ordentligt och servera med biffar och morötter. En sallad, gärna relativt neutral, och en klick senap är utmärkta tillbehör!


Motivationsnivå noll

Det känns sådär tungt och jobbigt nu - jag har ingen lust. Magen bråkar med mig, jag har ingen ork och känner mig allmänt nere och ensam. Planen var att cykla in till Uppsala idag, uträtta några ärenden och prova den lokala varianten av ett steppass, inte bräda - step. Trots allt vet jag att det bästa är att komma ut och göra någonting när jag känner såhär - även om stepträning och magont inte är jättekul, tanken var att det skulle gå över. Men när jag gick ut för att rasta Ebba, för att sedan bege mig, började det regna - som vanligt. Jag skyr inte regn, egentligen, men det är inte jätteroligt att komma in dyngsur för att gå på stan och sedan träna, det är det inte. Vi gick in, jag gav upp mina planer och tänkte att jag kanske kunde pula lite på det närliggande gymmet istället, och börjar ställa in mig på det. Väl inne ser jag att det slutat regna. Molnen är kvar och ser onda ut, men det regnar inte. Så nu vet jag varke ut eller in. Jag behöver in till stan, egentligen, och jag mår bättre när jag tränat - men jag känner inte för något utav det. Dessutom har Friskis och svettis ett sådant underbart bokningssystem; om jag inte bokar kommer platserna vara slut, och om jag bokar måste jag avboka senast två timmar innan - uteblivet pass ger en markering, och så småningom indraget kort. Alltså kan jag inte åka in till stan och känna efter, jag måste bestämma mig typ nu. Tacka vet jag Nautilus! Energi skulle jag behöva också, men jag har ingen matlust och är inte hungrig. Usch vad jag känner mig ensam och eländig just nu. Klagar gör jag också, men det behövs ibland. Jag har ju ingen annan att berätta för om mina känslor, våndor och funderingar.

De andra lever "småttingliv". Vissa saker kan jag ju vara med på, men nu känner jag att jag missat så mycket att det mer känns lite pinsamt att komma dit. Och inte har jag någon ork till det heller. Idag är det Camp Ultunae, någon form av klasskamp gissar vi. Kanske ska jag gå på den istället? Oömma kläder står det, det har jag knappt. Och jag är fruktansvärt icke-road av lekar. Men jag vill vara med mina söta klasskompisar. Jag hade faktiskt längtat tillbaka till skolan, stundtals, under helgen - för att få träffa folket igen. Väl där var jag helt slut och hade så ont i magen att jag knappt orkade sitta upprätt och hålla tårarna tillbaka. Jag undrar vad de har för konstig bild av mig egentligen. Nej, nu tar jag mig i kragen och åker in till stan - jag orkar behöver få något annat att göra.

Blodpudding med stekt bacon och lingon

Idag mår jag inte alls bra. Magen svider och krampar, jag är trött och skakig - helt motivationslös och eländig helt enkelt. Tur för mig att vi endast hade en lam datorintroduktion på schemat idag, och tur för mig att jag hade gjort upp ett matschema igår - så jag slapp fundera över lunchen. Enkla och klassiska blodpudding med stekt bacon och lingon stod det - passade mig utmärkt, även om matlusten naturligtvis vägrar infinna sig. Bacon är normalt sett en produkt jag undviker, men jag jobbar på att vidga mina vyer - även om jag skar bort de rena fettdelarna, men det är ju upp till var och en! Lingonen tog jag fram ur frysen för tining redan i morse - ingen sylt här inte!

Blodpudding med stekt bacon och lingon
1 portion, 15 minuter

½ paket osötad blodpudding
½ paket bacon
1 dl lingon
smör


Smält en klick smör i en panna. Skiva blodpuddingen och stek den genomstekt i pannan - några minuter per sida på medelhög värme. Fräs upp baconet, i en separat panna eller i samma om du  har en stor, det ska vara färdigt samtidigt som blodpuddingen - det krävs kanske 4-5 minuter. Servera med lingon och lite sallad.

Prosciuttopasta med tomat

Middagen igår improviserades snabbt ihop efter en utrensande löptur i regnet. Snabbt skulle det gå - det var det primära. Ett halvt paket prosciuttoskinka, tomater, lök och pasta blev min räddning. Tillsammans med lite olja och kryddor blev det en perfekt rätt för min vrålhungriga mage! Att tillsätta lite trossade tomater, för att öka smaksättningen av pastan skulle nog inte skada - det ska iallafall jag prova nästa gång!

Prosciuttopasta med tomat
1 portion, 15 minuter

1 portion pasta
70 g prosciuttoskinka
2 tomater
½ rödlök
1 tsk råsocker
olivolja
salt
svartpeppar
parmesan


Koka pastan al dente i saltat vatten. Finhacka löken och fräs den i het olja tillsammans med sockret i några minuter. Grovhacka tomaterna, lägg dem i pannan med löken och sänk värmen något. Krydda pannan med salt och peppar. Riv skinkan i grova bitar och tillsätt den sista minuten - bara så att den får värme. Häll av pastan och blanda den med lite olivolja och salt - häll sedan över tomaterna och skinkan. Riv parmesanosten över den upplagda rätten, rör om - och ät!

 


Palsternackssoppa med potatis och persilja

Efter en förmiddag med brödbakning kändes det passande med en soppa för att få provsmaka de nygräddade rågbröden med linfrön. Två plasternackor i mitt kylskåp skrek efter att få bli tillagade, och jag var inte sen att göra deras sista önskan till lags! En mycket mättande, och värmande, soppa blev resultatet, och den avnjöts med ostsmörgåsar. Nu väntar kemistudier och sedan ska jag försöka få till en löprunda för att bekanta mig ytterligare med omgivningarna här ute!

Palsternackssoppa med potatis och persilja
1 portion, 30 minuter

125 g palsternacka
125 g potatis
½ rödlök
1 vitlöksklyfta
2½ dl grönsaksbuljong
olivolja
½ dl mjölk
salt
svartpeppar
färsk persilja


Skala och skär både palsternackan och potatisen i mindre bitar. Finhacka rödlöken och vitlöken och fräs den i olivolja i en kastrull tillsammans med rotfrukterna i några minuter. Koka samtidigt upp buljongen och häll sedan ned den i kastrullen. Koka på svag värme under lock tills palsternackan och potatisen mjuknat - ungefär 15 minuter. Mixa då till en slät soppa med en stavmixer, häll tillbaka soppan i kastrullen, rör ned mjölken, klipp ner en ganska god mängd färsk persilja och smaka av med salt och peppar. Rör om och låt sjuda i ytterligare fem minuter ungefär. Häll upp i en skål, toppa med ytterligare lite persilja och servera med smörgåsar.

Rågbröd med linfrön

Jag tog tillfället i akt att fylla på mitt brödföråd i frysen när köket stod helt öde på söndagsförmiddagen. det är egentligen läge att börja dubbla brödsatserna nu känner jag - tiden kommer inte att finnas till att baka två gånger i veckan, vilket krävs i nuläget. Kruxet är att det bara finns en ugn, och jag har bara en plåt - men jag får lösa det på något vis. Införskaffa ett bra bakplåtspapper kanske? Jag fick iallafall till ett gott bröd idag; linfrön och råd tillsammans är verkligen toppen! Nu är dock mitt vetemjöl från Saltå kvarn slut, så nästa gång blir det Icas variant av det samma - det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad!

Rågbröd med linfrön
12 bröd, 3 timmar

50 g jäst
3½ dl vatten
1 dl lättkesella
2 tsk salt
2 msk honung
2 msk olivolja
5 dl vetemjöl
4 dl rågmjöl
1 dl krossat linfrö
smör


Smula ned jästen i en stor bunke. Häll över ljummet vatten och rör ut ordentligt tills all jäst har löst sig. Blanda då i honung, salt och olivolja. När detta är blandat; rör ner först kesellan, och sedan mjölsorterna och linfröna. Bearbeta degen väl med händerna i tio minuter och låt den sedan jäsa under en bakduk i ungefär en timme. Efter den timmen ska degen knådas ytterligare en omgång, men nu ungefär fem minuter, innan den bakas ut på ett mjölat bakbord till portionsbröd. Smöra en plåt och lägg bröden där. Täck dem med en duk igen och låt dem vila där under i 45 minuter. Sätt samtidigt ugnen på 200 grader. Grädda sedan bröden i mitten av ugnen i 20 minuter. Låt dem svalna under bakduken en stund innan du lägger dem i fryspåsar, vilka antingen förvaras i frysen eller i rumstemperatur.

Husliga sysslor

Ja, idag känner jag att jag har varit riktigt huslig - på gränsen till att jag kände mig vuxen faktiskt! Morgonen inleddes, som vanligt, med en rask skogspromenad med min lilla fyrbenta krabat och sedan en njutningsfull frukost framför Nyhetsmorgon. Efter det dåsade vi lite i soffan, hunden och jag, innan jag satte fart. Städning och organisering stod på schemat innan lunch. Efter den samma kom mor på besök, och jag fick hjälp med diverse upphägningar. Dessutom hade hon med slig lite smått och gott; lite kläder, en termos, ett engelskt lexikon och så vidare, jag kommer hela tiden på saker som jag saknar! På agendan stod sedan storhandling. Ica Maxi hägrade, och åter igen kände jag mig lite stor när jag gick runt där och höll mig till punkt och pricka efter min inköpslista och jämförde kilopriser. döm av min glädje när mamma meddelade att hon betalar mina "proteinvaror"! Kött, av alla de slag, anser jag vara på tok för dyrt för min studentekonomi, och jag känner hur jag sakta men säkert blir vegetarian av ekonomiska skäl. Det tycker inte mor om, och sponsrade mig därför med storpack, och då snackar vi kilovis, med kött! Köttfärs, ryggbiffar, lax, fläskfilé och kyckling inhandlades - och jag är obesklivligt lycklig. En varm, näst intill gråtmild, känsla sprider sig i mitt inre när jag tänker på dessa gåvor - tack mamma!

Väl hemma fortsatte de husliga bestyren; tvättid - kan det bli mer vuxet? Jag tror inte det! Mågon hade tagit en av mina maskiner, och jag blev lite tvär, men det löste sig till slut och jag kan nu se fram emot att krypa ner i nytvättade lakarn och imorgon torka mig med nytvättade handdukar - ljuvligt! Mera husbestyr; matlagning och infrysning av allt inhandlat. Allt är uppvägt och upportionerat i fryspåsar - nu är mitt frysfack fyllt, och det känns som att jag skulle kunna överleva en smärre svälteperiod här ute på landet. Risken finns ju att jag isolerar mig här ute. Så hade nog varit fallet, om det inte hade varit för det att min keso kommer ta slut inom en vecka. Även frukt och grönsaker lär ju behövas fyllas på så småning om. Till detta tillfälle lär det dock dröja, då uppsättningen på bilden, vilken för övrigt visar min del av köksbänken nere i köket, inte ens visar hela mitt förråd av frukt och grönt!

Indisk blomkålsgryta med linser

Garam masala - jag säger bara det! Den kryddan har jag verkligen saknat sen jag flyttade, men idag kom mamma och hade den hett efterlängtade burken med sig. Då var jag inte sen att tillaga en riktigt god indisk gryta! Grönsaker, linser, garam masala och curry - det kan inte bli fel. Ris eller naanbröd passar superbara till, men då jag använde ett helt blomkålhuvud till mig ensam stod jag över de delarna - det räckte så bra ändå! Det ser inte mycket ut för världen, men vilken indisk mat gör det? Men det smakar fantastiskt gott, om jag får säga det själv!

Indisk blomkålsgryta med linser
1 portion

1 blomkålshuvud
½ dl röda linser
2 dl grönsaksbuljong
1 syrligt äpple
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
färsk persilja
olivolja
garam masala
curry
svartpeppar
salt


Hetta upp olivolja i en stekpanna. Finhacka rödlök, vitlök och äpple och fräs upp det i oljan. Dela blomkålen i små buketter och lägg dem i pannan när det tidigare nedlagda fått lite färg. Koka upp buljongen, slå i den i pannan och rör ner linserna. Låt allt sjuda på låg värme i ungefär tio minuter och smaka sedan av med kryddor efter smak - jag rekomenderar generösa mängder av både garam masala och curry! Rör om så att allt blandas ordentligt och riv sedan ner rikligt med färsk persilja när grytan inte längre är vattnig. Servera eventuellt med naturell yoghurt!

Att njuta av helg

Länge, länge har jag saknat känslan efter att kunna njuta av att det är fredag, och helg! Under våren, när jag studerade på distans, och under sommaren har veckodagarna bara flutit ihop, och jag har avundats de som kunnat njuta av en fredagskväll med mys, avslappning, god mat och en duktighetskänsla över att ha tagit sig igenom en hel vecka och faktist förtjänat något lite extra. Nu är jag där; även jag kan ropa "äntligen fredag!". Nu känns det kanske inte riktigt så välförtjänt ännu, efter bara en vecka med lite mjukstart - men jag kan ana den, och det är underbart. Klassen grillar och röjer inne i Uppsala,och jag hade så fruktansvärt gärna velat vara med, det ska ni veta, men Ebba förtjänar sällskap hon också. Vi har myst i soffan, efter att jag tränat ett mycket skönt ben- och magpass på Friskis. När jag vaknade, efter att ha slumrat till, hade hon redan flyttat över till sängen. Nu ska jag gå och göra henne sällskap - jag är toktrött!

Gnocchi med svamp och italienska tendenser

Med skakiga ben efter ett mycket tungt och skönt gympass snodde jag ihop en riktig fredagshöjdare ur mitt allt mer tomma kylskåp. Lite rester här och där, och vips så hade jag en middag jag blev väldigt nöjd med! En grej jag fastnat lite för är rå rödlök som får lite värme från övriga maten - det är riktigt gott! Oliver, körsbärstomater och smält mozzarella på det och man kan tro att rätt en är komplett. Så var inte fallet; champinjoner behövde jag bli av med - och smakupplevelsen var total, inte minst tillsammans med en skvätt vit tryffelolja.

Gnocchi med svamp och italienska tendenser
1 portion, 15 minuter

½ paket gnocchi
3 champinjoner
½ rödlök
½ paket mozzarella
körsbärstomater
svarta oliver
smör
salt
olivolja
vit tryffelolja


Skär svampen i stora bitar och stek den i smält smör till en härligt gyllenbrun färg. När det är uppnått; ta upp svampen ur pannan tills vidare. Koka gnocchin enligt paketsanvisningarna. Kyl den sedan i kallt vatten och stek sedan i olivolja i en stekpanna - även gnocchin ska få lite stekyta. Blanda i svampen, körsbärstomaterna och oliverna och stek tills allt är varmt. Skiva rödlöken tunnt, tillsätt den, salta lätt och ringla över lite tryffelolja. Blanda om, ta upp ur pannan och lägg upp i en djup tallrik eller skål. Riv mozzarellan, blanda i den och njut av hur den smälter tillsammans med det andra.

Vi läser kemi, eller bild. Nej, livsmedel var det ju!

Ja, det är lätt att glömma att det är livsmedelsagronomer vi ska bli ibland. Nu första året har vi duktigt med tung allmän kemi och organisk kemi att ta oss igenom, för att kunna klara av livsmedelskurserna. Idag hade vi kemi hela förmiddagen, och lärde oss om elektronskal, kort och gott. I våras slet jag mitt hår över orbitalier och skalstrukturer i fysiken, då jag inte stött på detta inom kemin tidigare. Idag hade vi föreläsning i fyra timmar - sen förstod jag det. Hör här; jag har till och med lyckats lösa uppgifter inom området - på engelska. Nu måste jag erkänna att jag är mäkta stolt över mig själv - det trodde jag inte att jag skulle klara. Till min hjälp hade jag mina tankeblommor - de tar jag med mig från gymnasietiden! Något jag däremot inte förstår är hur vi kan ha kemi mellan åtta och tolv utan att gnälla - jag skulle till och med kunna fortsätt på eftermiddagen, medan det på gymnasiet var outhärdligt med ett åttiominuterspass. Det är ju inte intressantare saker nu, egentligen?

Det var fler än jag som ritade. På eftermiddagens matte såg det snarare ut som en bildlektion än vad som skulle föreställa matematik. Vi läser mattedelen som en del av en introduktionskurs, och får alltså inte betyg i den - och vi har inga tentor! Det är så gott som bara repetition av gymnasiematten, för att klara av kemin. Gissa om jag är glad?! Med tanke på att det är mer än ett år sen jag läste matte sist, och jag både då och i C-kursen klarade mig med ett nödrop är nog detta min räddning. Idag var det dock ett sömnpiller - vår lärare är typiskt oinspirerande. Han stod och skrev tal efter tal efter tal på tavlan, utan att ha kontakt med oss, bara berättade vad han skrev, i två timmar. Dessutom var det en enkel start - till och med jag kunde det han gick igenom. Alltså; det ritades, sovs, suckades och pratades. Jag trodde att jag skulle slippa sådana fasoner på universitetet - men ibland är det befogat.


Chili con carne med kakaotouch

Länge har jag längtat efter ris! Inte något vitt kladdris, utan ett riktigt gott råris. Idag kände jag att det var dags, och jag tinade köttfärs från frysen för att servera mig själv chili con carne tillsammans med det hett efterlängtade riset. Tro inte att jag kunde läma receptet som det var från början - nej, jag valde att krydda med chili och kakao-kryddan från Santa maria. Det blev väldigt bra, lite annorlunda, lite godare - helt enkelt lite bättre. Saltå kvarn bidrog med riset, kidneybönorna och de krossade tomaterna - jag är verkligen helt såld på de produkterna. Det är riktig matlyx för mig!

Chili con carne med kakaotouch
2 portioner, 30 minuter

300 g nötfärs
1 morot
1 rödlök
1 vitlöksklyfta
1 röd paprika
1 burk krossade tomater
1 burk förkokta kidneybönor
chilikrydda
chili och kakao-krydda
svartpeppar
salt
smör
2 portioner råris


Sätt igång riskokningen enligt föreskrifterna på paketet. Finhacka rödlök och vitlök och fräs lätt i en klick smör i en stekpanna. Tillsätt köttfärsen och bryn den tills den får en fin färg. Skär paprikan i små bitar och riv moroten grovt. Blanda i grönsakerna tillsammans med de krossade tomaterna. Smaka av med salt och peppar, och duktigt med de olika chilikryddorna! Låt sedan allt sjuda i ungefär 10 minuter innan du tillsätter kidneybönorna och låter allt sjuda vidare i ytterligare 5 minuter, på en höft sådär. Servera med råris och färsk persilja, och kanske en grönsallad?

Lantbrukardag

Vi har varit på utflyckt idag, eller studiebesök som det så sofistikerat heter. Jag kände mig iallafall som ett litet utflycktsbarn när jag satt och smaskade på mina pannkakor ute i gröngräset. Innan jag fick göra det stod dock ett föreläsningspass om växter på schemat, ute på Ekhaga demonstrationsodningar. Det var mycket ontressantare än vad jag väntat mig! Bland annat fick vi höra om olika sädesslag, både ettåriga och fleråriga, vad de används till, fördelar och nackdelar, hur, när och var de odlas samt kännetäcknande näringssammansättningar. Demonstrationsodlingarna tillhör SLU och består av små täppor med provodlingar av alla de olika grödorna - bara för att vi ska få titta, känna, klämma och lära oss! Duktiga föreläsare, som verkligen brann för det de gjorde, berättade allt de visste för oss - och jag slukade allt med nöje!

Efter lunch väntade en promenad, vilken kändes milslång, bort till Lövsta gård. Där väntade grisarna på oss! Även detta är en tillhörighet till SLU, men här föds grisar även upp för köttproduktion. Det är inte en ekologisk anläggning, men det hindrade inte från att stora delar av djuren gick ute, och boxarna var större än minimikraven. De såg verkligen ut att ha det bra där! Vi fick en föreläsning om ekologisk djurhållning, och det var riktigt intressant! Tyvärr missade jag vissa delar av det, då vi satt ute bredvid en grishage där grisarna tjöt i väntan på mat! Lyckligtvis fick vi med oss ett informationshäfte, vilket jag faktiskt längtar efter att stoppa näsan i så fort jag får tillfälle! Vi fick även höra om nya anläggningar som planeras och vi hälsade på de stora grisarna. Höjdpunkten var, såklart, mötet med kultingarna! De små grisarna var ungefär två veckor gamla - och otroligt söta. Jag tänkte på mormor, den stora kultingälskaren, när jag stod där inne, och jag var inte sen att ta chansen att få hålla i en liten krabat. Den var jättevarm och mysig, men den hade sönder min skyddsrock och enligt Agnes så snorade den på mig. För jo, skyddskläder var vi tvugna att använda, både rock och skoskydd. Jag tror dock inte att det hade någonting med svininfluensan att göra, utan det var nog snarare ordinarie hygienrestriktioner.

Det jag framförallt tar med mig från den här dagen är tänkvärd information om ekologiskt lantbruk. Det känns ju helt klart samvetsrätt att handla ekologiskt, även om jag nu med min studentekonomi får avstå det nästan helt, men jag har förstått vilken skillnad det verkligen kan göra för djurens levnadsvilkor. Om jag måste välja kommer jag helt klart att satsa på ekologiska kött och mejerivaror framför tillexempel spannmål. Dessutom har jag fått veta att många bönder inte går hela vägen till ett ekologiskt jordbruk, men att många håller djuren utomhus. Detta gör man för att man ser att djuren mår så mycket bättre av det! Det ser jag som en väldigt viktig anledning till att i första hand prioritera svenskproducerat - om nu inte ekologiskt och svenskproducerat är möjligt!

Matbloggar.com

Nu släpper jag adressen till denna blogg! Den har varit topphemlig under tiden som jag har arbetat med utseende och utformning, men nu är det dags! Då passar jag på att länka till en samlingssida för matbloggar, då intresset för sådana ökar enormt - hela tiden!


Bovetepannkakor

Nej, att steka pannkakor är inte en färdighet jag har berikats med - snarare någonting jag helt saknar talang för! De blir för tjocka, för tunna, bränner fast, blir degiga - eller håller ihop och blir helt perfekta, och jag vet inte vad jag gör för skillnad vid de olika resultaten. Hursom; de smakar gott - och det är ju en av de viktigaste sakerna iallafall. Tillsammans med keso och hallon från kolonin blir det ännu bättre. Dessutom har jag den perfekta matlådan till morgondagens studiebesök, då vi ska titta på grisar, bland annat! Tillagningstiden får tas med en nypa salt - jag är som sagt inte så lyckosam med en stakpanna och en bunke pannkakssmet!

Bovetepannkakor
2 portioner, 45 minuter

1½ dl bovetemjöl
1½ dl dinkelmjöl
6 dl mjölk
3 ägg
salt
smör

keso
frysta bär


Knäck äggen i en bunke och vispa upp dem tillsammans med mjölken. Tillsätt sedan en mjölsort i taget och rör om kraftigt där emellan - och efteråt - tills den slät smet har bildats. Rör ner en nypa salt. Smält lite smör i en stekpanna och häll i smet så att botten täcks av ett tunnt lager. Stek tills ovansidan börjat stelna - vänd då med hjälp av en stekspade och stek ytterligare en liten stund på andra sidan, så att även den blir fast och får färg. Lägg de färdiga pannkakorna på en tallrik, vilken hålls varm då den står på en kastrull med sjudande vatten. När alla pannkakor är stekta; servera varma med keso och frysta bär!

Couscouspytt med lammkorv och grönsaker

Den ultimata maträtten är ju egentligen pytten; det finns inga regler - du har alltid allting hemma, det är väldigt gott, går väldigt fort, är väldigt enkelt och gåt jättebra att värma som lunchlåda! För mig är en pytt en rätt med massor med blandade ingredienser i en stekpanna som har fått mysa ihop sig lite - helt enkelt! Själv föredrar jag att använda någon form av gryn som bas; idag pestade jag för första gången couscous i detta ändamål, och det är helt klart min nya favorit! Utöver det måste jag slå ett slag för Saltå kvarns couscous; den är, liksom alla deras produkter, biodynamiskt odlad, smakar fantastiskt och äts med gott samvete. Dessutom är denna produkt snabblagad. Koka upp vatten eller buljong, häll över grynen, låt det stå någon minut och häll sedan i valfritt matfett - klart! Korv är jag vanliget fan av, men den här lammkorven har en riktigt hög kött halt, smakar fasansfullt bra och saknar massor med onödiga tillsatser - helt i min smak!

Couscouspytt med lammkorv och grönsaker
2 portioner, 30 minuter

2 portioner couscous
½ broccolihuvud
2 lammkorvar med hög kötthalt
100 g gröna ärtror
½ röd paprika
6 gula körsbärstomater
2 champinjoner
½ buljongtärning
olivolja
färsk persilja
salt
½ rödlök


Skiva korven i sneda slantar, broccolin i små buketter, halvera körsbärstomaterna, dela champinjonerna i klyftor och hacka paprikan smått. Stek allt detta, tillsammans med ärtorna, i het olivolja i en stor stekpanna. Tillaga couscousen, med buljong, enligt anvisningarna på förpackningen. När couscousen är klar och stekpannans innehåll har fått stekyta; blanda allt tillsammans i pannan och fräs på ytterligare. Skär rödlöken i tunna halvmåneskivor och strö över den tillsammans med grovhackad persilja och lite salt precis före servering - vilken kan ske tillsammans med en klick yoghurt av valfri sort, naturell eller smaksatt, fet eller lätt!

Friskis och svettis - bräda

Egentligen vill jag inte ens lägga tid på att skriva om det här riktigt usla passet, men jag känner att jag måste ta mitt ansvar och varna allmänheten. På tisdagar har jag ju gått mitt steppasss - vilket jag älskat högt - och jag ville försöka behålla den vanan. Enligt vad jag läst mig till skulle friskispasset "bräda" vara något liknande, och det finns på min anläggning här ute - dessutom går det på tisdagar! perfekt tänkte jag, och bokade en plats via internet. Det hade inte behövts; vi var bara en handfull tappra, varav ungefär hälften var där för första gången. Jag blev aldrig anfådd, styrkedelen var rent ut sagt patetiskt lätt, instruktören väckte verkligen inget go i mig - det var helt enkelt inte roligt, utan rent utav tråkigt. Jag lovar att jag gick dit med ett öppet sinne, och ville verkligen testa det här - men det var totalfiasko. Pensionärsgympa är vad jag kallar det! Mitt letande efter ett givande gruppträningspass kommer att fortsätta, men mina förhoppningar har sjunkit rejält - tyvärr.

Är det här verkligen rätt?

Efter att ha suttit i introduktionsföreläsningar hela förmiddagen frågar jag mig nu; är detta rätt val? Jag är livrädd, och fruktansvärt oroligt, för om jag kommer klara det här. Kemi och matte, upp emot sex timmar per dag hela hösten. Jag kan ju kemi, eller kunde iallafall - men det här känns så annorlunda, och jag känner mig så ringrostig - det känns inte som att jag kommer ihåg någonting alls! Vi har första kemilektionen imorgon, och idag fick vi veta vad det är för bok som krävs. Den kostar 350 kronor, ungefär, och är bara en liten del av det jag måste köpa. INTRODUCTION TO GENERAL CHEMISTRYSen ska det till ett kompendiepaket, en mattebok och en laborationsrock. Dessutom är kemiboksfan på engelska - jag kan inte engelska! Liksom, alla mina pengar försvinner - är det värt det här? Borde jag ha valt en mer samhällsinriktad kostlinje istället? Här kommer jag ju knappt få befatta mig med kosten, känns det som just nu, jag kommer inte ens komma förbi den allmäna kemidelen. Usch, det känns inte riktigt bra i magen faktiskt.

Postitivt är iallafall att jag trivs som fisken i vattnet med allt runt omkring. Mitt hem, Ebba och de delar av klassen som jag pratat med - för att inte tala om korridorskamraterna. Det är verkligen jättebra, och om jag skulle hoppa av redan nu skulle jag ju vara tvungen att flytta hem igen - efter att ha spenderat alla pengar jag sparat under två års tid på att inreda rummet. Nej, jag måste kämpa - men det känns inte okej; jag är som sagt livrädd.

RSS 2.0