zucchini

Ännu en helg börjar närma sig sitt slut. Fredagskvällen spenderades med jobb till 21, och därefter tidigt sänggående. Att jobba fredagskvällar är någonting som jag faktiskt uppskattar; alla är på extra gott humör, det börjar klasser redan från 15:30 så det kommer folk hela tiden och vi stänger redan klockan nio - kalas ju!

Igår tränades det; Staffans underbara CyclingPulse på SATS Stadshagen var det som gällde - jag blir en väldigt lycklig människa efter det! Även lite mindre upphetsande axelrehabsövningar hanns med. Efter det låg jag bara och kurade i soffan med hunden och veckans avsnitt av Big Brother - ungefär det räcker min helgenergi till numera! Till slut kändes det som ett svek mot det fina vädret att ligga med nerdragna persienner under en filt så vi gav oss ut på en 90 minuters promenad i blåsten - riktigt skönt! Väl hemma kolapsade ja åter igen i soffan, fast nu i sällskap av mor, och efter någon timme insåg jag att mina matlagningsambitioner för kvälle inte var vidare höga; det stod hämtpizza på menyn. Sen somnade jag som ett litet barn, ett mätt och nöjt litet barn.

Morgonens hundpromenad bjöd på premiärdopp! Ebba rusade i vattnet nere vid Edsviken, trots att isen låg kvar till viss del. Tokhund! Jag väntar nog några månader med att ta mig i. Miniutflykt med mor med uppdrag möbeljakt stod för övrigt på schemat; jag saknar fortfarande både köksbord, stolar, soffbord och TV till min lilla lya! Ingen större lycka hade vi med oss och vi strandade istället på Ulriksdals trädgårdscafé med linssoppa och morotskaka - mumma! Söndagens sista timmar ska nu ägnas åt lite studier och matlagning. Imorgon väntar föreläsning, laboration och därefter jobb till 22 - vi ses i nästa liv!

Nu har jag pluggat duktigt hela dagen; bra kämpat - duktig student! Rätt bra har det gått dessutom, men jag börjar ändå ångra att jag bokade upp mig för jobb 11-17 imorgon, mindre taktiskt två dagar innan en tenta. det som drivit mig hela dagen har vairt tanke på att gå på mitt favoritpass under veckan ikväll, men vänster framsida lår signalerar någonting som känns bra mycket mer än träningsvärken jag helt klart kan identifiera i det högra. Varningssignalen tillsamman med en sakta tilltagande tentastress fick mig att, motvilligt avboka och satsa på mer biokemi istället - men nu behöver jag en pause ett tag!

Bilderna ovan kommer från morgonens soliga och energisamlande, men väldigt hala, promenad med Ebba. Det var rena isgatan ute i skogen efter att ha frusit på under natten igen - jag är faktiskt väldigt tacksam över att jag höll mig på benen hela vägen längs med Edsviken!

I helgen var Micki hemma i den stora staden igen, ett lite halvspontant besök sådär! Det uppskattades mycket av mig, och tillsammans med Hanna spenderade vi några välbehövliga timmar på Café '60, de med varsin tacovariant till lunch och jag med en riktigt maffig kanelbulle! Det är helt otroligt vad en sånhär kort stund med de man trivs allra bäst med kan göra; hur mycket minnan de kan liva upp, hur mycket humöret, orken och det allmäna välbefinnandet kan öka och hur känslor som liksom placerats i ide kan väckas så fort! Det är riktigt jobbigt att vara ifrån de man tycker om; att Micki bor i Gävle hanterar jag genom att sticka huvudet i sanden, helt enkelt för att jag blir för ledsen när jag tänker på det. När vi sedan ses är det som om det var igår vi sågs, fast med en längre tidsperiod att uppdatera varandra om - en ganska häftig känsla!

Om det var den där kanelbullen eller inte låter jag vara osagt, men på vägen därifrån började jag må riktigt ruttet; illamåendet kom svallande över mig i vågor. Planen var att åka till Solna centrum för att bli upplockad av mamma och åka iväg till Maxi. Det gick sådär. Mamma körde hem mig, och sen bröt helvetet lös och jag tillbringade kvällen och halva natten med huvudet över spyhinken. Jag är väldigt sällan bitter, utan snarare väldigt bra på att se saker positivt; jag tror att det finns en mening med allt som sker - det är redan förutbestämt och det gäller bara att inse vad meningen är. Dock måste jag ju säga att jag inte riktigt har funnit meningen med alla sjukdomar jag har fått dras med sen i november; infulesa + lunginflammation plågade mig då i åtta veckor och efter det har ont i halsen och feber varit återkommande fenomen var tredje vecka ungefär, om inte ännu mer ofta. Mitt immunförsvar verkar ha lagt va helt, är det någon som har några supertips för att reparera det igen?

Lyckan är enorm här hemma, iallafall hos mig! Så som jag har längtat efter scones, klyftpotatis, lasagne, gratänger, pajer, muffins, hembakat bröd, egengjord müsli, gino, ugnsbakad lax och ja, allt annat som det krävs en ugn för att tillaga! Jag har verkligen saknat att ha en ugn, fy sjutton vad jag har längtat! Det har blivit försenat, på grund av borttappade beställningar och väder, och ikväll var vi nära på att bli lidande av sjukdom på leveransfirman, men då sa vi ifrån och de fick snällt komma åkande och prioritera oss. Skam den som ger sig! Nu har jag iallafall min ugn, och då kan jag väldigt fort glömma hur mycket de har klantat sig!

Den här dagen har allt göromål avlöst varandra hela tiden utan egentligen någon vila alls - så skönt när det är så och jag känner att orken finns! 05:10 ringde klockan för BodyPump på SATS Stureplan, därefter föreläsning om DNA och gener. Hem för lunch, en timmes promenad med Ebba i ett riktigt bra tempo och därefter tre timmars koncentrarat labbrapportsskrivande. Sen började det hoppa och spritta i mina glada muskelfibrer igen, efter en hel helgs vila, och det blev mellanmål med havregrynsgröt och ett spinningpass på SATS Hötorget - här snackar vi svett! Med världens bästa känsla i kroppen kom jag hem och blev bjuden på pizza - snacka om rätt dag för den påfyllningen! Efter det har jag suttit en timme till med rapporterna, och nu är de inskickade! Här näst väntar kvällsrundan med Ebba och ett tidigt sänggående. Ingen fotodokumentation över dagen, men jag hittade en bild från förrförra sommaren på ett par väldigt trötta, men väldigt glada ben efter ett steppass med Jocke på Nautilus i Solna - de passen saknar jag!

Ont i halsen = vilodag. Ett av mina nyårslöften 2010 var att lyssna mycket mer på vad jag själv vill, och då var det ju ganska självklart att gå steget längre 2011; att lyssna på vad kroppen vill. Hittills har jag bara fått positiv respons från kroppen, både vad det gäller att lyssna på signaler gällande träning och vila kost och sömn. Både träningsresultat, humör och en allmän balans har infunnit sig!

Dagen ska istället ägnas åt labbrapportsskrivande, lite föreläsningsrepetition, en liten utflyckt med mamma och middagsmatlagning; chicken tikka masala ska jag bjuda min söta familj på! Det blir mycket så nu, att jag lagar sådant som jag lagat förut. Det är lite tråkigt, och det blir ju inte lika mycket receptuppdateringar, men lilla bror min är ganska kräsen när det kommer till mat, och dessutom står jag fortfarande utan ugn.

Ebba sommaren 2009

Det händer mycket nu! Jag bara svävar runt på ett moln av endorfiner, både ifrån riktigt bra morgonträningspass och allt annat som häder och sker. Jag har köpt en lägenhet! Pappas taktska drag  budgivningen gick hem och under labben igår fick jag det otroligt glädjande beskedet. Ett glädjerus infann sig, naturligtvis, men jag hade ändå inte riktigt förstått det. Det var först på vägen från träningen i morse till skolan som det slog mig på riktigt och några rena och sanna glädjetårar uppenbarade sig  ögonvårn. Inte förrän den 16 maj får jag tillträde, och det tycker jag ju är väldigt långt fram i tiden just nu!

Detta, tillsammans med lite andra glädjeämnen, och en lång och solig promenad i vinterlandskapet med Ebba idag fick mig att verklgen önska att jag kunde få spara lite av den här känslan i en liten burk, och plocka fram den när det inte känns lika ljust någon gång!

Under en vända på stan idag var jag inte i en del butiker som jag verkligen inte borde ha besökt; jag kommer bli ruinerad av alla köksutrustning som jag vill investera i! Dessa butiksbesök fick mig dock att inse att jag kommer behöva de här tre månaderna, inte minst för att bestämma vilka färger jag vill ha, hur jag ska matcha och kombinera, och inte minst hur jag ska möblera!

Nej, att behålla fokus på biokemin är väldigt svårt just nu! Att trycka på "uppdatera" på datorn för att se om det har hänt något nytt i lägenhetsbudgivningen som pappa håller på med lockar ungefär varannan minut, bror är hemma och pratglad, byggarbetarna kör för fullt med renoveringen hos grannarna vägg i vägg och hunden är bara allmänt söt, speciellt när hon hämtar posten. Min lilla stjärna!

Hej! Vad bloggsugen jag har varit på sista tiden, det är helt sjukt! Tankarna har kretsat kring att investera i en ny kamera, att sparka igång bloggen igen och att jag verkligen saknar det. När jag smög in här och såg Emelies kommentar i förra inlägget, samt att jag fortfarande har läsare varje dag, kunde jag inte hålla mig längre; nu blir det come back vid tangentbordet!

För tillfället har vi ingen ugn, så matlagningen känns rättså slenrtianmässig - men det ska vi nog råda bot på! Veckolabbar i halvklass har gjort att jag har haft en vecka ledigt nu med energiuppladdning för att bita tag i biokemin på måndag igen, träningen ger mig glädje och energi liksom Ebba, och om helgerna rusar vi runt på visningar för att hitta en egen lya åt mig!

Hur fungerar det att blogga från iPhonen mån tro?

 

 

 

På min dörrmatta idag fann jag ett kuvert poststämplat i Uppsala - det innehöll ett julkort från Gävle.

Lite glädjefukt i ögonen, och ett uns av saknad, innan jag blev påmind om att det bara är en vecka kvar tills jag kan låtsas som att allt är som vanligt igen! Tack för att du finns <3

 

Morgonen; döm av min lycka när jag och Malin klev av tunnelbanan vid Universitetet och fann att alla rulltrappor var avstängda. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det var dags att knata upp för de milslånga rulltrapporna, helt enkelt. Så enkelt var det inte, ty utan ett par fungerande lungor kändes det som att något liknande en hjärtinfarkt var väldigt nära, och väl uppe flåsade och hostade jag i närmare en kvart. Jag påmindes om att jag aldrig ska låta mig själv få dålig kondition!

Eftermiddagen; laboration två av tre den här veckan innebar en vakuumdestillation av kanelaldehyd. Det var ett riktigt meck att få upp utrustningen, och det var en allmänt seg laboration utan att något egentligen hände, förutom att tiden gick. 13 - 18 höll vi på och det luktade gott av kanel! Nu är det onsdagskväll tv-kväll med Bonde söker fru, Grey's anatomy och Nikita!

 

Vilken riktig toppenstart på min smygåterkomst tillbloggandet; jag är sjuk. Inte lite snuvig och hängig, utan med en riktig jäkla influensa. Feber, total kraftlöshet och en riktigt ond hals. Ibland fryser jag så att jag skakar och ibland svettas jag floder, och dessutom har jag ont i varenda led och varenda muskel i hela kroppen - lägg där till att jag har varit tvungen att vara i skolan hela veckan så kan ni tänka er hur jag mår; uruselt!

Matlagning? Nej, inte mycket inte - mest te och frysta bär. På måndag börjar laborationerna, så då måste jag vara frisk! Förhoppningsvis lyckas jag då även läite bättre med bloggen också, för nu är jag riktigt skrivsugen!

Min plan var att lägga upp en liten reseberättelse, med tillhörande matfotografier, efter min och mammas miniresa till Köpenhamn. Nu har det gått skrämmande 1½ månad och jag har bara inte kommit till skott! Nu tar jag mig i kragen, verkligen; jag vill att ni också ska få se vad som finns att hitta i Köpenhamn, en stad som jag för övrigt har blivit totalt förälskad i! Allderles för mycket pengar gick på shopping, även om vi hamnade mitt i "50-70% på typ allt"-ruschen, och med hur mycket fina grejer som helst kvar! Nyhavn är helt fantastiskt att strosa runt i en solig sensommarkväll med alla glada människor, goda dofter från restaurangerna och vackra vyerna av gamla hus och vatten. Restaurangerna hade väldigt snarlika menyer; stek, smörrebröd, sallad, panerad fisk och kanske någon hamburgare, vilket kändes lite tråkigt, men vi lyckades ändå hitta en härlig variation! Och fikade gjorde vi; muffins är ju min grej, och mamma hittade en hel del smarriga pajer att kalasa till! Till Köpenhamn ska jag snart igen, och då ska jag ta med alla reportage från mina mattidningar också! Det var de som hade inspirerat till resan från första början, men i all packstress blev de kvar hemma - mycket synd!

 
 

Imorgon börjar jag om på nytt; ny skola, ny utbildning och nya krafter. Meningen är nu att kandidatprogrammet i Nutrition, vid Stockholms universitet, och jag ska umgås flitigt i tre år framöver - och det känns ruggigt bra! Den här utbildningen var ju den första jag ville gå, redan under tvåan på gymnasiet fick jag upp ögonen för det här programmet, men då jag inte trodde att jag skulle komma in tänkte jag om och hamnade i Uppsala - och vi vet jju alla hur det gick!

Det känns så bra det här, taggningen är total och jag är så glad att jag har tagit det här beslutet; att börja plugga igen, och just min första utbildningskärlek. Matlådefabriken är igång, Marimekkoblock är inköpta och miniräknaren är avdammad - nu kör vi!

Visst antyder rubriken på att jag frångår mina principer just i detta nu, men jag känner att jag gör det med ett relativt gott samvete ändå! Sen jag rullade in här på SATS i Vällingby centrum vid 06:15 i morse har jag sett till att hålla mig sysselsatt mest hela tiden, trots skaran inräknade besökar hittills endast är sju; jag har möblerat om lite här, fyllt på alla kylar till bristningsgränsen, pysslat med beställningar och fixat schemat för nästa vecka. Lite stor känner jag mig allt med makten att bestämma över arbetsschemat! Detta får alltså stå för någon form av mikropause innan jag slutar för dagen vid tolv!

Uppdateringen här är under all kritik, och jag har nästan skämts lite för det. Matrutinerna har varit totalt omkastade då jag har stängt centret i två veckor och inte har lagat någon mat nästan alls, och det känns inte som att jag har gjort så mycket annat heller! Datorn har vilat, och extra mycket nu när jag har en ny vän i form av min iPhone, efter att ännu en telefon har övergett mig.

Det sociala har jag fått via jobbet; kundkontakter och personalkontakter. En av de senare har, som en del av er hört, utvecklats till mycket mer än så! Kärlek på jobbet kan man ju ha delade meningar om, och jag får höra allt, men det här kan inte vara annat än rätt. Naturligtvis handlar det väl om att jag har kommit i balans på flera plan, men jag vågar nog säga att jag aldrig tidigare har mått såhär bra!

Det kan lätt bli för mycket av det goda, det är ju ingen nyhet. Kanske är det anledningen till att jag inte har någon lust att laga mat längre. Allt vad inspiration och kreativitet heter sviker mig, och även suget efter riktig mat. Sen två veckor tillbaka är det nu lilla mamma som huserar runt bland kastruller och stekpannor, och försöker hitta tillbaka till sitt kök. Ingen matlagning innebär, naturligtvis, inga nya recept - vilket ni säkert har märkt.

Jag hoppas ni förstår mig, jag behöver ett break helt enkelt!

Den lår mig titt som tätt, nostalgikänslan. Det som frammanat den denna gång är att jag sitter och läser i min gamla blogg. Jag började med min gammelgamla blogg som jag hade i nian. Där haglade de riktigt elaka kommentarerna från mina läsare tätt - inte konstigt att mitt självförtroende varit rejält stukat från och till. Nu har jag kommit till den blogg jag hade under i princip hela gymnasietiden och den får mig att minnas allt; det tunga skolarbetet, alla träningar och matcher, smärtan jag kände i kroppen och hur jag slet mitt hår inför högskoleansökan. Det jag även får se glimtar av är handbollen, alla träningar och matcher, glädjen över en ledig stund, glädjen över ett bra resultat och, naturligtvis, skolan och alla klasspojkar - herrejävlar vad jag saknar er grabbar!

Jag blir nästan lite kär i mig själv av att läsa min gamla gymnasieblogg!

Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin har ångrat att jag valde att skaffa hund - Ebba är bland det absolut bästa som har hänt mig! Trots detta kan jag inte låta bli att fundera på hur det hade varit om jag inte hade haft en fyrfota vän att ta hand om. Det här är någonting som jag, till exempel, mycket seriöst skulle överväga - hur galet och "o-jag" det än låter! Någonting annat som lockar mig just nu är detta och detta!

 

...MICKI?!

Med en klart nostalgisk känsla minns jag denna mitt livs lyckligaste dag, hittills, 5 juni 2009. Ett helt år har gått, det är ju helt ofattbart. Och vilket år sedan - jag saknar ord...

Fullkomligt värdelös kväll var det här! Mor i Örebro och bror på Gröna lund - då hade jag sett fram emot att njuta av sushi och hyrfilm tillsammans med Ebba efter ett härligt BodyPump-pass. Träningen gick som planerat, men sen kunde jag lika gärna ha gått och lagt mig. Efter att ha knatat runt halva centrala Stockholm för att hitta "det bästa sushistället" gick jag till något som jag mindes att jag uttalat mig väldigt gott om någon gång när mamma hade köpt med sig hem. En jobbig hemresa, utan att det egentligen hände något särskillt, upp och lämna mat och träningsväska och hämta klubbkortet till hyrbutiken, iväg för filmval, hem och ut med hunden och sedan upp igen - äntligen mat och film! Antiklimax; bara laxbitar i min blandade sushi, och en avokado. Ingefäran var döstark och sojan hade jäst. Alla bitar bara ramlade isär och smakade ingenting alls. Som jag hade sett fram emot det! Filmen, Julie&Julia, motsvarade inte alls mina förväntningar. För att döva min ångest över alla fel tassade jag ut i köket och hämtade mig en skål glass. Nu får jag sota för det också; laktosmagen gör ont och bråkar med mig.

Bror kom hem nyss. Jag hade snällt bett honom att skicka ett sms när han begav sig hemåt, så som jag fick gör när det begav sig, på den gamla goda tiden, men det struntade han helt enkelt i - han "glömde". Efter min kväll var det inte långt till tjaffs om det naturligtvis.

Nu ska jag gå och ta ut min ilska och besvikelse på disken som har lämnats åt mig. Sen ska jag ta en lång kvällspromenad med Ebba, för att krama ur den sista vreden. Har det inte lagt sig imorgon bitti är det BocyCombat som gäller för mig - vare sig jag har lust eller inte.