Njutning i ett glas

Det är dags igen; en ny BodyPump-release! Vi har nu kommit till nummer 74 i ordningen. Spänd förväntan inför, total energitömning och skakig kropp efteråt, och ännu mer efteråt; träningsvärk i massor med dagar. Nu har jag kommit till stadiet "total kolaps i soffan med efterrätt". Denna ljuvliga, och välförtjänta, lyx består av överbliven rabarberkräm från gårdagens tårtfyllning, en kula vaniljglass och lite av AXAs nya granolamüsli med äpple och kanel på toppen. Det, mina vänner, är grejer det!


Cats and dogs.

Ebba har en kärlek till att äta; hon äter allt hon hittar ute, såväl fimpar och glasspapper och frökapslar och bajs, och hon har blivit en mästare på att sno mat - framförallt bröd - från våda bord och bänkar. I morse tog hon mammas frukostbröd, och nu hörde jag nyss en duns ute i köket. Direkt förstod jag vad det handlade om; Ebba hade tagit den halva råglimpa som låg på bänken för att tina. Jag ruschade ut dit - en ordentlig avhyvling skulle hunden få! Det låter grymt, men det är ett måste; jag tar henne i kinderna och lyfter upp henne på bakbenen, hukar mig över henne, spänner blicken i henne och bratar dovt, argt och förmanande tills hon slappnar av och ger sig. Vad det kostar? Mina händer och underarmar! Ibland ser det ut som om jag skulle gått loss med ett rakblad eller liknande... Vad det ger? Hon förstår väldigt fort vad det är som gäller, och hon mår bättre som hund.

Idag fick jag hjälp med denna uppläxning; min katt Swea är inte sen att hjälpa sin matte! Hon hoppar på Ebba bakifrån med tänder och klor medan jag håller. Hon passar väl på när hunden inte har en chans i världen att ge tillbaka. Då tycker jag nästan lite synd om Ebba!

Nu, med en ömmande högerhand och en bultande tumnagel, fortsätter jag med mitt arbetssökande!

Köttfärslimpa med röd pesto

Mors dag! Finfin middag ville jag bjuda lilla mamma på, och passade då på att prova ett väldigt spännande recept från Kryddburken. Köttfärslimpa skulle det bli, och köttfärslimpa blev det! En riktigt god sådan dessutom. Till efterrätt hade lilla bror och jag bakat en tårta, i största hemlighet! Grattis mamma!

Köttfärslimpa med röd pesto
1 limpa/5-6 portioner, 60 minuter

1kg nötfärs
100g röd pesto
1 ägg
½ msk potatismjöl
½ dl vatten
svartpeppar
salt


Sätt ugnen på 200 grader och lägg ut ett bakplåtspapper på en plåt. blanda ihop alla ingredienser i en bunke och blanda om, gärna med händerna, tills allt är ordentligt fördelat i smeten. Lägg ut på plåten och forma till en limpa. Baka den i ugnen i 50-60 minuter. Servera gärna med ugnsbakad klyftpotatis, sallad och picklad gurka!

Apa.

Fullkomligt värdelös kväll var det här! Mor i Örebro och bror på Gröna lund - då hade jag sett fram emot att njuta av sushi och hyrfilm tillsammans med Ebba efter ett härligt BodyPump-pass. Träningen gick som planerat, men sen kunde jag lika gärna ha gått och lagt mig. Efter att ha knatat runt halva centrala Stockholm för att hitta "det bästa sushistället" gick jag till något som jag mindes att jag uttalat mig väldigt gott om någon gång när mamma hade köpt med sig hem. En jobbig hemresa, utan att det egentligen hände något särskillt, upp och lämna mat och träningsväska och hämta klubbkortet till hyrbutiken, iväg för filmval, hem och ut med hunden och sedan upp igen - äntligen mat och film! Antiklimax; bara laxbitar i min blandade sushi, och en avokado. Ingefäran var döstark och sojan hade jäst. Alla bitar bara ramlade isär och smakade ingenting alls. Som jag hade sett fram emot det! Filmen, Julie&Julia, motsvarade inte alls mina förväntningar. För att döva min ångest över alla fel tassade jag ut i köket och hämtade mig en skål glass. Nu får jag sota för det också; laktosmagen gör ont och bråkar med mig.

Bror kom hem nyss. Jag hade snällt bett honom att skicka ett sms när han begav sig hemåt, så som jag fick gör när det begav sig, på den gamla goda tiden, men det struntade han helt enkelt i - han "glömde". Efter min kväll var det inte långt till tjaffs om det naturligtvis.

Nu ska jag gå och ta ut min ilska och besvikelse på disken som har lämnats åt mig. Sen ska jag ta en lång kvällspromenad med Ebba, för att krama ur den sista vreden. Har det inte lagt sig imorgon bitti är det BocyCombat som gäller för mig - vare sig jag har lust eller inte.

Råglimpa

Det luktar förföriskt gott hemma hos oss - jag har bakat bröd igen! Då jag har kommit ur min frallperiod och in i en "skivat bröd-period" gav jag i kast med ett par råglimpor, med inspiration från Jennie. De blev helt fantastiska! Jag glömde ha in havregrynen, som jag hade planerat att byta mot rågflingor, och jag hade nog gärna haft det lite grövre för att få lite mer att tugga. Provsmaksbiten, efter en riktigt lång hundpromenad, blev en ljummen skiva med Bregott havssalt - sagolikt!

Råglimpa
2 bröd, 2 timmar

50g jäst
250g kesella lätt
5 dl ljummet vatten
13 dl siktat rågmjöl
1 dl mörk brödsirap
1 msk salt
smör
rågflingor


Smula jästen i en bunke och rör ut den i vattnet tillsammans med salt, sirap och kesella. Blanda i mjölet och arbeta degen väl; jag körde med degkrokar i tio minuter. Jäs degen under en bakhandduk i 30 minuter. Smörj två formar om 1½ liter och bröa dem med rågflingor och sätt ugnen på 200 grader. Fördela degen jämt i de båda formarna och släta till ovansidorna med en blöt slickepott innan du låter degen jäsa ett varv till under duken - alltså 30 minuter till. Grädda sedan bröden i 40 minuter - prova med en sticka och kontrollera så att de inte är kladdiga inuti. Låt dem svalna, ta ut dem ur formarna och skär sedan en generös provskiva och bre smör på!

Primörpaj

Det är mycket vegetariskt just nu - det blir lätt så de veckor då Leonard bor hos pappa. Mamma och jag kom på att vi inte ätit kött, bortsett från fisk, en enda gång sen Leo flyttade sist, och vi har inte saknat det! Imorgon kommer bror hem igen, så då läggs menyn om en aning, men i ärlighetens namn så trivs jag bättre med att laga vegetarisk mat - det känns som att det inte kan gå fel!

Primörpaj
4 portioner, 80 minuter

3 dl siktat dinkelmjöl
75g smör
50g kesella lätt

4 små späda morötter
½ purjolök
1 knippe rädisor (ca 15 stycken)
1 vitlöksklyfta
3 ägg
1½ dl mjölk
1½ dl matlagningsgrädde
1 dl hackad gräslök
riven ost
svartpeppar
salt
smör


Sätt ugnen på 225 grader. Nyp ihop smör, kesella och mjöl till en deg och tryck snabbt ut den i en smörsmord form med diametern 24 cm och löstagbara kanter. Låt skalet stå i kylskåp i ungefär 30 minuter och förgrädda det sedan i 10 minuter. Strimla purjolöken och fräs den snabbt i lite smör tillsammans med finhackad vitlök. Skär morötter och rädisor i slantar och blanda med löken och lägg sedan alla grönsaker i pajskalet. Vispa ihop mjölk, ägg, grädde, gräslök, salt och peppar och häll över grönsakerna. Toppa med riven ost och grädda sedan i ugnen i 30 minuter.

Omelettpizza

När jag är ensam hemma på lunchen och inte har några rester att jobba med brukar det allt som oftast stå helt stilla i huvudet; klockan bara går, jag blir allt hungrigare och tröttare och blodsockernivån bara sjunker medan jag står och glor in i kylskåp och skafferier. Värdelöst. Döm då av min lycka när jag nu har hittat en snabb och enkel lunchrätt som det nästan alltid finns ingredienser till! En stekpanna som tål ugn är ett måste får det här receptet, men med andra redskap går det säkert att experimentera fram någon annan lösning! Det här skulle även kunna kallas för en LCHF-pizza, men då jag inte är någon stark annhängare av den dieten, kompletterade jag med några smörgåsar för att få mina kolhydrater!

Omelettpizza
1 portion, 20 minuter

2 ägg
½-1 dl mjölk
färsk bladspenat
75g fetaost
röd pesto
keso
svartpeppar
salt
smör


Sätt ugnen på 250 grader. Vispa ihop ägg, mjölk, salt och bladspenat. Smält lite smör i en ugnstålig stekpanna och häll sedan ut omelettröran i den. Stek tills ovansidan stelnat lite, lite granna. Klicka ut röd pesto, smula över fetaost och klicka ut lite keso om du vill (det smälter ut väldigt gott, men det går lika bra utan om det inte finns hemma). Ställ in stekpannan i ugnen i 10-20 minuter - tills osten börjar få lite lätt färg helt enkelt! Skär i pizzaslicear och ät tillsammans med sallad och smörgås, om du vill få i dig lite mer kolhydrater.

Handbollsknän hör sommaren till.

Så var det dags för en vurpa igen; är det någon prenumeration jag råkat beställa via något konstigt kedjebrev på internet? Igår kom löpsuget till mig efter middagen när termometern visade dryga tjugo grader och solen fortfarande sken. Brunnsviken runt lockade mest, trots att tveksamheten inför den långa distansen fanns där - jag har ju faktiskt inte sprungit på riktigt sen januari, och inte heller då var farten överdrivet hög då snö, is och kopiösa mängde kläder gjorde mig sällskap, som ni kanske minns? Hur som tog jag mig ut med ambitionen att hålla lite tempo, men ändå ta det lugnt och njuta. Och njöt gjorde jag, även om pollenhalterna i luften gjorde sitt bästa för att knocka mig. Rundan gick hemifrån, runt Brunnsviken och sedan ned till mamma på kolonin.


När jag kom ner dit var jag smutsig, trasig och blöt. Jag hade vurpat, igen. Det var efter max en fjärdedel av rundan som mina fötter hittade ett metallskrot av något slag; en grov ståltrådsring som låg och skräpade vid sandstranden vid Bergianska. Helt plötsligt låg jag framstupa på grusvägen med trasiga byxor, knän, händer och skrap på axeln. En kvinna kom springande och tömde sin vattenflaska över mitt trasigaste knä - i all välmening. Efter några meter kunde jag springa igen, med plaskande sko och smärta i knäna. Nu har jag ont, och inatt har jag knappt sovit någonting alls - alvedon kanske hade varit en grej.


Jag som trodde att en handbollsfri säsong skulle kunna ge mig okej knän till kjolsäsongen - men tji fick jag. Det är tydligen meningen att mina knän ska se trasiga ut.


Tiden
på min "lugna och njutningsfulla runda med lite tempo", efter flera månaders uppehåll: 61 minuter och 43 sekunder på 12,3 km. Jag förvånar mig själv.


Pågens brödpanel

Som ni ser till vänster här på sidan har det kommit upp en ny, gul logga. Den har jag fått placera där med anledning av att jag har blivit medplockad i Pågens brödpanel - vilket jag känner mig väldigt hedrad över! Det hela innebär att jag, liksom en del andra bloggare, får brödnyheter från Pågen hemskickade till mig, och min uppgift är sedan att provsmaka, recensera och betygsätta dessa produkter här på bloggen. Herregud, vad glad jag är över detta! Samma förmån har jag även fått från Lantmännen och Arla, men ännu utan något paket på posten.

Soffan.

Lusten har lämnat mig idag. Det finns massor med saker jag borde ta tag i och göra, men jag har varken ork, vilja eller lust - helt enkelt. Jag har intagit soffan, och här tänker jag stanna. Energi till kvällens träning med Micki ska frammanas.

Ett pluspoäng får jag, hur som, för att jag var uppe och körde bil med Bengt på körskolan i morse - första gången på nio månader. Det gick bra.

Hunden kan väl rasta sig själv, om jag berättar var nycklarna ligger?

Gilla läget.

När jag kom till SATS idag möttes jag av en skylt som meddelade att vattnet var avstängt för renovering av rören i hela byggnaden. Okej, tänkte jag innan det sjönk in och insikterna slog mig en efter en; ingen dusch - PANG! - ingen dricka på träningen - PANG! - ingen proteinshake efteråt - PANG! - ingen toa - PANG! Inga pengar till inköp av en flaska vatten hade jag heller. Medan jag går och grunnar på hur detta ska lösas gör jag nästa upptäckt; Jag har glömt både strumpor och sporttopp. Resultat: träning i vanlig BH samt utan strumpor, vilket gav blåsor under hela fötterna - skönt! Trots dessa förutsättningar var passet underbart - och naturligtvis svettigare än vanligt, eftersom jag varken kunde dricka eller duscha...

Mamma fick snällt ställa in sina koloniplaner och hämta upp mig, och tur var det - annars hade jag svimmat någonstans på vägen. Väl hemma möttes jag av ännu en mindre angenäm upptäckt; Ebba hade snott fyra av mina nybakade frallor, vilka mamma hade placerat lite för nära diskbänkskanten för att svalna.

Efter en sådan kväll var jag inte kapabel att laga mat - vi köpte pizza!

Rabarberbullar

Första koloniskörden är ett faktum; rabarbern är här! Jag har samlat på mig massor med rabarberrecept som jag är sugen på att prova, men trots detta blev en imrpviserad variant av rabarberbullar först ut. Mammas bullager i frysen behövde fyllas på, då jag anser att om bullar och annat sött ska ätas så ska det vara hembakat (eller möjligtvis på ett bra café), nu när kolonisäsongen drar ingång på allvar. Storleken på dessa? Gigantiska! Smaken? Helt fantastisk! Ebba och jag var ute och sprang efter att dessa bamsingar hade tagit ut ur ugnen - gissa vad jag bjöd min kropp på som första återhämtning när vi kom in...?

Rabarberbullar
20 stycken, 2 timmar

50g jäst för söta degar
100g smör
5 dl mjölk
1 dl råsocker
1 msk stötta kardemummakärnor
½ tsk salt
11 dl siktat dinkelmjöl
2 dl vetemjöl special

4 långa rabarberstjälkar
1-2 dl vatten
vaniljpulver
brunt farinsocker
malen kanel
maizena


Smula ner jästen i en stor bunke.smält smöter i en kastrull, häll på mjölken och värm upp till 37 grader. Häll degspadet i bunken och rör om tills jästen har löst sig helt. Blanda i kardemumma, salt, socker och mjöl. Knåda ihop det hela en stund och låt sedan degen jäsa under en bakduk i en timme. Skär rabarbern i slantar och koka upp tillsammans med vatten och önskad mängd socker. Smaka av med kanel och vaniljpulver innan du reder det hela till en lätt trögflytande kräm. Dela degen i två delar. Kavla ut till ½ cm tjocka rektanglar, bra rabarberkrämen över hela och rulla till två rullar. Dela vardera rulle i 10 bitar, eller fler om du inte vill ha fullt så stora bullar! Lägg bullarna på en plåt med bakplåtspapper och låt de sedan jäsa under bakduken i ytterligare trettio minuter. Sätt ugnen på 250 grader under tiden. Grädda sedan bullarna i ungefär åtta minuter. Avnjut dem med ett stort glas kall mjölk!

Indisk spenat- och fetaostgryta

Smakrik mat med mängder av fäska kryddor och grönsaker är nog det bästa jag vet, så det kanske inte är så konstigt att jag nästan slog volter av lycka när jag smakade på middagen jag lyckades prestera ikväll! Indiska smaker, då jag lät mig inspirerad av en rätt kallad palak paneer, tillsammans med ett riktigt gott råris och en klick mango chutney! Nu har jag varit och hyrt Bröllopsfotografen som allderlers snart ska rulla igång här!

Indisk spenat- och fetaostgryta
2 portioner, 45 minuter

2 portioner råris
450g fryst bladspenat
100g fetaost
½ röd chili
1 dl grädde
1 dl mjölk
1 salladslök
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 bit ingefära
2 tomater
6 små champinjoner
svartpeppar
vitpeppar
spiskummin
gurkmeja
äppelcidervinäger
färsk kortiander
rapsolja
råsocker
smör

Koka riset enligt anvisningarna på förpackningen. Tina bladspenaten i mikrovågsugnen eller i en kastrull. Finhacka chili, vitlök, gul lök och ingefära och skiva salladslöken. Smält en klick mör och lite rapsolja i en panna och fräs sedan alla småbitar i några minuter. Vänd i spenaten tillsammans med grädde och mjölk, smaka av med de torkade kryddorna och låt sedan småputtra i ungefär tio minuter. Blanda då i tomater och champinjoner i bitar och låt det puttra ihop i ytterligare fem minuter. Skär fetaosten i små tärningar. Lägg upp råriset tillsammans med grytan och blanda i fetaosten, så att den blir mjuk i spenaten, toppa med färsk koriander och låt allting ta sällskap med en klick mango chuntey.


Sjätte dagen

Ja, jag är nu inne på dag sex av abnorm träningsvärk i magen - vad är det som har hänt?! Jag kan fortfarande inte resa mig upp från liggande, eller ens halvliggande, på rygg utan att först rulla över på sidan - det känns u lite tragiskt. Onekligen måste jag ha hittat några riktigt bortglömda muskler i måndags...

Min vän Micki och jag ska ta oss an samma pass imorgon igen, med en annan instruktör, och sedan möta vår dödstränare på fredag igen - hur ska detta sluta?

Nu har jag en bröddeg som väntar på att jag ska baka ut den, och senare ska jag träffa Amanda - lovely!

Det är synd om mig!

Ja, hur illa det än låter så sitter jag här hemma i soffan och tycker rysligt synd om mig själv. Det började med träningsvärken; måndagens crosstraining känns överallt, men i magen känns det outhärdligt - riktig smärta vid minsta andetag och tanke på rörelse! Detta är anledningen till att mitt älskade och efterlängtade BodyCombatpass bokades av.

Sedan, när jag sjunkit ihop här i soffan, började de riktiga "det är synd om mig"-tankarna komma, och nu känner jag mig så galet nostalgisk, ensam och eländig. Jag saknar handbollen så fruktansvärt mycket, och ännu mer saknar jag laget, och att ha någonting att träna för inte minst! Sen saknar jag skolan, och då menar jag gymnasiet. Det var så enkelt; jag visste alltid vad jag skulle göra om dagarna, jag kunde njuta av ledigheten när jag var ledig och jag fick känna att jag klarade av någonting när det gick bra. Klassen saknar jag också, iallafall alla mina pojkar. De fanns alltid där och gjorde mig glad, hur nere jag än kände mig. Då förstod jag nog inte riktigt hur mycket de betydde för mig, men nu, i avsaknaden, har jag insett det. Naturligtvis var det mycket plugg och slit, och jag har inte glömt alla de sega timmarna, de riktigt sura mornarna och de där momenten som jag verkligen önskeda mig att slippa, men överlag skulle jag kunna ge väldigt mycket för att få komma tillbaka till den tiden. Handbollen var slitig, jag hade ont ofta och mycket, det var hårt att hinna med skolan och stressen fanns med överallt, men innerst inne mådde jag bra av det. Jag mådde bra av att ha ett högt tempo och av att känna att jag klarade av det, men framförallt mådde jag bra av alla människor omkring mig.

När båda de två sociala sysselsättningara försvann nästan samtidigt blev jag ensam kvar; jag har ju knappt haft någon fritid att umgås med folk på - jag har ju fått träffa alla regelbundet i skolan och genom handbollen ändå! Jag vet inte hur man gör, folk har lämnat stan och jag har nog aldrig känt mig så ensam och vilsen som nu.

Nyhetsmorgon onsdag.

På Nyhetsmorgon är det nu tillfälle för tittarna att ringa in och framföra sina åsikter till tittarombudsmannen på TV4. Det är nästan bara pensionärer som ringer in och klagar på ljudskillnader, är upprörda över att ett eller annat program slutat att repriseras för femtonde omgången eller att det är för mycket inslag för yngre och yrkesverksamma - smått skrattretande att titta på med andra ord. Damen som ringde in nyss tog dock priset; hon klagade över att Förkväll i TV4 sänds samtidigt som Dr Phil och Glamour i TV4+ - "det går ju inte att se på alla programmen då!". Hon sa att man borde lägga Dr Phil senare på kvällen, och riktigt upprörd var hon också. Herregud, har människor ingenting bättre för sig?

Lax i skaldjurssås med potatismos

En liten pause i denna husmanskosthysteri idag, och istället serverades lax, skaldjurssås och potatismos. Snabblagat - perfekt idag då jag är helt jättetrött efter dagens träning, i kombination med den hastigt igångsatta pollenallergisäsongen. Nu väntar en soffa, en hund och en TV på mitt sällskap!

Lax i skaldjurssås med potatismos
25 minuter, 2 portioner

500g mjölig potatis
2 laxfiléer
1 burk kräftstjärtat à 170g
1½ dl matlagningsgrädde
3 tsk hummerfond
1 dl mjölk
en smörklick
svartpeppar
citronpeppar
salt
dill


Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skär potatisen i bitar och koka den mjuk. Salta och peppra laxen och baka den i ugnen i en ugnssäker form i 15 minuter. Blanda matlagningsgrädden med fonden och smaksätt med dill, svartpeppar och citronpeppar. Lägg kräftstjärtarna över laxen, häll över såsen och ställ in formen i ugnen i ytterligare fem minuter. Häll av och mosa potatisen. blanda i mjölken och smörklicken och smaka av med svartpeppar och salt innan du serverar moset tillsammans med laxen och dess skaldjurssås.

"Hello, my name is Jake"

Crosstrainingen leddes av en instruktör inflyttad från England, och både Micki och jag fattade genest tycke för honom - väldigt dutig tränare! det han utsatte oss för var en riktigt tuff cirkelträning bestående av både några gamla godingar från handbollstiden, framförallt lite olika hopp, och en hel del nya upplevelser. Hur kul som helst, och som sagt, riktigt tufft! Jag blav hög på endorfiner och superlycklig och skuttade ut ur salen.

Någon stadstur blev det inte, då min hund inte ville kissa innan jag åkte, så jag fick bara åka hem och vända i dörren för att gå ut på en entimmes promenad. Dessutom passade jag på att testa att springa närmare en kilometer med Ebba, när jag ändå hade träningskläder på mig och inte hade fått duscha. Jättebra gick det, men nu är jag fullkomligt slut. Jag hoppas bara att det beror på crosstrainingen och inte att jag sprungit en kilometer. Nu skakar mina armar och det värker i mage, rygg och ben.

Varför har jag fått ordet profylaxkurs på hjärnan?

För ett år sen hämtade vi Ebba.

När jag gick och la mig igår kväll sa jag till mig själv att denna måndag skulle tillbringas i lathetens tecken i soffan med TV och dator, täcke och myskläder, hund, katt och kaffe. Så blir det inte. Underbart väder, en energigivande morgonpromenad och tre koppar kaffe ställde in mig på en lite mer aktiv dag! Crosstrainingdebut har bokats med Micki till klockan tolvSATS Hornstull, och efter det tänker jag äta en låda pastasallad i omklädningsrummet, spana på lite löparskor och kläder på stan för att sedan åka hem och ta en långpromenad med Ebba och hämta VISA-kortet som mamma glömde på ett café igår. Träning på dagen medför fri kväll och mystid med lilla mamma.

Och ja, idag är det ett år sen vi var nere i Halland och hämtade en liten lurvig valp! Första bilden nedan är från vårt första möte den 22 aprill 2009, och sedan en rumpbild från ett stopp i Gränna på hemresan för exakt ett år sen.

 


Pitepalt

Engelsk husmanskost igår, och norrländs, svensk husmanskost idag - anar vi ett tema här? Familjen min har lite fösiktigt uttryckt en önskan om med "vanlig" mat, och färre hälsomedvetna rätter. Ska bli! Några sprack och blev riktigt fula, men några blev helt perfekta och galet goda! Jag serverade dem med lite snabbt rörda lingon och flytande honung, en härlig getost i bitar, lite färsk timjan och en liten smörklick på var palt - det här skulle jag, helt ärligt, kunna vara beredd att betala en ganska saftig summa för på restaurang! Mamma drack rödvin till och tyckte att det var oväntat bra och ännu en smakhöjare. Utöver det kom vi fram till att mjölk eller lingondricka nog är godast att ha till.

Pitepalt
4 portioner, 90 minuter

1000g rå potatis
2-3 koka potatisar
300g rimmat sidfläsk
2-3 dl vetemjöl
salt

Skala, riv och pressa ur vätskan ur den råa potatisen, pressa den kokta och blanda till en formbar deg tillsammans med vetemjölet och salt efter behag. Skär sidfläsket i små tärningar. Forma åtta bollar av potatisdegen, gör ett hål i var och en och fördela fläsket i dessa. Förslut sedan väl och rulla bollarna i händerna, vilka du med fördel har fuktiga. Koka sedan paltarna i saltat vatten på låg värme tills de flyter upp till ytan, ungefär 45 minuter tog det för mig. Använd gärna två kastruller för att undvika att paltarna klibbar ihop sig.Plocka då upp dem med en hålslev och servera med rårörda lingon, och gärna även en god getost och en smörklick!

Shepherd's pie

Tio av tio i betyg från mig - fy sjutton vad det här blev gott! Engelsk husmanskost är väl ingenting som egentligen tilltalar mig sådär jättemycket, men det här är en maträtt som jag varit nyfiken på ett tag, efter att ha sett ett stort antal program med Gordon Ramsey, en av mina husgudar! En del moment och lite småpyssel sådär, men över lag väldigt lättlagat och praktiskt! Matlåda till mig!

Shepherd's pie
4 portioner, 80 minuter

400g lammfärs
2 msk worchestersås
1 msk soja
1 ägg
olivolja

1000g mjölig potatis
50g smör
1 äggula
4 salladslökar
½ dl matlagningsgrädde
1½ dl mjölk
50g västerbottenost
svartpeppar
salt

 



Sätt ugnen på 225 grader. Skala potatisen, skär den i mindre bitar och koka den mjuk. Blanda ihop köttfärsen med worchestersåsen, sojan och ägget och platta sedan ut det hela i en oljesmord, rund pajform. Ställ in köttfärsen i ugnen i 15 minuter. Häll av vattnet från potatisen, mosa den och blanda i smöret, mjölken, grädden, hackad salladslök, äggulan och hälften av osten - blanda om riktigt ordentligt tills konsistensen blir fluffig. Smaka av med salt och svartpeppar. Bre sedan ut potatismoset över köttfärsen, strö över resten av osten och baka sedan i ugnen i 25 minuter, tills en lätt gyllene skorpa har bildats. Låt pajen stå och dra och svalna något, och servera sedan med en fräsch grönsallad.

 

 

 


RSS 2.0