This is a confession
I min värld är konstgjorda ämnen inte okej,
och jag avstår ifrån det så långt jag bara kan - ibland nästan till överdrift. Mat ska lagas från grunden med naturliga och rena råvaror - end of discussion! Hur vridet det än låter försöker jag släppa lite på dessa regler, och övertala mig själv om att det är okej att ta lite genvägar, ibland. Det går inge vidare bra med den regelsläppningen, men trots det har jag en kärlek som jag inte vill avstå ifrån, en av mina få laster helt enkelt; Fun Light. Blandad med kolsyrat vatten, eller allra helst kokat vatten som varm saft avnjuter jag denna produkt, med skam och njutning!
Igår hittade jag en ny smak när far och jag var och matshoppade; Pomegranate Strawberry. Måste jag säga att jag är helt såld och redan har druckit alderles för mycket? Just nu sippas denna bubblande härlighet hur ett passande glas med hjärtan på.
och jag avstår ifrån det så långt jag bara kan - ibland nästan till överdrift. Mat ska lagas från grunden med naturliga och rena råvaror - end of discussion! Hur vridet det än låter försöker jag släppa lite på dessa regler, och övertala mig själv om att det är okej att ta lite genvägar, ibland. Det går inge vidare bra med den regelsläppningen, men trots det har jag en kärlek som jag inte vill avstå ifrån, en av mina få laster helt enkelt; Fun Light. Blandad med kolsyrat vatten, eller allra helst kokat vatten som varm saft avnjuter jag denna produkt, med skam och njutning!Igår hittade jag en ny smak när far och jag var och matshoppade; Pomegranate Strawberry. Måste jag säga att jag är helt såld och redan har druckit alderles för mycket? Just nu sippas denna bubblande härlighet hur ett passande glas med hjärtan på.
PilatesBall
Micki behövde jobba idag, så vi bokade om vår fredags-BodyPump till en lördags-BodyPump. Till följd av detta tog jag tillfället i akt att prova på det PilatesBallpass som mamma testade i tisdags. Hon fick en väldig träningsvärk i magen, vilken jag är minst sagt sotis på. Om önskat resultat uppnås återstår att se, då instruktören först vid sista övningen behagade informera mig om att jag hade valt en för liten boll. Nu; Lunch.
Gråa, trista och dystra fredag.
Plus en halv grad på termometern - nu kommer min snö försvinna. I och för sig har mina vinterskor gått sönder, så jag måste gå i joggingskor, men jag tycker om snön iallafall!
Jag känner mig som en grå och trist vardagsinventarie som alla bara tar för given och som gör sina sysslor; sköter matlagning, matinhandling, disk, tvätt, hundrastning och småplock. Min dag går ut på att göra det, och ingenting annat. Träningen mår jag bra av, och tycker väldigt mycket om, men ibland känns det som att jag kör den så hårt mest för att ha någonting att göra, för att känna att jag kommer ut och uträttar någonting. Tanken på att, i vuxen ålder, vara en rikt, och lyckligt, gift hemmafru som ägnar dagarna åt att sköta hemmet och umgås med andra rika och lyckligt gifta hemmafruar är ingenting som avskräcker mig - det är absolut inte mitt mål, men det avskräcker mig inte. Det gör däremot den här situationen; att vara hemma och fungera som någon slags osynlig och ensam (och ogift för den delen) hemmafru.
När jag går hemma hela dagarna känns det som att jag inte gör annat än äter; frukost, göra ingenting, mellanmål, göra ingenting, lunch, göra ingenting, mellanmål, göra ingenting - och sen är det middag. Mellanmålen har blivit långdragna tröstätningar, det känns som att jag äter hela tiden. Även om dessa tröstpräglade mellanmål består i frukt efter frukt efter frukt, lite yoghurt, någon kesomacka, lite frysta bär och lite mera frukt, så kan jag inte begripa hur jag kan vara vrålhungrig, låg i blodsocker och helt slut när det är dags att ta sig an någonting. Helt absurt.
Jag uppskattar varje dag här, långt bort från Uppsala, och hemma hos mamma, pappa och bror lika mycket som den första, då jag återvände i december. Fakta är att jag har fallit in i ett vardagsmönster där alla andra har sina rutiner och arbeten, medan jag sitter hemma som en hund som väntar på att husse och matte ska komma hem och kanske, kanske, kanske bry sig lite om mig.
Jag känner mig som en grå och trist vardagsinventarie som alla bara tar för given och som gör sina sysslor; sköter matlagning, matinhandling, disk, tvätt, hundrastning och småplock. Min dag går ut på att göra det, och ingenting annat. Träningen mår jag bra av, och tycker väldigt mycket om, men ibland känns det som att jag kör den så hårt mest för att ha någonting att göra, för att känna att jag kommer ut och uträttar någonting. Tanken på att, i vuxen ålder, vara en rikt, och lyckligt, gift hemmafru som ägnar dagarna åt att sköta hemmet och umgås med andra rika och lyckligt gifta hemmafruar är ingenting som avskräcker mig - det är absolut inte mitt mål, men det avskräcker mig inte. Det gör däremot den här situationen; att vara hemma och fungera som någon slags osynlig och ensam (och ogift för den delen) hemmafru.
När jag går hemma hela dagarna känns det som att jag inte gör annat än äter; frukost, göra ingenting, mellanmål, göra ingenting, lunch, göra ingenting, mellanmål, göra ingenting - och sen är det middag. Mellanmålen har blivit långdragna tröstätningar, det känns som att jag äter hela tiden. Även om dessa tröstpräglade mellanmål består i frukt efter frukt efter frukt, lite yoghurt, någon kesomacka, lite frysta bär och lite mera frukt, så kan jag inte begripa hur jag kan vara vrålhungrig, låg i blodsocker och helt slut när det är dags att ta sig an någonting. Helt absurt.
Jag uppskattar varje dag här, långt bort från Uppsala, och hemma hos mamma, pappa och bror lika mycket som den första, då jag återvände i december. Fakta är att jag har fallit in i ett vardagsmönster där alla andra har sina rutiner och arbeten, medan jag sitter hemma som en hund som väntar på att husse och matte ska komma hem och kanske, kanske, kanske bry sig lite om mig.
Mina vinterskor har gått sönder.
Jag sitter och kollar runt lite på möjliga sysselsättningar, och hittade via SATS utbildningar som ger licens som dels kostrådgivare och dels personlig tränare - det kunde ju vara lite kul, och en bra grej att ha med sig, tänkte jag. Sen kom jag till priserna; kostrådgivare - 16480 SEK och personlig tränare - 25750 SEK.
Vem sjutton har råd med det? Glöm de planerna, nu!
Vem sjutton har råd med det? Glöm de planerna, nu!
Tisdagsförmiddag för en arbetslös
Min kropp är nog närmast chockad över den nya träningsdosen! Efter att ha fått nöja sig med en eller kanske två halvdana pass i veckan under hösten har jag nu gett den fem till sju pass per vecka den senaste tiden - även om vissa av dem är såkallade aktiva vilodagar med yoga och liknande. I grund och botten är kroppen min vad vid kopiösa träningsmängder, och den finner sig fint och har redan nått upp i samma belastning som innan handbollslivet tog slut. Glad blir jag dessutom! Endorfiner - me like! Det enda negativa jag märkt av är min nacke; den känns stel och lite öm, lite som att den ber om massage. Bara ber lite försiktigt, inte skriker efter.
Ett CV har jag skrivit nu under förmiddagen, och jobbat med nästa veckas matplanering, letat passande jobb och myst in tårna i Ebbas mage nere på golvet.
Det där med jobb vet jag inte riktigt hur jag ska göra med. Så fort jag ser ord som tenta, dugga, rapport eller plugga ökar min puls, ett riktigt obehag sprider sig i kroppen och jag känner hur paniken kommer krypande. Innest inne är jag nog inte så återhämtad som jag ibland känner mig. Är jag redo att börja jobba lite smått, eller behöver jag mer återhämtningstid?
Ett CV har jag skrivit nu under förmiddagen, och jobbat med nästa veckas matplanering, letat passande jobb och myst in tårna i Ebbas mage nere på golvet.
Det där med jobb vet jag inte riktigt hur jag ska göra med. Så fort jag ser ord som tenta, dugga, rapport eller plugga ökar min puls, ett riktigt obehag sprider sig i kroppen och jag känner hur paniken kommer krypande. Innest inne är jag nog inte så återhämtad som jag ibland känner mig. Är jag redo att börja jobba lite smått, eller behöver jag mer återhämtningstid?
Ryggen är rak och yogastark
För att tala i sporttermer; jag har försökt med några enmansnummer, även kallat "one man-shows", men det fungerar ju inte så. Nu har jag passat bollen - det är upp till dig.
Torsk- och böngryta med kokt potatis
Igårkväll satt jag och gjorde veckans matplanering för familjen här hemma. Planenligt kokade jag ihop en väldigt god fiskgryta, full av improvisation, efter att jag kommit hem från mitt yogapass. Mina älskade sojabönor åkte i, liksom en duktig mängd gurkmeja, aubergine och lite annat. Kokt potatis serverades till - mamma blev glad! Genom att dela potatisen i mindre bitar kan den kokas snabbt, då grytan inte kräver någon längre tid alls!
Torsk- och böngryta med kokt potatis
2 portioner, 20 minuter
300g torsk
1 morot
1 potatis
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 dl vatten
½ aubergine
½ dl havregrädde
1 burk förkokta sojabönor
gurkmeja
svartpeppar
färsk basilika
koriander
salt
smör
Skala potatisen, dela den i mindre bitar och koka den i saltat vatten. Finhacka gul lök och vitlök, skär mototen i slantar och auberginen i medelstora tärningar och fräs sedan allt detta, tillsammans med gurkmeja, i en klick smör. Häll på vattnet och låt småkoka i 5 - 10 minuter. Häll i havregrädden, smaka av med koriander, svartpeppar, salt, färsk basilika och gurkmeja, blanda i sköljda sojabönor och torsken skuren i stora bitar. Koka några minuter, tills fisken är genomkokt, och servera sedan med potatisen.
Torsk- och böngryta med kokt potatis
2 portioner, 20 minuter
300g torsk
1 morot
1 potatis
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 dl vatten
½ aubergine
½ dl havregrädde
1 burk förkokta sojabönor
gurkmeja
svartpeppar
färsk basilika
koriander
salt
smör
Skala potatisen, dela den i mindre bitar och koka den i saltat vatten. Finhacka gul lök och vitlök, skär mototen i slantar och auberginen i medelstora tärningar och fräs sedan allt detta, tillsammans med gurkmeja, i en klick smör. Häll på vattnet och låt småkoka i 5 - 10 minuter. Häll i havregrädden, smaka av med koriander, svartpeppar, salt, färsk basilika och gurkmeja, blanda i sköljda sojabönor och torsken skuren i stora bitar. Koka några minuter, tills fisken är genomkokt, och servera sedan med potatisen.
Quorncarbonara
Titta här; en receptuppdatering! På senare tid har spaghetti carbonara blivit en av mina paradrätter, och jag provar den ständigt i nya tappningar. Favoriten är fortfarande den klassiska, med bacon, men den här vegetariska varianten var verkligen riktigt god den också!
Quorncarbonara
1 portion, 15 minuter
1 portion spaghetti
130g quornbitar
1 liten vitlöksklyfta
1 äggula
2 msk grädde
parmesanost
svartpeppar
salt
smör
Koka spagehttin al dente i saltat vatten. Smält smöret i en panna och bryn quornbitarna tillsammans med finhackad vitlök tills de är genomvarma och har fått en lätt gyllene färg. Rör ihop äggulan med grädden. Häll av spaghettin och lägg tillbaka den i kastrullen igen. Ställ kastrullen på en platta med låg värme, rör i äggblandningen och quornbitarna och riv i valfri mängd parmesan för att få rätt smak och en lite smågosig konsistens. Lägg upp på en tallrik, krydda med färskmalen svartpeppar, lite flingsalt, hyvla över ytterligare lite parmesanost och servera direkt!
Quorncarbonara
1 portion, 15 minuter
1 portion spaghetti
130g quornbitar
1 liten vitlöksklyfta
1 äggula
2 msk grädde
parmesanost
svartpeppar
salt
smör
Koka spagehttin al dente i saltat vatten. Smält smöret i en panna och bryn quornbitarna tillsammans med finhackad vitlök tills de är genomvarma och har fått en lätt gyllene färg. Rör ihop äggulan med grädden. Häll av spaghettin och lägg tillbaka den i kastrullen igen. Ställ kastrullen på en platta med låg värme, rör i äggblandningen och quornbitarna och riv i valfri mängd parmesan för att få rätt smak och en lite smågosig konsistens. Lägg upp på en tallrik, krydda med färskmalen svartpeppar, lite flingsalt, hyvla över ytterligare lite parmesanost och servera direkt!
Konsten att njuta av -15 grader
Kallt, snö och riktigt isiga vindar. Klockan sju var Ebba och jag ute och röjde i snön; kallt, jobbigt, och allderles underbart! Min kropp mår bra efter en hård träningsvecka - more to come!
Nu ska det bli fantastiskt skönt med frukost i soffan, med Biggest loser!
Nu ska det bli fantastiskt skönt med frukost i soffan, med Biggest loser!
Make some space and time for me
Fredags-BodyPumpen med Micki är avklarad, och det var så skönt! Lassa, lassa - tungt, tungt! Vi ska bli så starka och fina, min böna och jag. Inte bara en utan TVÅ förskräckligt dåliga instruktörer - det är tur att vi lärt oss programmet vid det här laget. Nu lagas det lunch på min spis, och resten av dagen planerar jag att tillbringa tillsammans med Ebba, Sex and the city-boxen, oolongte och tofflor - här ska det slappas!
It makes me nuts
Ursprunglig plan: spinning och yoga med Micki ikväll, och efter det hem och laga mat åt mor som är borta på kvällsaktivitet.
Nytt alternativ: stanna hemma hela kvällen.
Anledningen till att jag nu står i valet och kvalet, huruvida jag ska träna eller inte är att jag är trött och otaggad - igen. Micki meddelade att hon väljer familjemiddag före träning - vilket jag inte klandrar henne för! Dock sjönk min motivation till botten. Alternativet, att sitta ensam hemma hela kvällen är inte heller vidare lockande, och jag känner mig så dålig när jag ställer in och avbokar inplanerad träning. Nu har jag exakt tjugonio minuter på mig att bestämma mig innan avbokningstiden går ut...
Nytt alternativ: stanna hemma hela kvällen.
Anledningen till att jag nu står i valet och kvalet, huruvida jag ska träna eller inte är att jag är trött och otaggad - igen. Micki meddelade att hon väljer familjemiddag före träning - vilket jag inte klandrar henne för! Dock sjönk min motivation till botten. Alternativet, att sitta ensam hemma hela kvällen är inte heller vidare lockande, och jag känner mig så dålig när jag ställer in och avbokar inplanerad träning. Nu har jag exakt tjugonio minuter på mig att bestämma mig innan avbokningstiden går ut...
Kycklingspett någon?
Morgonens minus: fågeln som tillhör grannarna över oss. Fågeln som bor i rummet över mig och som visslar, kluckar, knackar, skriker och pratar från att familjen går upp strax före klockan sex. Länge har jag funderat över att inta skepnaden av en ond människa och göra processen kort, men jag har ännu inte tagit steget och bjudit in till grillmiddag. Imorse var det dock nära...
Morgonens plus: alla trottoarer i Bergshamra var plogade, trots all nysnö! En eloge till alla plogbilsförare som förgyllde min morgon - choklad med vispgrädde till er!
Igår, efter boxpass och ljuvlig lunch med Micki, for mor och jag till Uppsala. Nu står alla mina kläder och min mat i flyttkartonger här i hallen, och det är med blandade känslor jag tittar på dem. Glädje och lättnad över att vara hemma på rikgit, att ha kläder att ha på mig och mina älskade matvaror att jobba med i köket. Vemod, besvikelse, och lite sorg, över att jag har gett upp och flyttat hem. Lägenheten är toppen, och jag älskade att ha mina egna lyxiga matvaror att använda varsamt, experimentera med och hålla ordning ibland, men var sak har sin tid - det var inte dags för mig att bo ensam ännu. Det kommer en tid, senare, då jag får bo ensam i en underbar lägenhet med mina högt älskade produkter, möbler och redskap - en tid då jag också kan njuta utav det.
Morgonens plus: alla trottoarer i Bergshamra var plogade, trots all nysnö! En eloge till alla plogbilsförare som förgyllde min morgon - choklad med vispgrädde till er!
Igår, efter boxpass och ljuvlig lunch med Micki, for mor och jag till Uppsala. Nu står alla mina kläder och min mat i flyttkartonger här i hallen, och det är med blandade känslor jag tittar på dem. Glädje och lättnad över att vara hemma på rikgit, att ha kläder att ha på mig och mina älskade matvaror att jobba med i köket. Vemod, besvikelse, och lite sorg, över att jag har gett upp och flyttat hem. Lägenheten är toppen, och jag älskade att ha mina egna lyxiga matvaror att använda varsamt, experimentera med och hålla ordning ibland, men var sak har sin tid - det var inte dags för mig att bo ensam ännu. Det kommer en tid, senare, då jag får bo ensam i en underbar lägenhet med mina högt älskade produkter, möbler och redskap - en tid då jag också kan njuta utav det.
Älskade träningskompis
Jag har min träningskompis Micki att tacka för att jag, med skakig och öm kropp, trötthet och olust, snart sätter mig på tunnelbanan mot SATS och ett boxpass. Vi debuterade förra veckan och lovade oss själva att komma tillbaka, men hallå - såhär otaggad och seg var det länge sen jag var. Hade det inte varit för att min underbara vän, som jag vet är lika otaggad, väntade på mig skulle jag aldrig i värde bege mig. Men; mot maten! Det vill säga: belöningen efteråt i form av lunch på Där med pasta!
Yogahandbok för nybörjare?
Det där med att man skulle få energi av yoga är en myt, förbannad dikt och lögn! Idag var jag på mitt tredje pass, för jag har verkligen lovat både mig själv och mor att ge denna träningsform en chans. Efter en hel dags bevakande av kölistan på internet chansade jag och åkte in när jag stod på köplats nummer ett. Jag fick min biljett och tofflade in i den mysigt nedsläckta rummet och tog plats på mina dubbla mattor på den enda lediga platsen som fanns kvar. Om och om igen under passets gång förvånade jag mig själv med min rörlighet - jag som trodde att den var riktigt illa där an! Lugnet spred sig, det var skönt att få sträcka ut i alla möjliga och omöjliga vinklar, och efteråt var det väldigt skönt att få sätta på sig varma strumpor igen och sätta sig på tåget hem och gosa lite. Grejen med yogan, som jag inte riktigt försår, är att jag blir så trött! Som sagt; idag var det tredje gången, och varenda gång är jag helt bombad när jag kommer hem. Jag kryper upp i soffan, är galet hungrig och känner mig i övrigt närmast influensasjuk - ska det vara så?
En annan grej som jag inte förstår är den där väsande yogaandningen; under passet väser det runt omkring mig i salen - jag börjar nästan småskratta för mig själv där jag ligger/sitter/står. När jag själv försöker mig på den, efter instruktörens anvisningar, låter det mest som snarkningar - hur sjutton gör man? Och vad ska det vara bra för?
Jag är levande!
Rubriken sätter verkligen ord på hur jag känner mig just nu; jag känner mig levande - och det var riktigt länge sen jag gjorde det på riktigt senast. Den känslan har fått mig att, sakta men säkert, börjat sakna att skriva av mig och uttrycka mig genom bloggen. Att den har fått vila i två månader, exakt på dagen faktiskt, har berott på att det inte har funnits några krafter till att skriva, ingen inspiration till matlagning, ingen kamera att fotografera med och ett behov av total frihet. Tid har gått, matlagandet repar sig, en ny mobil, med bra kamera, är inköpt och det börjar som sagt klia lite i fingrarna igen. Om det är en tillfällig come back eller ett åter igen återkommande fenomen i min vardag återstår att se, men helt klart står iallafall att den här bloggen kommer att bli mer personlig och fungera som ett rum för mig att uttrycka mig i - åtminstone till en början.
Mycket har hänt på de här två månaderna; jag har flyttat hem till mamma i Stockholm igen, och min nya uppsalalägenhet står just nu tom. Jag har lämnat SLU bakom mig, börjat läsa Kostvetenskap A, och hoppat av den kursen. Jag har fyllt 20, haft en extrem ålderskris som ännu inte riktigt är över, jag har tagit upp kontakten med gamla bekantingar, vars sällskap jag mår väldigt bra av, och jobbar nu på att ta igen förlorad tid. Jag har sakta men säkert börjat fundera på andra utbildningsvägar, i Stockholm, till hösten, skaffat ett SATS-kort som jag använder mycket flitigt tillsammans med Micki och jag har köpt en mobil med mycket bra kamera. Dock ligger sladdar och dylikt i Uppsala för närvarande, så prov från denna får ni vänta på.
Att jag, under hela den här tiden, har haft trogna besökare dagligen värmer - det trodde jag verkligen inte att jag skulle ha! Jag hoppas att ni kan fortsätta följa mig här, även om det i framtiden kommer handla mycket mer om mig, mina tankar, min nya vardag som arbetslös, min träning och sådant, och lite mindre om mat och matlagning. Jag lagar mat, och med allt större glädje - så håll ut, receptuppdateringen kommer nog igång tids nog, den också!
Mycket har hänt på de här två månaderna; jag har flyttat hem till mamma i Stockholm igen, och min nya uppsalalägenhet står just nu tom. Jag har lämnat SLU bakom mig, börjat läsa Kostvetenskap A, och hoppat av den kursen. Jag har fyllt 20, haft en extrem ålderskris som ännu inte riktigt är över, jag har tagit upp kontakten med gamla bekantingar, vars sällskap jag mår väldigt bra av, och jobbar nu på att ta igen förlorad tid. Jag har sakta men säkert börjat fundera på andra utbildningsvägar, i Stockholm, till hösten, skaffat ett SATS-kort som jag använder mycket flitigt tillsammans med Micki och jag har köpt en mobil med mycket bra kamera. Dock ligger sladdar och dylikt i Uppsala för närvarande, så prov från denna får ni vänta på.
Att jag, under hela den här tiden, har haft trogna besökare dagligen värmer - det trodde jag verkligen inte att jag skulle ha! Jag hoppas att ni kan fortsätta följa mig här, även om det i framtiden kommer handla mycket mer om mig, mina tankar, min nya vardag som arbetslös, min träning och sådant, och lite mindre om mat och matlagning. Jag lagar mat, och med allt större glädje - så håll ut, receptuppdateringen kommer nog igång tids nog, den också!
