zucchini

Det kan lätt bli för mycket av det goda, det är ju ingen nyhet. Kanske är det anledningen till att jag inte har någon lust att laga mat längre. Allt vad inspiration och kreativitet heter sviker mig, och även suget efter riktig mat. Sen två veckor tillbaka är det nu lilla mamma som huserar runt bland kastruller och stekpannor, och försöker hitta tillbaka till sitt kök. Ingen matlagning innebär, naturligtvis, inga nya recept - vilket ni säkert har märkt.

Jag hoppas ni förstår mig, jag behöver ett break helt enkelt!

Expertpanelen är inkallad igen; test tre av tre! Pågens gifflar finns sedan tidigare med en kanelfyllning, men har ny kommit ut även under benämningen "Ny Smak". Påsen är grön, och det är en bild på det gröna träsktrollet Shrek på, så både jag och mamma förväntade oss någon form av pistagefyllningen, eller möjligen päron. Det var det inte - fyllningen smakade kardemumma! För att få reda på det måste man läsa i texten på sidan av påsen, eller i innehållsförteckningen - det hade ju kanske kunnat vara lite tydligare vilken smak det är?

Som bekant är den här typen av produkter inte någonting som jag höjer till skyarna direkt. Gifflarna är ju helt klart bättre än de såkallade muffinsarna. De små bitarna är faktiskt goda för att vara fabriksbakat fikabröd, men jag skulle nog bara köpa dem om bilen fått motorstopp långt ute på vischan och jag, i sällskap med en drös ungar, skulle vänta på en bergningsbil - ungefär. Jag lägger hellre tod på att baka eget, det är den enda sanningen.

Betyget från mor var bra, hon tyckte att de var "saftiga, godare än de vanliga!", och från lilla bror fick jag åter igen nöja mig med utlånadet "goda". Enligt mig smakar de ju inte direkt dåligt, men de äts ju upp i två tuggor och är egentligen inget särskillt.

Betyg: 2,5/5

Helt okej, men en ruskigt otydlig påse och allderles för små bitar för min smak!

Den lår mig titt som tätt, nostalgikänslan. Det som frammanat den denna gång är att jag sitter och läser i min gamla blogg. Jag började med min gammelgamla blogg som jag hade i nian. Där haglade de riktigt elaka kommentarerna från mina läsare tätt - inte konstigt att mitt självförtroende varit rejält stukat från och till. Nu har jag kommit till den blogg jag hade under i princip hela gymnasietiden och den får mig att minnas allt; det tunga skolarbetet, alla träningar och matcher, smärtan jag kände i kroppen och hur jag slet mitt hår inför högskoleansökan. Det jag även får se glimtar av är handbollen, alla träningar och matcher, glädjen över en ledig stund, glädjen över ett bra resultat och, naturligtvis, skolan och alla klasspojkar - herrejävlar vad jag saknar er grabbar!

Jag blir nästan lite kär i mig själv av att läsa min gamla gymnasieblogg!

Del två av tre vad det gäller mina brödtester från Pågen! Det här är egentligen lite mer mammas och lilla brors avdelning än min, sötsaker, så jag kallade in min expertpanel på provsmakning! Mamma tyckte att de ar helt okej och konstaterade att det var bär i; "helt klart ätbara". Från bror min får man inte mycket åsikter och tyckende, hur mycket man än bönar och ber, så att jag fick ur honom "goda", kort och gott, får väl ändå ses som ett okej betyg.

Muffins är mitt personliga favoritfika. Favoriterna är de här stora amerikanska med massor med fyllning, topping och gott som finns på Muffinsfabriken, Muffin bakery och lite andra mer nischade ställen, men hembakade står även de högt i kurs - naturligtvis! Att det som fanns i den här förpackningen ens får kallas för muffins tycker jag är pinsamt. De är ruskigt små, rättså torra i det för övrigt väldigt översötade brödet med några små bär ipetade här och var, och så var de fyllda med någonting som jag knappt ville äte upp efter att ha smakat på det. Det var en vaniljkräm som smakade så konstgjort att sprutgrädde smakar naturligt och äkta i jämförelse - riktigt sliskigt! Som sagt, nog för att jag inte är någon expert på området, men det här var faktist bedrövligt. Trots att det är fabriksbakade och påsförpackade saker vi tala om borde det väl ändå gå att göra någonting mer upphetsande?

Betyg: 1/5

Expertpanelens utlåtande räddar kvar en poäng - personligen hade jag redan dragit av alla till en nolla.

Mitt första brödtest! Igår var mamma och jag förbi på OKQ8 och hämtade ut mitt fina paket från Pågen, och nu är provsmakningen igång. Det jag slängde mig över med stor förväntan var en grov, färdigskuren limpa av rostbrödstyp med namnet Trekorn. Två skivor åkte i rosten i morse före körlektionen och avnjöts med smör, ost och skinka - hur gott som helst! De gånger jag vill ha rostbröd så vill jag ha ett mörkt ett, gärna med tuggmotstånd - men det ska fortfarande vara ett rostbröd - är ni med? Här har vi ett som uppfyllde de kriterierna; saftiga och milda kärnor i brödet gav ett lite lagom tuggmotstånd, smaken var ganska mustig och passade perfekt med min vällagrade ost!

Till lunchen kunde jag inte motstå att prova två skivor till; en med philadelphia och avokado, och en med keso och avokado. Även här blev jag mycket nöjd. Att testa dem utan att rosta tänker jag inte göra, av två anledningar; dels för att jag inte tycker om orostat rostbröd - det blir i regel för mjukt och svampigt för min smak, och dels för att de här är så goda rostade så jag vill inte slösa bort någon skiva!

Ännu en tilltalande aspekt; ingredienslistan innehåller uteslutande saker som jag tycker hör ett bröd till - alltså inga konserveringsmedel, emulgeringsmedel eller liknande!

Betyg: 5/5

Klockrent som rostbröd, men i regel är jag mer åt de grövre brödsorterna!

Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin har ångrat att jag valde att skaffa hund - Ebba är bland det absolut bästa som har hänt mig! Trots detta kan jag inte låta bli att fundera på hur det hade varit om jag inte hade haft en fyrfota vän att ta hand om. Det här är någonting som jag, till exempel, mycket seriöst skulle överväga - hur galet och "o-jag" det än låter! Någonting annat som lockar mig just nu är detta och detta!

 

...MICKI?!

Med en klart nostalgisk känsla minns jag denna mitt livs lyckligaste dag, hittills, 5 juni 2009. Ett helt år har gått, det är ju helt ofattbart. Och vilket år sedan - jag saknar ord...

Just nu verkar min inspiration och mina idéer ha tagit semester - jag vet inte vad jag ska laga för mat längre, och jag har ingen lust. Kan vi inte äta ute typ varje kväll? Eller göra mackor, yoghurt och gröt? Snälla, jag kan inte! Det duger inte - mina middagsönskemål går inte hem och jag får lösa det hela så gott jag kan. Den här veckan plagierar jag ICAs medlemstidnings Buffés veckomeny med namnet Billiga vecka, bara det att jag kastar om dagarna lite. Köttfärsspetten med kanelsmak i sällskap med en ratatouille var oerhört god, men jag valde att göra lite couscous till också!

Kanelspett med ratatouille och couscous
4 portioner, 40 minuter

400g köttfärs
1 vitlöksklyfta
1 ägg
1 gul lök
1 tsk sambal oelek
1 tsk kanel
8 träspett

1 röd lök
1 gul lök
1 zucchini
1 burk krossade tomater
2 paprikor
1 tsk oregano
1 tsk timjan
i msk balsamvinäger

2 dl couscous
turkisk yoghurt

svartpeppar
olivolja
smör
salt

Börja med ratatouillen: hacka gul och röd lök grovt, skär paprikan i vitar och zucchinin i halvmåneskivor. Fräs detta i en stor kastrull i olivolja några minuter. Tillsätt sedan krossade tomater, oregano, tiljan, svartpeppar, salt och balsamvinäger och låt puttra på svag värme tills resten av maten är klar. Smaksätt eventuellt med vitlök och sambal oelek om du vill ha den lite starkare. Finhacka sedan en gul lök och blanda den väl med köttfärsen, ägget, kanelen, sambal oelek, svartpeppar och salt. Forma åtta avlånga järpar och trä dem på varsitt spett - se till att de är ganska långa hellre än tjocka, då blir de lättare att hantera. Stek dem sedan några minuter per sida i lite smör i en stekpanna. Tillaga couscousen enligt anvisningarna på förpackningen och servera den tillsammans med spetten, ratatouillen och en riktigt krämig och god mezeyoghurt!