Studiebesök på Arla Foods
04:45 , i snöoväder, blåst och slask, var jag och Ebba ute i morse. Anledningen till denna okristliga tid var dagens studiebesök på Arla foods i Stockholm. Vi välkomnades där, i väldigt fräscha och trevliga lokaler, med fika - för min del två koppar väldigt uppskattat rooiboste, medan de andra smaskade kanelbullar och sörplade kaffe. Vi fick samtidigt lyssna på ett antal anställda, vissa med olika kopplingar till SLU och vår utbildning, och höra om deras olika uppgifter på företaget. Vi fick, bland annat, höra om företaget Arla, hur en produkt kommer till och om probiotika och mikroorganismer. Efter att ha suttit och lyssnat på dessa, väldigt intressanta, föredrag fick vi en rundvisning på några olika laboratiorier, och sedan fick vi en lunch bestående av smörgåsas. Det sistnämnda var dock inte min stil riktigt; stora vita baguetter - luft, tomma kalorier och supersnabba kolhydrater säger jag om det...
Det jag uppskattade mest var infromationen om de probiotiska produkterna - det tyckte jag var väldigt intressant! Cultura är Arlas varumärke för produkter med probiotiska bakterier, och i den serien finns idag yoghurt i olika storlekar och smaker - en produkt jag själv köper med jämna mellenrum. Idag fick vi dessutom provsmaka en probiotisk shot, med smak av jordgubb och rött te, som kommer ut på marknaden snart. Liten och god - någonting jag kan tänka mig att investera i då och då, om den inte blir allt för dyr! Dessa produkter innehåller tre olika nyttiga bakterier, varav en (lactobacillius cusei F19) är Arlas egen och bara finns i deras produkter. Alla har gemensamt att de ger en balanserad och förbättrad tarmflora. Detta ger i sin tur effekter som en mer välfungerande mage, minskning av IBS-problem, gasproduktion, smärta och infektionsrisk. Dessutom sägs den verka positivt mot trötthet och, som de kallade det, "mood", och på barn har den visat sig öka mjölktolleransen - något för lilla bror min, med sin mage, kanske? Den dagliga rekomendationen är ungefär 10 miljoner bakterier per dag. Denna mängd finns i den här lilla shoten som kommer snart - värt att prova kanske? Om du vill läsa mer om probiotika kan du göra det på Arlas sida Cultura kunskapscenter.
Jag uppskattade även att få kika in i provköket; ett mycket fräscht kök med härliga matlagningsmöjligheter, yta och en lyxig känsla. Där provar de ut till exempel nya smaker, innan de sedan tas upp i en större provskala. Här provlagar man även alla recept man publicerar, i såväl receptbroschyrer som på hemsidan. Detta är en framtida sysselsättning jag kan tänka mig - ett provköksjobb! Och de som jobbade där var utbildade kostekonomer och ingenting annat. Detta gräver ännu större hål i mitt redan genomborrade huvud - har jag kommit rätt, och än viktigare; vad ska jag göra åt det? På torsdag ska valen inför våren göras; en fortsättning på livsmedelsagronomprogrammet, dietistprogrammet, eller ett eget hopkok mot kostvetenskap vid Uppsala universitet? Hjälp mig nu!
Åter igen; är det här rätt?
t vi är väldigt långt ifrån det jag vill hålla på med. Nej, jag vet inte precis vad jag vill göra, men det känns inte som att vi ens är nära det nu. Och svårt är det också, och tar tid, vilket är anledningen till den bristande uppdateringen - bortsett från recepten. Jag hinner inte! Dessutom känner jag mig helt tömd på energi, lust och ork - det finns ingenting att skriva om. Jo, mina funderingar på huruvida jag har valt rätt eller inte. Men tiden går, och det är för sent att göra någonting åt det; även om jag skulle få en plats i Uppsala och byta dit skulle jag ha missat för mycket. Det är väl någonting jag får överväga till nästa höst om jag fortfarande känner likadant. Det sura då är ju att jag isåfall har kämpat mig igenom den här överdrivet dryga kemin i onödan. En kemi som jag dessutom är för dum för - jag klarar den inte. Det är för svårt och jag känner hur huvudet kokar över - ska jag göra det här ska jag göra det ordentligt, och om jag ska det behöver jag, helt seriöst, plugga säkert sex timmar per dygn, och den tiden finns inte. Eller jo, men då blir min nattsömn helt utebliven, vilket jag inte tror kommer fungere i längden det heller. Säkert är jag bara fjantig, det blir väl bra vad man än läser, men den känslan jag kände när jag bläddrade i den där boken idag var obeskrivlig. Det var nästan så att jag blev tårögd och helt lyrisk - jag ville verkligen plöja igenom den! Och hallå liksom, det är en lärobok modell tegelsten, nästan helt utan bilder och utan extra finesser - men den innehöll det som träffar mig på precis rätt ställe - det gör inte An introduction to general chemistry.
Vi läser kemi, eller bild. Nej, livsmedel var det ju!
Ja, det är lätt att glömma att det är livsmedelsagronomer vi ska bli ibland. Nu första året har vi duktigt med tung 
allmän kemi och organisk kemi att ta oss igenom, för att kunna klara av livsmedelskurserna. Idag hade vi kemi hela förmiddagen, och lärde oss om elektronskal, kort och gott. I våras slet jag mitt hår över orbitalier och skalstrukturer i fysiken, då jag inte stött på detta inom kemin tidigare. Idag hade vi föreläsning i fyra timmar - sen förstod jag det. Hör här; jag har till och med lyckats lösa uppgifter inom området - på engelska. Nu måste jag erkänna att jag är mäkta stolt över mig själv - det trodde jag inte att jag skulle klara. Till min hjälp hade jag mina tankeblommor - de tar jag med mig från gymnasietiden! Något jag däremot inte förstår är hur vi kan ha kemi mellan åtta och tolv utan att gnälla - jag skulle till och med kunna fortsätt på eftermiddagen, medan det på gymnasiet var outhärdligt med ett åttiominuterspass. Det är ju inte intressantare saker nu, egentligen?
Det var fler än jag som ritade. På eftermiddagens matte såg det snarare ut som en bildlektion än vad som skulle 
föreställa matematik. Vi läser mattedelen som en del av en introduktionskurs, och får alltså inte betyg i den - och vi har inga tentor! Det är så gott som bara repetition av gymnasiematten, för att klara av kemin. Gissa om jag är glad?! Med tanke på att det är mer än ett år sen jag läste matte sist, och jag både då och i C-kursen klarade mig med ett nödrop är nog detta min räddning. Idag var det dock ett sömnpiller - vår lärare är typiskt oinspirerande. Han stod och skrev tal efter tal efter tal på tavlan, utan att ha kontakt med oss, bara berättade vad han skrev, i två timmar. Dessutom var det en enkel start - till och med jag kunde det han gick igenom. Alltså; det ritades, sovs, suckades och pratades. Jag trodde att jag skulle slippa sådana fasoner på universitetet - men ibland är det befogat.
Lantbrukardag
Vi har varit på utflyckt idag, eller studiebesök som det så sofistikerat heter. Jag kände mig iallafall som ett litet utflycktsbarn när jag satt och smaskade på mina pannkakor ute i gröngräset. Innan jag fick göra det stod dock ett föreläsningspass om växter på schemat, ute på Ekhaga demonstrationsodningar. Det var mycket ontressantare än vad jag väntat mig! Bland annat fick vi höra om olika sädesslag, både ettåriga och fleråriga, vad de används till, fördelar och nackdelar, hur, när och var de odlas samt kännetäcknande näringssammansättningar. Demonstrationsodlingarna tillhör SLU och består av små täppor med provodlingar av alla de olika grödorna - bara för att vi ska få titta, känna, klämma och lära oss! Duktiga föreläsare, som verkligen brann för det de gjorde, berättade allt de visste för oss - och jag slukade allt med nöje!Efter lunch väntade en promenad, vilken kändes milslång, bort till Lövsta gård. Där väntade grisarna på oss! Även detta är en tillhörighet till SLU, men här föds grisar även upp för köttproduktion. Det är inte en ekologisk anläggning, men det hindrade inte från att stora delar av djuren gick ute, och boxarna var större än minimikraven. De såg verkligen ut att ha det bra där! Vi fick en föreläsning om ekologisk djurhållning, och det var riktigt intressant! Tyvärr
missade jag vissa delar av det, då vi satt ute bredvid en grishage där grisarna tjöt i väntan på mat! Lyckligtvis fick vi med oss ett informationshäfte, vilket jag faktiskt längtar efter att stoppa näsan i så fort jag får tillfälle! Vi fick även höra om nya anläggningar som planeras och vi hälsade på de stora grisarna. Höjdpunkten var, såklart, mötet med kultingarna! De små grisarna var ungefär två veckor gamla - och otroligt söta. Jag tänkte på mormor, den stora kultingälskaren, när jag stod där inne, och jag var inte sen att ta chansen att få hålla i en liten krabat. Den var jättevarm och mysig, men den hade sönder min skyddsrock och enligt Agnes så snorade den på mig. För jo, skyddskläder var vi tvugna att använda, både rock och skoskydd. Jag tror dock inte att det hade någonting med svininfluensan att göra, utan det var nog snarare ordinarie hygienrestriktioner. 
Det jag framförallt tar med mig från den här dagen är tänkvärd information om ekologiskt lantbruk. Det känns ju helt klart samvetsrätt att handla ekologiskt, även om jag nu med min studentekonomi får avstå det nästan helt, men jag har förstått vilken skillnad det verkligen kan göra för djurens levnadsvilkor. Om jag måste välja kommer jag helt klart att satsa på ekologiska kött och mejerivaror framför tillexempel spannmål. Dessutom har jag fått veta att många bönder inte går hela vägen till ett ekologiskt jordbruk, men att många håller djuren utomhus. Detta gör man för att man ser att djuren mår så mycket bättre av det! Det ser jag som en väldigt viktig anledning till att i första hand prioritera svenskproducerat - om nu inte ekologiskt och svenskproducerat är möjligt!Är det här verkligen rätt?
Sen ska det till ett kompendiepaket, en mattebok och en laborationsrock. Dessutom är kemiboksfan på engelska - jag kan inte engelska! Liksom, alla mina pengar försvinner - är det värt det här? Borde jag ha valt en mer samhällsinriktad kostlinje istället? Här kommer jag ju knappt få befatta mig med kosten, känns det som just nu, jag kommer inte ens komma förbi den allmäna kemidelen. Usch, det känns inte riktigt bra i magen faktiskt. Postitivt är iallafall att jag trivs som fisken i vattnet med allt runt omkring. Mitt hem, Ebba och de delar av klassen som jag pratat med - för att inte tala om korridorskamraterna. Det är verkligen jättebra, och om jag skulle hoppa av redan nu skulle jag ju vara tvungen att flytta hem igen - efter att ha spenderat alla pengar jag sparat under två års tid på att inreda rummet. Nej, jag måste kämpa - men det känns inte okej; jag är som sagt livrädd.
Hej SLU!
Ett diagnostiskt test skulle vi göra, stod det på schemat, men det var bara en början på kårens upptåg. Frågor hämtade från kemi b-kursen, och lite annat i den klassen, skulle besvaras utförligt, och 80% var gränsen för godkänt. Kul - ofta jag kommer ihåg hela citronsyracykeln, kan namnge ett kolväte som har ett cirka 700 tecken långt namn och i huvudet räkna ut koncentrationer och balansera reaktionsformler. Nej, det där var nog inte speciellt seriöst menat. Det är ju, egentligen, inte någon av de aktiviteter som hålls nu de två första veckorna i kårens regi. Vi har ett superspäckat schema med lekar och middagar, reveljer och informationsträffar - men det är lite mer än så. Kåren har klätt ut sig till en general och ett gäng superhjältar - och inför dessa ska vi ta av oss de kepsar vi tvingas bära och hälsa med en lång ramsa. De skriker på oss, håller oss i raka led och det är en allmänt nedlåtande stämning. Småttingveckor kallas det, och jämställs med en nollning. Inför detta hade jag bestämt mig för att gå på allt, eller allt som är möjligt med tanke på Ebba, för att lära känna så mycket folk som möjligt, men nu vill jag inte. Jag kände mig så illa behandlad och förnedrad - utan att egentligen blivit utsatt för något. Må hända att jag är totalt humorbefriad och jättetråkig, men jag tycker inte att det är roligt. Jag roas inte av deras upptåg, utklädnader, skrikande och domderande - och jag roas inte av att känna mig som totalt värdelös, okunnig och som någon som är värd att bli nedtryckt i skorna så brutalt som möjligt. Jag kommer koncenterar mig på skolan och Ebba, och lära känna min klass utifrån detta. Om de inte kan tycka om mig för att jag avstår från dessa upptåg så är det väldigt tråkigt, naturligtvis, men det är sådan jag är - och jag vill ju att det är mig de ska tycka om, inte någon jag låtsas vara. Låt det bara bli vardag - nu!Visst, jag låter väldigt negativ, jag vet det, men jag vill bara börja plugga! Jag vill ha vardag, rutiner, vara student och klara mig själv. Jag vill lära mig allt vi kommer läsa - kurserna verkar jätteintressanta. Det är bara allt det här ståhejet och spektaklet innan som jag vill slippa och helst spola förbi - är det för mycket begärt?
