zucchini

Ebba har en kärlek till att äta; hon äter allt hon hittar ute, såväl fimpar och glasspapper och frökapslar och bajs, och hon har blivit en mästare på att sno mat - framförallt bröd - från våda bord och bänkar. I morse tog hon mammas frukostbröd, och nu hörde jag nyss en duns ute i köket. Direkt förstod jag vad det handlade om; Ebba hade tagit den halva råglimpa som låg på bänken för att tina. Jag ruschade ut dit - en ordentlig avhyvling skulle hunden få! Det låter grymt, men det är ett måste; jag tar henne i kinderna och lyfter upp henne på bakbenen, hukar mig över henne, spänner blicken i henne och bratar dovt, argt och förmanande tills hon slappnar av och ger sig. Vad det kostar? Mina händer och underarmar! Ibland ser det ut som om jag skulle gått loss med ett rakblad eller liknande... Vad det ger? Hon förstår väldigt fort vad det är som gäller, och hon mår bättre som hund.

Idag fick jag hjälp med denna uppläxning; min katt Swea är inte sen att hjälpa sin matte! Hon hoppar på Ebba bakifrån med tänder och klor medan jag håller. Hon passar väl på när hunden inte har en chans i världen att ge tillbaka. Då tycker jag nästan lite synd om Ebba!

Nu, med en ömmande högerhand och en bultande tumnagel, fortsätter jag med mitt arbetssökande!