zucchini

Jag blir inte klok på det här! Ibland känner jag bara att jag har hamnat helt på rätt plats - det är här jag hör hemma, med livsmedelsstudier på ett med naturvetenskapligt och laborativt plan, och att det här kommer bli jättebra och passar mig perfekt. Ibland, å andra sidan, känner jag att jag ändå inte följde mitt hjärta fullt ut. Allt oftare tänker jag på kostverarlinjen på Uppsala universiter och Hälsopromotionsprogrammet med inriktning kostvetenskap på Göteborgs universitet, och hur jag egentligen, inners inne, nog egentligen vill vara där istället. Jag övertygade mig själv om att det naturvetenskapliga var rätt och att det är det jag tycker om - för det gör jag ju! Men jag tror att jag trivs mer med den rikriga kostkontakten tillsammans med individen. Jag vill jobba med mat och hälsa - nu vet jag inte vart jag är påväg; mot ett labb? Dit tror jag faktiskt inte att jag vill! Idag var Agnes och jag inne i biblioteket på en rast och sniffade runt på hyllan för böcker om livsmedel, och där fann jag den; boken med stort B - Näringslära för högskolan. Den har jag blivit bekant med förut, då jag via olika bloggar läst om de olika utbildningsinriktningarna och nu när jag bläddrade in den kändes den som en bok som motsvarar precis det jag vill. Den innehöll kemi på en nivå som känns relevant för kopplingen mellan mat, hälsa och välbefinnande. För att studera sammansättningar, påverkningar och allt annat sådant, som vi ska göra, krävs much hevier stuff, så att säga. Nu trgglar vi oss igenom allmän kemi, och i vecka 40 går vi över till organisk kemi. Visst, det är en ingpng som måste passeras för att kunna ägna sig åt de mer specifika livsmedelskurserna, men nu känns det som att vi är väldigt långt ifrån det jag vill hålla på med. Nej, jag vet inte precis vad jag vill göra, men det känns inte som att vi ens är nära det nu. Och svårt är det också, och tar tid, vilket är anledningen till den bristande uppdateringen - bortsett från recepten. Jag hinner inte! Dessutom känner jag mig helt tömd på energi, lust och ork - det finns ingenting att skriva om. Jo, mina funderingar på huruvida jag har valt rätt eller inte. Men tiden går, och det är för sent att göra någonting åt det; även om jag skulle få en plats i Uppsala och byta dit skulle jag ha missat för mycket. Det är väl någonting jag får överväga till nästa höst om jag fortfarande känner likadant. Det sura då är ju att jag isåfall har kämpat mig igenom den här överdrivet dryga kemin i onödan. En kemi som jag dessutom är för dum för - jag klarar den inte. Det är för svårt och jag känner hur huvudet kokar över - ska jag göra det här ska jag göra det ordentligt, och om jag ska det behöver jag, helt seriöst, plugga säkert sex timmar per dygn, och den tiden finns inte. Eller jo, men då blir min nattsömn helt utebliven, vilket jag inte tror kommer fungere i längden det heller.

Säkert är jag bara fjantig, det blir väl bra vad man än läser, men den känslan jag kände när jag bläddrade i den där boken idag var obeskrivlig. Det var nästan så att jag blev tårögd och helt lyrisk - jag ville verkligen plöja igenom den! Och hallå liksom, det är en lärobok modell tegelsten, nästan helt utan bilder och utan extra finesser - men den innehöll det som träffar mig på precis rätt ställe - det gör inte An introduction to general chemistry.