Nedräkningen kan börja!
Nu på lunchen satt jag och slösurfade lite, för en gångs skull! Lite länkar hit och dit,
och till slut hamnade jag på The body shops hemsida - och en riktig köpglädje väcktes till liv i mig! Jag älskar deras produkter! Dofterna är helt underbara, och det är för mig omöjligt att välja när jag väl bestämt mig för en produkt, förpackningarna är snygga, samvetet mår bra då de inte använder sig av djurförsök och, inte minst; alla produkter jag har testat är verkligen bra! Duschkrämen och hudlotionen är ett måste i mitt badrum, och handkrämen med mandel är jag fullkomligt beroende av; den åker upp ur väskan på nästintill varenda lektion! Jag fann nu något som jag blev fullkomligt förälskad i; en julkalender med deras produkter - en per dag! Den finns i tre olika prisklasser, och det är nästan så att jag funderar på att köpa en sådan till mig själv... Det kommer nog aldrig ske, jag är för snål för det, men om jag ska köpa någonting till mig själv fram över så står denna kalender helt klart högst upp på listan! Vem vill du förgylla adventstiden för?
Jag gick ner 500 kg på morgonens promenad
Det känns nu som att jag svävar fram; stegen är lättare, blicken höjd, axlarna på plats och en lite, lite ljusare syn på tillvaron. Anledningen till detta är att jag känner mig rätt säker på att jag har fattar ett beslut, och att det till och med är rätt beslut; jag vill inte läsa det här, jag vill läsa kostvetenskap - antingen kostvetarprogrammet, eller möjligtvis dietistprogrammet. De här tankarna, hoppa av och börja om på nytt eller inte, har tagit massor med energi och kraft den sista månaden - men nu känns det, som sagt, som att jag har kommit till insikt. På ett sätt mår jag bra av att läsa all den här kemin; de kickarna jag får när jag klarar av eller förstår något är otroliga, och jag känner mig så stolt över mig själv, viktig och nyttig, när jag läser det. Och jag kan tycka att det är riktigt intressant ibland, tro det eller ej. Problemet är att det är inte det här jag vill jobba med, det är jag helt säker på, och det finns en sak som jag verkligen plågas av; laborationerna. Jag behöver inte jobba på ett labb, men vägen 
till examen går via ett oräkneligt antal laborationer och rapporter till det - och det var när den tanken nådde mig som jag kom till insikt. Jag vill inte labba mer, jag får rysningar så fort jag tänker på det, och våndas verkligen flera dagar innan - så vill jag inte ha det i fyra år till - det är inte värt det. När jag erkände detta för mig själv och såg det som ett fattat beslut att ta tag i det här slutade regnet att ösa ner nästan tvärt - det ser jag som ett tecken på att jag är på rätt väg!
Det som återstår nu är att vänta in intagningsbeskedet som ska komma i början av december, och att lösa problemet med bostade. Här får jag ju inte bo kvar om jag inte pluggar på SLU, och det är minst sagt klurigt att lösa boendefråga såhär på en femöring med en hund som ska vara tillåten att ha med sig. Det ska gå, för här vill jag inte fortsätta! Jag firade mitt beslut med en riktigt underbar frukost; rågflingegröt med jordgubbar, keso och pumpakärnor, och morots- och pumpakärnebröd med keso, apelsinskinka och avokado, och en stor kopp gott kaffe från ICAs I love eco-sortiment. Nu är det bara 29 dagar kvar, och bara två våtlaborationer!
till examen går via ett oräkneligt antal laborationer och rapporter till det - och det var när den tanken nådde mig som jag kom till insikt. Jag vill inte labba mer, jag får rysningar så fort jag tänker på det, och våndas verkligen flera dagar innan - så vill jag inte ha det i fyra år till - det är inte värt det. När jag erkände detta för mig själv och såg det som ett fattat beslut att ta tag i det här slutade regnet att ösa ner nästan tvärt - det ser jag som ett tecken på att jag är på rätt väg!Det som återstår nu är att vänta in intagningsbeskedet som ska komma i början av december, och att lösa problemet med bostade. Här får jag ju inte bo kvar om jag inte pluggar på SLU, och det är minst sagt klurigt att lösa boendefråga såhär på en femöring med en hund som ska vara tillåten att ha med sig. Det ska gå, för här vill jag inte fortsätta! Jag firade mitt beslut med en riktigt underbar frukost; rågflingegröt med jordgubbar, keso och pumpakärnor, och morots- och pumpakärnebröd med keso, apelsinskinka och avokado, och en stor kopp gott kaffe från ICAs I love eco-sortiment. Nu är det bara 29 dagar kvar, och bara två våtlaborationer!
Vad håller jag på med?
Om jag bara visste vad som är fel, varför jag känner som jag gör, så skulle det vara så mycket enklare att försöka göra någonting åt det. Det jag känner är en nästan ständig nedstämdhet i hjärtat liksom - ren olycka med andra ord. Jag försöker verkligen kämpa, tänka positivt, njuta av det som finns och göra mitt bästa, men jag känner mig så liten, svag och ensam - men jag vet inte riktigt varför! Att bo ensam trivs jag med, det gör jag faktiskt, men ändå är det bara tillbaka till Stockholm och till mitt gamla hem hos mamma jag längtar. Att plugga är jag motiverad till, men ändå känner jag bara att jag struntar i det här nu - det tar kål på mig. Samtidigt finns det ingenting annat jag vill göra. Att träna och laga mat har varit det jag brunnit för tidigare - nu orkar jag inte träna, och jag hinner inte heller, och att laga mat i det delade köket är bara en plåga. Hade jag inte haft bloggen skulle jag troligtvis smugit ner och gjort gröt på fem minuter tre gånger om dagen istället - jag lider verkligen av att behöva dela utrymme och utrustning med andra, att känna mig iakttagen och trängd när jag lagar mat och att inte känna mig hemma i köket. Gråten ligger långt uppe i halsen nästan jämt, och om jag skulle lyssna någonstans långt inne i mig skulle jag ta mitt pick och pack och bege mig till Stockholm på studs - jag är inte lycklig här - men det alternativet finns inte. Jag är ingen quitter, har jag tagit mig an något så slutför jag det - punkt slut. Det här var ett jättenegativt inlägg, jag vet, men jag behövde använda bloggen som klagomur ett tag - jag har ingen annan att lassa över allt det här på.
En perfekt start på veckan
Tänk er en riktigt grå, kall och dimmig måndagsmorgon. Det är ju inte då vi mår som bäst - eller hur? Imorse var 
det en sådan morgon, fram till det att jag kom hem från morgonpromenaden och kastade mig över datorn; resultaten från onsdagens sluttenta i organkemi hade kommit. Några ögonblick med väldigt hög puls, när sidan laddade, och sedan stannade den tvärt. Min sifferkod följdes av tre bokstäver: MVG. Och inte bara det; högst poäng i hela klassen. Ett glädjevrål, blandat med något underligt kvidande, undslapp mig innan jag med skakiga fingrar knappade in mors nummer. Allt brast, och jag grät. Det var tårar av glädje och lättnad, något som kom när alla spänningar släppte och, såklart, en del ensamhetstårar också.
Måndagens glädjeämne nummer två utspelade sig nu på kvällen. Jag var inne i Uppsala med mina flickor, Liv, Jenna och Johanna, samt två nya bekantskaper och såg Flickan som lekte med elden på bio. Det var första gången jag gjorde någonting för att roa mig sen jag flyttade hit, om man bortser från Ebba-promenader, påtvingade träningspass och kollapser i soffan. Filmen uppskattade jag mycket, både handlingsmässigt och miljömässigt. Då den utspelade sig i Stockholm fick jag flera gånger en väldigt varm och kärleksfull känsla i magen och då och då högg det till lite hårdare - till exempel då området kring Bergianska och min älskade löparrunda runt Brunnsviken filmades. Dessutom har jag insett hur väl jag egentligen känner den där staden; i nästan varenda utomhusscen kunde jag identifiera platsen och drömma mig bort lite - ibland glömde jag till och med hänga med i handlingen!
det en sådan morgon, fram till det att jag kom hem från morgonpromenaden och kastade mig över datorn; resultaten från onsdagens sluttenta i organkemi hade kommit. Några ögonblick med väldigt hög puls, när sidan laddade, och sedan stannade den tvärt. Min sifferkod följdes av tre bokstäver: MVG. Och inte bara det; högst poäng i hela klassen. Ett glädjevrål, blandat med något underligt kvidande, undslapp mig innan jag med skakiga fingrar knappade in mors nummer. Allt brast, och jag grät. Det var tårar av glädje och lättnad, något som kom när alla spänningar släppte och, såklart, en del ensamhetstårar också. Måndagens glädjeämne nummer två utspelade sig nu på kvällen. Jag var inne i Uppsala med mina flickor, Liv, Jenna och Johanna, samt två nya bekantskaper och såg Flickan som lekte med elden på bio. Det var första gången jag gjorde någonting för att roa mig sen jag flyttade hit, om man bortser från Ebba-promenader, påtvingade träningspass och kollapser i soffan. Filmen uppskattade jag mycket, både handlingsmässigt och miljömässigt. Då den utspelade sig i Stockholm fick jag flera gånger en väldigt varm och kärleksfull känsla i magen och då och då högg det till lite hårdare - till exempel då området kring Bergianska och min älskade löparrunda runt Brunnsviken filmades. Dessutom har jag insett hur väl jag egentligen känner den där staden; i nästan varenda utomhusscen kunde jag identifiera platsen och drömma mig bort lite - ibland glömde jag till och med hänga med i handlingen!
En så bra lördag!
Ja, ni ser rätt; jag skriver någonting positivt! Den här dagen har faktiskt varit bra, riktigt bra till och med! I morse var Ebba och jag uppe och traskade tidigt som vanligt, och det var vindstilla, inget regn och inte snuskigt kallt - helt ofattbart. Efter en riktigt mumsig frukost, i sällskap av veckans avsnitt av Andra avenyn, tog jag mig en vända med laborationsrapporten, och sedan gick jag faktiskt ut och sprang - hör och häpna! Jag har inte sprungit på fyra veckor; jag har varken velat, orkat eller hunnit, helt enkelt. Men nu var jag ute, och det kändes faktiskt helt okej; inte alls lika urtråkigt som jag tyckt tidigare när jag sprungit här, och jag tycker jag höll ett väldigt bra tempo dessutom! Jag har inte hunnit mäta upp rundan ännu, men i en timme och två minuter höll jag mig sysselsatt iallafall, ute i ett grått men skönt höstväder! Tvättid väntade, vilket i och för sig inte är det roligaste att pyssla med, och en pasta och köttfärssås slängdes ihop till lunch.
Efter det fick jag besök! Mamma, efterlängtade och älskade mamma, kom hit. Vi åkte och fikade på Konditori Fågelsången inne i stan där jag avnjöt en smörgås med philadelphia och kalkon samt en kopp te med smak av yoghurt och citron - fantastisk kombination! Stärkta av detta tog vi tag i matinhandlingen - att det redan gått två veckor sedan sist! En ny, stor, stekpanna fick jag bidrag till - det är jag fruktansvärt glad över! Massor med fräscha grönsaker har jag också fyllt mitt utrymme i kylskåpet med, och billigare än vanligt blev det dessutom. Ebba, iförd sin söta reflexväst, och jag tog en kvällsrunda när vi kom hem, och efter det har jar lagat, avnjutit och värmt mig med en riktigt god höstgryta. Planen var att ta tag i resten av rapporten nu, men jag vill inte förstöra den här sköna känslan med plugg på en lördagskväll - imorgon får jag ju faktiskt en extra timme på mig, för jag gissar att Ebba och jag kommer vara ute "vanlig tid", alltså runt fem imorgon - huva!
Efter det fick jag besök! Mamma, efterlängtade och älskade mamma, kom hit. Vi åkte och fikade på Konditori Fågelsången inne i stan där jag avnjöt en smörgås med philadelphia och kalkon samt en kopp te med smak av yoghurt och citron - fantastisk kombination! Stärkta av detta tog vi tag i matinhandlingen - att det redan gått två veckor sedan sist! En ny, stor, stekpanna fick jag bidrag till - det är jag fruktansvärt glad över! Massor med fräscha grönsaker har jag också fyllt mitt utrymme i kylskåpet med, och billigare än vanligt blev det dessutom. Ebba, iförd sin söta reflexväst, och jag tog en kvällsrunda när vi kom hem, och efter det har jar lagat, avnjutit och värmt mig med en riktigt god höstgryta. Planen var att ta tag i resten av rapporten nu, men jag vill inte förstöra den här sköna känslan med plugg på en lördagskväll - imorgon får jag ju faktiskt en extra timme på mig, för jag gissar att Ebba och jag kommer vara ute "vanlig tid", alltså runt fem imorgon - huva!
Tentaplugget gör maten lidande
Nej, mat är ingenting som får ta fokus nu! Lunchen höll jag på att glömma totalt, och till middagen hade jag inte planerat någonting alls. Det slutade med att det blev blodpudding även till middag, med ett stekt ägg och morot - ska det gå snabbt så ska det! Stekt ägg var det förresten väldigt länge sen jag åt - och gott var det! Att jag har tid att uppdatera bloggen får jag en del frågor om, men det gör jag på mina små mikropauser som jag måste ta. Längre pauser går till Ebba, och de minikorta till bloggen - några medellånga, eller fler långa, till matlagning finns det inte utrymme för! Det känns ändå som att det, sakta men säkert går frammåt här - men det är väldigt mycket som snurrar i huvudet. Alla funderingar på utbildningens vara eller inte vara, och så vidare, har jag lagt på hyllan, tills efter tentan - den behöver allt fokus nu. Det som snurrar är alltså kemi, kemi, kemi och åter kemi! Visst blandas det med lite saknad också; det har hänt två gånger nu att jag sett en vit bil parkera här utanför, och för ett ögonblick blivit ljublande glad och trott att det är mamma som kommit för att överraska, för att sedan fälla en tår och känna mig ensam. Men inte heller sådant kan jag låta ta tid - all tid är viktig och måste gå till böckerna. Trots all stess har jag ändå hunnit med två andra saker idag; tvättat Ebba och pratat med morfar. Han ringe i morse, och jag blev så glad! Först tänkte jag avvisa, med anledning av att jag var så stressad och satt och pluggade, men sen bestämde jag för att ta mig lite tid - och det ångrar jag inte. Micki fick lite telefontid igår; lite prat om ditt och datt, gamla minnen, handboll, träning och vad som händer här - åh vad jag uppskattade det! Hon berättade att hon kört sitt första body pumppass under dagen, och beskrev känslan hon hade i kroppen. Jag saknar just de passen fruktansvärt mycket, och jag blev nästan lite gråtmild när jag tänkte på hur gärna jag skulle vilja ha möjligheten att träna body pump här. Tänk vad härligt om de skulle ha det här på Friskis! Nej, nu är mikropausen slut för den här gången - åter till basbråksdiagram, reaktionshastigheter, jämviktskonstanter och logaritmekvationer, och en herrans massa annat!
Sovmorgon, det är bra grejer det!
Igår kväll satt jag uppe tills jag såg i kors och knappt kunde uttala mitt eget namn korrekt. Motiveringen: jag har ju sovmorgon imorgon, jag kan plugga halva natten om jag vill! I morse vaknade jag runt klockan sex, då larmet brukar tjuta. Min första tanke: sovmorgon, super! Då kan jag plugga halva förmiddagen! Upp och ut med en väldigt trött och oförstående hund; "hon sa ju att vi skulle sova länge idag?". Med en termos kaffe framför mig, gjord med presson jag fick av Gertrud, ska nu flitens lampa lysa!
Till mamma; jag såg att du hade ringt först när jag skulle gå och lägga mig - och jag insåg att du inte ville ha kontakt med mig vid den tidpunkten på dygnet. Men tack för att du ringde, jag trodde faktiskt att du hade glömt bort att jag fanns här uppe någonstans. Puss!
Till mormor, eventuellt via morfar & Inga eller mamma; jag har fått ditt brev, och jag blev jätteglad och är djupt tacksam! Att jag inte har ringt dig beror på att jag tänker att jag ska ha tid att prata när jag väl ringer upp och inte bara säga tack och lägga på - den tiden har inte funnits. Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt - jag ska bli ett bättre barnbarn, så fort jag får tid!
Till mamma; jag såg att du hade ringt först när jag skulle gå och lägga mig - och jag insåg att du inte ville ha kontakt med mig vid den tidpunkten på dygnet. Men tack för att du ringde, jag trodde faktiskt att du hade glömt bort att jag fanns här uppe någonstans. Puss!
Till mormor, eventuellt via morfar & Inga eller mamma; jag har fått ditt brev, och jag blev jätteglad och är djupt tacksam! Att jag inte har ringt dig beror på att jag tänker att jag ska ha tid att prata när jag väl ringer upp och inte bara säga tack och lägga på - den tiden har inte funnits. Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt - jag ska bli ett bättre barnbarn, så fort jag får tid!
Lägesrapport
Det är riktigt drygt att vara i skolan när man mår som en kraftigt överkokt makaron - det kan jag intyga. Hade jag gått i gymnasiet nu hade jag inte ens funderat på att gå till skolan, jag skulle troligtvis inte ha gått ur sängen över huvud taget. Men, nu är det ett annat läge! Här ska allt fungera som vanligt, hur jag än mår. Jag hade som ambition att leka led Ebba på lunchen, lite ruscher och så, men jag klarar det inte. Bara av min tvåminuters cykeltur hem från skolan blev jag helt slut, anfådd och kände att marken inte stod helt stilla. Nu har jag petat i mig gårdagens rester och ska iväg till skolan igen - mums. Efter det? Hundpromenad och sedan kemi för hela slanten, sisådär en fem - sex timmar ska jag väl lyckas skrapa ihop, om jag snor på med matlagningen. Huva - det här är verkligen inte roligt, jag vill bara gå och dra något gammalt över mig och försvinna.
Motivationsnivå noll
Det känns sådär tungt och jobbigt nu - jag har ingen lust. Magen bråkar med mig, jag har ingen ork och känner mig allmänt nere och ensam. Planen var att cykla in till Uppsala idag, uträtta några ärenden och prova den lokala varianten av ett steppass, inte bräda - step. Trots allt vet jag att det bästa är att komma ut och göra någonting när jag känner såhär - även om stepträning och magont inte är jättekul, tanken var att det skulle gå över. Men när jag gick ut för att rasta Ebba, för att sedan bege mig, började det regna - som vanligt. Jag skyr inte regn, egentligen, men det är inte jätteroligt att komma in dyngsur för att gå på stan och sedan träna, det är det inte. Vi gick in, jag gav upp mina planer och tänkte att jag kanske kunde pula lite på det närliggande gymmet istället, och börjar ställa in mig på det. Väl inne ser jag att det slutat regna. Molnen är kvar och ser onda ut, men det regnar inte. Så nu vet jag varke ut eller in. Jag behöver in till stan, egentligen, och jag mår bättre när jag tränat - men jag känner inte för något utav det. Dessutom har Friskis och svettis ett sådant underbart bokningssystem; om jag inte bokar kommer platserna vara slut, och om jag bokar måste jag avboka senast två timmar innan - uteblivet pass ger en markering, och så småningom indraget kort. Alltså kan jag inte åka in till stan och känna efter, jag måste bestämma mig typ nu. Tacka vet jag Nautilus! Energi skulle jag behöva också, men jag har ingen matlust och är inte hungrig. Usch vad jag känner mig ensam och eländig just nu. Klagar gör jag också, men det behövs ibland. Jag har ju ingen annan att berätta för om mina känslor, våndor och funderingar.
De andra lever "småttingliv". Vissa saker kan jag ju vara med på, men nu känner jag att jag missat så mycket att det mer känns lite pinsamt att komma dit. Och inte har jag någon ork till det heller. Idag är det Camp Ultunae, någon form av klasskamp gissar vi. Kanske ska jag gå på den istället? Oömma kläder står det, det har jag knappt. Och jag är fruktansvärt icke-road av lekar. Men jag vill vara med mina söta klasskompisar. Jag hade faktiskt längtat tillbaka till skolan, stundtals, under helgen - för att få träffa folket igen. Väl där var jag helt slut och hade så ont i magen att jag knappt orkade sitta upprätt och hålla tårarna tillbaka. Jag undrar vad de har för konstig bild av mig egentligen. Nej, nu tar jag mig i kragen och åker in till stan - jag orkar behöver få något annat att göra.
De andra lever "småttingliv". Vissa saker kan jag ju vara med på, men nu känner jag att jag missat så mycket att det mer känns lite pinsamt att komma dit. Och inte har jag någon ork till det heller. Idag är det Camp Ultunae, någon form av klasskamp gissar vi. Kanske ska jag gå på den istället? Oömma kläder står det, det har jag knappt. Och jag är fruktansvärt icke-road av lekar. Men jag vill vara med mina söta klasskompisar. Jag hade faktiskt längtat tillbaka till skolan, stundtals, under helgen - för att få träffa folket igen. Väl där var jag helt slut och hade så ont i magen att jag knappt orkade sitta upprätt och hålla tårarna tillbaka. Jag undrar vad de har för konstig bild av mig egentligen. Nej, nu tar jag mig i kragen och åker in till stan - jag orkar behöver få något annat att göra.
Husliga sysslor
Ja, idag känner jag att jag har varit riktigt huslig - på gränsen till att jag kände mig vuxen faktiskt! Morgonen inleddes, som vanligt, med en rask skogspromenad med min lilla fyrbenta krabat och sedan en njutningsfull frukost framför Nyhetsmorgon. Efter det dåsade vi lite i soffan, hunden och jag, innan jag satte fart. Städning och organisering stod på schemat innan lunch. Efter den samma kom mor på besök, och jag fick hjälp med diverse upphägningar. Dessutom hade hon med slig lite smått och gott; lite kläder, en termos, ett engelskt lexikon och så 
vidare, jag kommer hela tiden på saker som jag saknar! På agendan stod sedan storhandling. Ica Maxi hägrade, och åter igen kände jag mig lite stor när jag gick runt där och höll mig till punkt och pricka efter min inköpslista och jämförde kilopriser. döm av min glädje när mamma meddelade att hon betalar mina "proteinvaror"! Kött, av alla de slag, anser jag vara på tok för dyrt för min studentekonomi, och jag känner hur jag sakta men säkert blir vegetarian av ekonomiska skäl. Det tycker inte mor om, och sponsrade mig därför med storpack, och då snackar vi kilovis, med kött! Köttfärs, ryggbiffar, lax, fläskfilé och kyckling inhandlades - och jag är obesklivligt lycklig. En varm, näst intill gråtmild, känsla sprider sig i mitt inre när jag tänker på dessa gåvor - tack mamma!
Väl hemma fortsatte de husliga bestyren; tvättid - kan det bli mer vuxet? Jag tror inte det! Mågon hade tagit en av mina maskiner, och jag blev lite tvär, men det löste sig till slut och jag kan nu se fram emot att krypa ner i nytvättade lakarn och imorgon torka mig med nytvättade handdukar - ljuvligt! Mera husbestyr; matlagning och infrysning av allt inhandlat. Allt är uppvägt och upportionerat i fryspåsar - nu är mitt frysfack fyllt, och det känns som att jag skulle kunna överleva en smärre svälteperiod här ute på landet. Risken finns ju att jag isolerar mig här ute. Så hade nog varit fallet, om det inte hade varit för det att min keso kommer ta slut inom en vecka. Även frukt och grönsaker lär ju behövas fyllas på så småning om. Till detta tillfälle lär det dock dröja, då uppsättningen på bilden, vilken för övrigt visar min del av köksbänken nere i köket, inte ens visar hela mitt förråd av frukt och grönt!
vidare, jag kommer hela tiden på saker som jag saknar! På agendan stod sedan storhandling. Ica Maxi hägrade, och åter igen kände jag mig lite stor när jag gick runt där och höll mig till punkt och pricka efter min inköpslista och jämförde kilopriser. döm av min glädje när mamma meddelade att hon betalar mina "proteinvaror"! Kött, av alla de slag, anser jag vara på tok för dyrt för min studentekonomi, och jag känner hur jag sakta men säkert blir vegetarian av ekonomiska skäl. Det tycker inte mor om, och sponsrade mig därför med storpack, och då snackar vi kilovis, med kött! Köttfärs, ryggbiffar, lax, fläskfilé och kyckling inhandlades - och jag är obesklivligt lycklig. En varm, näst intill gråtmild, känsla sprider sig i mitt inre när jag tänker på dessa gåvor - tack mamma!Väl hemma fortsatte de husliga bestyren; tvättid - kan det bli mer vuxet? Jag tror inte det! Mågon hade tagit en av mina maskiner, och jag blev lite tvär, men det löste sig till slut och jag kan nu se fram emot att krypa ner i nytvättade lakarn och imorgon torka mig med nytvättade handdukar - ljuvligt! Mera husbestyr; matlagning och infrysning av allt inhandlat. Allt är uppvägt och upportionerat i fryspåsar - nu är mitt frysfack fyllt, och det känns som att jag skulle kunna överleva en smärre svälteperiod här ute på landet. Risken finns ju att jag isolerar mig här ute. Så hade nog varit fallet, om det inte hade varit för det att min keso kommer ta slut inom en vecka. Även frukt och grönsaker lär ju behövas fyllas på så småning om. Till detta tillfälle lär det dock dröja, då uppsättningen på bilden, vilken för övrigt visar min del av köksbänken nere i köket, inte ens visar hela mitt förråd av frukt och grönt!
Att njuta av helg
Länge, länge har jag saknat känslan efter att kunna njuta av att det är fredag, och helg! Under våren, när jag 
studerade på distans, och under sommaren har veckodagarna bara flutit ihop, och jag har avundats de som kunnat njuta av en fredagskväll med mys, avslappning, god mat och en duktighetskänsla över att ha tagit sig igenom en hel vecka och faktist förtjänat något lite extra. Nu är jag där; även jag kan ropa "äntligen fredag!". Nu känns det kanske inte riktigt så välförtjänt ännu, efter bara en vecka med lite mjukstart - men jag kan ana den, och det är underbart. Klassen grillar och röjer inne i Uppsala,och jag hade så fruktansvärt gärna velat vara med, det ska ni veta, men Ebba förtjänar sällskap hon också. Vi har myst i soffan, efter att jag tränat ett mycket skönt ben- och magpass på Friskis. När jag vaknade, efter att ha slumrat till, hade hon redan flyttat över till sängen. Nu ska jag gå och göra henne sällskap - jag är toktrött!
studerade på distans, och under sommaren har veckodagarna bara flutit ihop, och jag har avundats de som kunnat njuta av en fredagskväll med mys, avslappning, god mat och en duktighetskänsla över att ha tagit sig igenom en hel vecka och faktist förtjänat något lite extra. Nu är jag där; även jag kan ropa "äntligen fredag!". Nu känns det kanske inte riktigt så välförtjänt ännu, efter bara en vecka med lite mjukstart - men jag kan ana den, och det är underbart. Klassen grillar och röjer inne i Uppsala,och jag hade så fruktansvärt gärna velat vara med, det ska ni veta, men Ebba förtjänar sällskap hon också. Vi har myst i soffan, efter att jag tränat ett mycket skönt ben- och magpass på Friskis. När jag vaknade, efter att ha slumrat till, hade hon redan flyttat över till sängen. Nu ska jag gå och göra henne sällskap - jag är toktrött!Sista dagen på sommarlovet
Så kom den då till slut; ledighetens sista dag. För att om möjligt få en lite lättare första skoldag var Ebba och jag
ute redan halv åtta, i ett höstkyligt väder - minst sagt! Solen sken, vinden friskade i och luften var sådär härligt krispig. Vi upptäcker nya vägar hela tiden nu, vågar oss längre och längre in i skogen - och Ebba är så glad över att äntligen få springa lös igen! Och jag blir så fruktansvärt lycklig och varm i hjärtat av att se henne, min lilla vackra och helt perfekta stjärnhund, springa och sniffa lyckligt i skogen. För någon dag sen klippte jag henne lite dessutom, fixade tovorna och borstade rent - så nu är hon extra fin, min lilla prinsessa! Imorsa gick vi uppe på åsen, här bakom huset, och bort mot Ulleråker. Utsikten vi bjöds på var vacker; Fyrisån och vidsträckta åkrar - jag trivs här ute, trots att jag saknar vår edsviksväg. När vi kom in, jag med rosiga kinder och Ebba med leriga tassar, smakade det fantastiskt gott med frukost. Och kaffe! Jag har inte druckit kaffe sen jag kom hit, och herregud vad det var gott, men mina koppar är för små!
Efter frukost, och lite hund och matte-mys i soffan framför Disneydags, begav jag mig till min granne, Friskis och svettis, för en omgång ben- och magstyrka. Igår gav jag armar och rygg en match - vilket jag mycket val känner idag! Gymmet är litet, och väldigt kallt, och jag kommer inte alls överrens med maskinerna. 
Trots detta är det här jag ska utföra min träning de närmaste åren, är det tänkt. Så fort jag får möjlighet ska jag dock testa någon av de andra två anläggningarna jag har kort på - det ska nog bli bra det här, till slut.
Mamma kom hit efter lunch, jag fick lite grejer, massor med egen skörd från kolonin och lite utrens från solnakylskåpet - mycket uppskattat! Vi åkte en tur till Boländerna och besökte Stadium och djuraffären, samt Plantagen - nu har jag fått lite växter in hit, ljuvligt! När jag kom hem var det full aktivitet i köket; Märit lagade en mycket väldoftande lasange, Hanna var på besök och Maria var där. Varken Maria eller jag hade ätit, ingen av oss visste vad vi skulle göra och ingen av oss hade egentligen lust att laga mat, så vi tog tag i det tillsammans! Jag hämtade min nya vegetariska kokbok från Ulriksdals slottsträdgård och vi bestämde oss för att falafel med rödbetsbulgur var grejen! Vi hade riktigt trevligt, och det blev väldigt gott - och jag har gjort mitt livs första matlåda - men herregud vilken tid det tog! Visst, jag bakade bröd samtidigt, men med ät- och disktid tog det tre timmar. Helt sanslöst. Efter maten gick Ebba och jag ut i mörkret, och blåsten! Det blåser alltid, mycket och friskt här ute på vår härliga Ultuna slätt - jag tror att jag snart har lärt mig tycka om blåsten, den som jag alltid har skytt som pesten. Powerwalk blev det. Ebba hade en faslig fart, och eftersom det var rättså kallt var jag inte sen att haka på. Hon var så fin i den nya reflexvästen vi köpte på djuraffären idag; en gul med tassavtryck i refelxtyg, jag blev helt kär!
ute redan halv åtta, i ett höstkyligt väder - minst sagt! Solen sken, vinden friskade i och luften var sådär härligt krispig. Vi upptäcker nya vägar hela tiden nu, vågar oss längre och längre in i skogen - och Ebba är så glad över att äntligen få springa lös igen! Och jag blir så fruktansvärt lycklig och varm i hjärtat av att se henne, min lilla vackra och helt perfekta stjärnhund, springa och sniffa lyckligt i skogen. För någon dag sen klippte jag henne lite dessutom, fixade tovorna och borstade rent - så nu är hon extra fin, min lilla prinsessa! Imorsa gick vi uppe på åsen, här bakom huset, och bort mot Ulleråker. Utsikten vi bjöds på var vacker; Fyrisån och vidsträckta åkrar - jag trivs här ute, trots att jag saknar vår edsviksväg. När vi kom in, jag med rosiga kinder och Ebba med leriga tassar, smakade det fantastiskt gott med frukost. Och kaffe! Jag har inte druckit kaffe sen jag kom hit, och herregud vad det var gott, men mina koppar är för små!Efter frukost, och lite hund och matte-mys i soffan framför Disneydags, begav jag mig till min granne, Friskis och svettis, för en omgång ben- och magstyrka. Igår gav jag armar och rygg en match - vilket jag mycket val känner idag! Gymmet är litet, och väldigt kallt, och jag kommer inte alls överrens med maskinerna. Trots detta är det här jag ska utföra min träning de närmaste åren, är det tänkt. Så fort jag får möjlighet ska jag dock testa någon av de andra två anläggningarna jag har kort på - det ska nog bli bra det här, till slut.Mamma kom hit efter lunch, jag fick lite grejer, massor med egen skörd från kolonin och lite utrens från solnakylskåpet - mycket uppskattat! Vi åkte en tur till Boländerna och besökte Stadium och djuraffären, samt Plantagen - nu har jag fått lite växter in hit, ljuvligt! När jag kom hem var det full aktivitet i köket; Märit lagade en mycket väldoftande lasange, Hanna var på besök och Maria var där. Varken Maria eller jag hade ätit, ingen av oss visste vad vi skulle göra och ingen av oss hade egentligen lust att laga mat, så vi tog tag i det tillsammans! Jag hämtade min nya vegetariska kokbok från Ulriksdals slottsträdgård och vi bestämde oss för att falafel med rödbetsbulgur var grejen! Vi hade riktigt trevligt, och det blev väldigt gott - och jag har gjort mitt livs första matlåda - men herregud vilken tid det tog! Visst, jag bakade bröd samtidigt, men med ät- och disktid tog det tre timmar. Helt sanslöst. Efter maten gick Ebba och jag ut i mörkret, och blåsten! Det blåser alltid, mycket och friskt här ute på vår härliga Ultuna slätt - jag tror att jag snart har lärt mig tycka om blåsten, den som jag alltid har skytt som pesten. Powerwalk blev det. Ebba hade en faslig fart, och eftersom det var rättså kallt var jag inte sen att haka på. Hon var så fin i den nya reflexvästen vi köpte på djuraffären idag; en gul med tassavtryck i refelxtyg, jag blev helt kär!
Cykeläventyr
Efter vår alltför hastiga nöd-shopping på Coop forum igårkväll kändes det som att det behövdes ett besök dit idag också. Och så hade jag upptäckt en del brister vilka krävde ett varv inne på IKEA också. Lite småsaker bara. Lokalsinnet svek inte och jag hittade med cykeln i den nya staden hela vägen bort till Boländerna, vilket förvånade mig själv ganska ordentligt! En repa på det stora blå-gula varuhuset resulterade inte i de matlådor jag spanat in, men väl ett kastrullsett, en skärbräda, två bunkar, en klisterrulle och en korg - vilken visade sig vara på tok för stor för ändamålet. Jag blir inte klok på hur jag ska ordna det i mina köksskåp - jag når inte övdersta hyllan, och det blir ett fasligt in och utplockade hela tiden - det här tåls att funderas på!
Nästa anhalt; Coop forum. med en redan tung och otymplig kasse att bära på, och med avsaknad av mynt vilket gjorde att jag inte kunde ta en vagn, blev matinhandlingen en plåga. Mina arma armar brast nästan under tyngden av korg och mycket stor IKEA-kasse. När jag kommer till kassan är det massor med trubbel med det nya Medmera-kort jag skulle skaffa - hundra riksdaler skulle de ha för det, och jag kände hur tiden rann ifrån mig med tanke på lill-Ebba där hemma. Väl ute, sönderstressad till tusen uppstår nästa problem; hemfärden. Två tunga matkassar och en stor kasse från IKEA - med cykel? Jovisst! Skam den som ger sig. Vingligt var det, och jag fick åka en omväg för att undvika en del svängar och backar - och jag svor ljudligt varje gång jag var tvungen att stanna vid ett övergångsställe, men det gick! 10 minuter extra tog det, svettigt var det och benen dog - de som hade vilodag idag! En pytt på kikärtor, morötter, äpple och lök med curry-keso snoddes ihop i en krisande hunger. Det blir ingen receptuppladdning denna gång, så är det bara!
Första morgonen
Naturligtvis glömdes mitt täcke i Solna, och första natten fick genomlidas med bara påslakarn och filtar - jag sover aldrig utan mitt duntäcke! Helt slut som jag var som jag ändå rätt bra, fram en tidig morgontimme då jag fröd något fruktansvärt och gick upp och gjorde mig i ordning för den första morgonen. Efter ett visst letande i diverse påsar fann jag både koppel, kläder, skor och bajspåsar och vi gav oss ut för att undersöka omgivningarna, Ebba och jag. Längs stora bilvägen gick vi, av rädsla för att komma vilse, och det var inte i närheten av njutningen det innebar att gå morgonpromenader längs med vattnet i Bergshamra. Hem kom vi igen, hur som helst, och jag lovar både mig själv och Ebba att skaffa en karta över vårt nya hem under dagen.
Att laga frukost utan vattenkokare och bröd tog sin lilla tid, upptäckte jag. Havregrynsgröt, ägg och te - det
innebär tre kastruller som ska timeas. Gissa om jag är stolt över att jag klarade att få allt klart samtidigt! Vrålhungrig var jag, så nu står det odiskade kastruller och väntar på mig nere i köket. Dessa ska jag ta tag i, liksom brödbakning - sedan börjar det stora uppackningsjobbet. Mamma kommer upp ikväll med mitt täcke, och lite annat smått och gott som glömdes i all hast. Dessutom behöver jag uppsöka en mataffär; vi svängde in på ett okänt och gigantiskt coop forut fem i tio igårkväll och ryckte till oss det vi passerade, ungefär. Jag är torsk på salt, honung och mjölk, bland annat. Nu väntar köksbestyr!
Att laga frukost utan vattenkokare och bröd tog sin lilla tid, upptäckte jag. Havregrynsgröt, ägg och te - det
innebär tre kastruller som ska timeas. Gissa om jag är stolt över att jag klarade att få allt klart samtidigt! Vrålhungrig var jag, så nu står det odiskade kastruller och väntar på mig nere i köket. Dessa ska jag ta tag i, liksom brödbakning - sedan börjar det stora uppackningsjobbet. Mamma kommer upp ikväll med mitt täcke, och lite annat smått och gott som glömdes i all hast. Dessutom behöver jag uppsöka en mataffär; vi svängde in på ett okänt och gigantiskt coop forut fem i tio igårkväll och ryckte till oss det vi passerade, ungefär. Jag är torsk på salt, honung och mjölk, bland annat. Nu väntar köksbestyr!Äntligen dator + internet igen!
Jag vet inte hur länge sen det var min dator fungerade faktiskt - gissningsvis i februari någon gång. Sen dess har den trasslat konstant, för att någon gång i mars klappa igenom totalt och vägra. Internet hemma har betett sig näst intill lika illa, då det ibland inte samarbetar alls, och alltid måste startas om med en knapp i garderoben när någon startar en ny dator - och därmed bryts anslutningen för alla andra. Dessutom har mammas dator gått in i väggen och kräver jordens tålamod och obegränsat med fritid, så hon och jag har samsats om hennes jobbdator medan bror har suttit och spelat på sin. Mamma fick hem sin splitternya dator i veckan, men trasselinternet har
gjort att den ännu är obrukbar. Nu, äntligen, är det slut med allt det här! Lagom till flytten har jag fått tillbaka min dator - hel, frisk och kry, och förhoppningsvis redo för ett långt, lyckligt och trasselfritt liv med mig! Efter två månader på Media markts serviceavdelning kunde vi hämta ut den i veckan, och då jag ändå måste betala 188 kronor i månaden för ett fast bredband uppe i Uppsala beslutade jag att lägga till 11 kronor och istället vända mig till Telenor för att få nyttja deras mobila bredband. Vilken frihet! Jag kan sitta var jag vill, så lägge batteriet håller eller jag har tillgång till ett eluttag, och jag är inte beroende av vårt krångliga internet här hemma! Fort går det dessutom - jag är så glad!
Det här innebär att jag äntligen kan fylla bloggen med bilder, för sådana har jag samlat på mig även om jag bara kunnat lagra dem på kameran än så länge. Imorgon ska jag installera mjukvaran, ladda upp alla bilder på datorn och sedan påbörja det stora jobbet med att lägga upp dem på bloggen - sedan är jag igång på riktigt! Då kan jag även slutföra designen här - kalas! Sen ska jag beställa fotokopior på mina favoriter och skapa lite myskänsla i mitt uppsalarum. Nu är jag taggad ska ni veta - fem dagar till flytt, nu kör vi!
gjort att den ännu är obrukbar. Nu, äntligen, är det slut med allt det här! Lagom till flytten har jag fått tillbaka min dator - hel, frisk och kry, och förhoppningsvis redo för ett långt, lyckligt och trasselfritt liv med mig! Efter två månader på Media markts serviceavdelning kunde vi hämta ut den i veckan, och då jag ändå måste betala 188 kronor i månaden för ett fast bredband uppe i Uppsala beslutade jag att lägga till 11 kronor och istället vända mig till Telenor för att få nyttja deras mobila bredband. Vilken frihet! Jag kan sitta var jag vill, så lägge batteriet håller eller jag har tillgång till ett eluttag, och jag är inte beroende av vårt krångliga internet här hemma! Fort går det dessutom - jag är så glad! Det här innebär att jag äntligen kan fylla bloggen med bilder, för sådana har jag samlat på mig även om jag bara kunnat lagra dem på kameran än så länge. Imorgon ska jag installera mjukvaran, ladda upp alla bilder på datorn och sedan påbörja det stora jobbet med att lägga upp dem på bloggen - sedan är jag igång på riktigt! Då kan jag även slutföra designen här - kalas! Sen ska jag beställa fotokopior på mina favoriter och skapa lite myskänsla i mitt uppsalarum. Nu är jag taggad ska ni veta - fem dagar till flytt, nu kör vi!
En tur till Örebro
I Örebro har jag både mormor och morfar, på skilda håll. Ofta från jag dåligt samvete över att jag inte är där tillräckligt ofta, men ändå blir det långt mellan gångerna. Tidigare har handbollen haft en stor del i detta; de mycket få helgerna då jag inte haft match har jag verkligen velat vara hemma! Men nu då, när handbollen inte finns längre - vad är det som gör att jag inte åker oftare för det? Jag vet faktiskt inte - jag borde väl ha fått loss otroligt mycket tid jämfört med förut? I helgen åkte vi iväg alla fyra; mamma, bror, Ebba och jag. Örebro var destinationen, och det kändes riktigt skönt att kunna knyta upp den där samvetsknuten i magen en aning. Att vara i Örebro, och hälsa på mormor, morfar, och hans fru Inga, tycker jag verkligen om - det är det inget snack om, så det är inte det som har hindrat mig. Staden trivs jag också i - den känner jag mig nästan lika hemma i som i Stockholm. De gatorna har jag gått runt på sen jag var strax över tio år, ensam, och jag hittar lika bra där som hemma - nästan som en andra hemstad.
På vägen ner stannade vi för lunch i Enköping, och besökte Hamnmagasinen, vilket var ett mycket bra val! Sedan
fortsatte vi mot vårt mål, och landade så småningom i morfars trädgård i ett soligt Adolfsberg. Ebba och jag tog oss ut i skogen för att sträcka på benen efter resan, och jag blev lite lätt nostalgisk. När jag var yngre gick jag de stigarna med morgar och Ingas tidigare hund, Molly, och nu gick jag samma vägar med min Ebba - det var riktigt mysigt! Vi avnjöt en god middag i kvällssolen, och så småningom dukades det fram fika. Jag hade med mig ett bidrag i form av hallongrottor, både med röda och gula hallon, vilka det var rätt stark åtgång på!
Efter nattens sömn var hunden och jag ute och motionerade oss i skogen igen. Vi hälsade på hästar, vilket Ebba aldrig gjort förut. Hon såg ut att ha respektför dem - minst sagt! Så småningom tog vi oss in till Örebro för att äta lunch och hamnade på Naturens hus. Där satt vi länge och väl och njöt av både mat, sol, kaffe och ljumma vindar, innan mamma, Leonard och jag svängde förbi mormor för en snabbvisit. Mormor och jag står varandra väldigt nära, vill jag påstå - hon är nog en av mina bästa vänner och jag känner att jag kan prata med henne om vad som helst, om det skulle behövas. Ändå blir det lätt missförstånd, och vi är nog allt för lika på många sätt för att kunna tillbringa allt för långa stunder tillsammans. Men att hälsa på igår var skönt, och jag känner att jag redan längtar efter julen - högtiden då mormor kommer och bor hos oss, det hör till!
På vägen ner stannade vi för lunch i Enköping, och besökte Hamnmagasinen, vilket var ett mycket bra val! Sedan
fortsatte vi mot vårt mål, och landade så småningom i morfars trädgård i ett soligt Adolfsberg. Ebba och jag tog oss ut i skogen för att sträcka på benen efter resan, och jag blev lite lätt nostalgisk. När jag var yngre gick jag de stigarna med morgar och Ingas tidigare hund, Molly, och nu gick jag samma vägar med min Ebba - det var riktigt mysigt! Vi avnjöt en god middag i kvällssolen, och så småningom dukades det fram fika. Jag hade med mig ett bidrag i form av hallongrottor, både med röda och gula hallon, vilka det var rätt stark åtgång på!Efter nattens sömn var hunden och jag ute och motionerade oss i skogen igen. Vi hälsade på hästar, vilket Ebba aldrig gjort förut. Hon såg ut att ha respektför dem - minst sagt! Så småningom tog vi oss in till Örebro för att äta lunch och hamnade på Naturens hus. Där satt vi länge och väl och njöt av både mat, sol, kaffe och ljumma vindar, innan mamma, Leonard och jag svängde förbi mormor för en snabbvisit. Mormor och jag står varandra väldigt nära, vill jag påstå - hon är nog en av mina bästa vänner och jag känner att jag kan prata med henne om vad som helst, om det skulle behövas. Ändå blir det lätt missförstånd, och vi är nog allt för lika på många sätt för att kunna tillbringa allt för långa stunder tillsammans. Men att hälsa på igår var skönt, och jag känner att jag redan längtar efter julen - högtiden då mormor kommer och bor hos oss, det hör till!
En inspirationskälla med posten!
När Ebba och jag kom hem från en dejt med Micki på stan möttes vi av en minst sagt glädjande posthög på hallgolvet. Det första jag såg var senaste numret av Laga lätt - en av mina stora inspirationskällor. Jag uppskattar enormt mycket att alla näringsvärden redovisas - det ger mig en sorts trygghet. Jag räknar inte kalorier aktivt, men jag läser på allt jag köper, överslagsräknar och tänker efter - för att hålla en balans. Dessutom underlättar det för att få ett balanserat intag av proteiner, fett och kolhydrater. Sen jag slutat med handbollen är jag inte lika petnoga med den här biten heller, men om sagt, en baktanke har jag alltid med mig. Förutom denna service erbjuder Laga lätt snabblagade recept, och allra oftast även lättlagade! Det är ju inte alltid man vill ha en utmaning när middagen ska produceras. Bilderna är riktigt inspirerande, liksom i alla andra mattidningar! Från detta nummer kommer jag garanterat ta till mig receptet på citron- och parmesanköttbullar, liksom det på bulgur med kyckling och rödbetor. Jag är inne i en riktig brödbakarpreiod, och därför jublade jag extra högt när jag hittade tre olika läsarrecept på olika bröd - nu är det bara att sätta igång! 
Andra delen av posthögen var ett litet brunt kuvert med emballage inuti - spännande! Adresserat till mig - ännu bättre! Det visade sig vara mitt minneskort till nya kameran. Äntligen kan jag ta bra bilder! Hittills har jag fått experimentera och bråka med min gamla, vilken inte har någon fungerande skärm - man ser inte vad man fotograferar helt enkelt. Nu är det bara datorn jag väntar på - sedan kör vi på riktigt!
Bärplockningsterapi
Under eftermiddagen var mamma, jag och Ebba nere på kolonilotten och arbetade. Till min stora glädje dignade alla buskar av bär i olika färger och storlekar. Hallon, krusbär, smultron och både svarta och röda vinbär behövdes plockas av, och ja, det fungerar faktiskt som terapi! För mig är en terapisysselsättning någonting som jag kan hålla på med med händerna, som inte kräver någon tankeverksamhet och som får mig att slappna av - så att jag kan rensa huvudet på annat! I tre timmar höll jag på, och nu har jag framför mig flera liter bär av olika slag, och mer finns det på buskarna! Dessa ska styckfrysas, ugnstorkas och testas i alla möjliga maträtter och bakverk framöver - håll utkik!
