zucchini

I Örebro har jag både mormor och morfar, på skilda håll. Ofta från jag dåligt samvete över att jag inte är där tillräckligt ofta, men ändå blir det långt mellan gångerna. Tidigare har handbollen haft en stor del i detta; de mycket få helgerna då jag inte haft match har jag verkligen velat vara hemma! Men nu då, när handbollen inte finns längre - vad är det som gör att jag inte åker oftare för det? Jag vet faktiskt inte - jag borde väl ha fått loss otroligt mycket tid jämfört med förut? I helgen åkte vi iväg alla fyra; mamma, bror, Ebba och jag. Örebro var destinationen, och det kändes riktigt skönt att kunna knyta upp den där samvetsknuten i magen en aning. Att vara i Örebro, och hälsa på mormor, morfar, och hans fru Inga, tycker jag verkligen om - det är det inget snack om, så det är inte det som har hindrat mig. Staden trivs jag också i - den känner jag mig nästan lika hemma i som i Stockholm. De gatorna har jag gått runt på sen jag var strax över tio år, ensam, och jag hittar lika bra där som hemma - nästan som en andra hemstad.

På vägen ner stannade vi för lunch i Enköping, och besökte Hamnmagasinen, vilket var ett mycket bra val! Sedan fortsatte vi mot vårt mål, och landade så småningom i morfars trädgård i ett soligt Adolfsberg. Ebba och jag tog oss ut i skogen för att sträcka på benen efter resan, och jag blev lite lätt nostalgisk. När jag var yngre gick jag de stigarna med morgar och Ingas tidigare hund, Molly, och nu gick jag samma vägar med min Ebba - det var riktigt mysigt! Vi avnjöt en god middag i kvällssolen, och så småningom dukades det fram fika. Jag hade med mig ett bidrag i form av hallongrottor, både med röda och gula hallon, vilka det var rätt stark åtgång på!

Efter nattens sömn var hunden och jag ute och motionerade oss i skogen igen. Vi hälsade på hästar, vilket Ebba aldrig gjort förut. Hon såg ut att ha respektför dem - minst sagt! Så småningom tog vi oss in till Örebro för att äta lunch och hamnade på Naturens hus. Där satt vi länge och väl och njöt av både mat, sol, kaffe och ljumma vindar, innan mamma, Leonard och jag svängde förbi mormor för en snabbvisit. Mormor och jag står varandra väldigt nära, vill jag påstå - hon är nog en av mina bästa vänner och jag känner att jag kan prata med henne om vad som helst, om det skulle behövas. Ändå blir det lätt missförstånd, och vi är nog allt för lika på många sätt för att kunna tillbringa allt för långa stunder tillsammans. Men att hälsa på igår var skönt, och jag känner att jag redan längtar efter julen - högtiden då mormor kommer och bor hos oss, det hör till!