zucchini

Efter en mer eller mindre lyckad dag är det bara Ebba som kan få mig på rätt köl igen. Under hela min första dag i skolan tänkte jag på henne. Dels för att jag hade lite dåligt samvete för att hon var ensam så mycket, och dels för att jag kände att jag skulle klara det för hennes skull - det är ju henne jag ska försörja efter min utbildning också! Jag peppade mig själv med att när jag var klar för dagen och kom hem skulle vi gå ut på en mysig höstpromenad i skogen, leka och sedan mysa - det fick mig att ta mig igenom dagen på ett bra sätt, helt enkelt. När jag väl kom hem var jag efterlängtad. Det var så kul med någon som faktiskt blev glad över att jag kom hem! Och hon har varit så duktig! Jag har inte hört av någon att hon har skällt eller bråkat, hon har inte förstört någonting, inte ens dragit ner några kläder eller täcke eller så, och hon har inte grjort ifrån sig inne - vilket hon för övrigt inte har gjort en enda gång sen vi flyttade hit! Jag är så stolt över henne - det här kommer fungera så bra!

Vi tog vår skogspromenad innan middagen. Nedanför åsen, vår sida, bort till Ulleråker, och sedan på andra sidan, längs med Fyrisån tillbaka. Efter att ha fryst som en liten nisse hela dagen i stormvindarna här bytte jag om till mjukisbyxor, underställströja, tjocktröja, dunväst och halsduk - hej va mysigt och skönt det var! Nu fick det blåsa och friska i hur mycket det ville - jag bara njöt! Några små regnstänk fick vi under vår timmeslånga, raska promenad, men det var ingenting som störde vår mysiga stämning. Väl hemma slocknade hunden min - hel slut, och så söt! Nu ska jag snart tvinga ut henne på en sista kvällskissning och sedan plocka upp henne i sängen för en tidig nattning. Jag kan inte tänka mig en vardag här ute utan Ebba - vad skulle jag göra då?