zucchini

 

Mamma och jag tog med oss hunden på en mysig vinterpromenad i det härliga solskenent; snökristallerna gnistrade, solen värmde lätt på kinderna och himlen var sådär riktigt klarblå. Turen gick ner till Brunnsvikens handelsträdgård där det lilla cafét erbjöd hembakat kaffebröd, nybryggt kaffe och lättare luncher - allt med en ekologisk och närproducerad inriktning. Mamma festade till på en semla medan jag njöt av en härlig vintersallad med quinoa, kyckling, hummus och keso - och så varsin kopp kaffe på det! Priser i överkant, men ibland är det värt det, tillexempel när man får sitta i mysiga korgstolar mellan apelsinträd och lyssna på rogivande musik samtidigt som doften av nybakade bullar sprider sig i lokalen.

 

Mamma har precis lämnat mig här i min ensamhet. Rättelse; utan mänskligt sällskap - jag har ju hunden! Åter igen har jag haft en väldigt bra lördag, jag tycker om lördagar! Pluggandet har gått väldigt bra, jag känner att jag har koll på läget, och att jag inte behöver sitta hela dagarna framöver. Detta beror inte på att jag har lätt för mig, eller att det inte är svårt, utan att jag har kämpat som ett djur genom hela kursen - det är nu det betalar sig! Jag har även sprungit; 61:54 på 12,5 kilometer - en ny rekordnotering i oktoberregnet och dimman, och så har mamma lilla varit här. Hon kom med en påse grönsaker från kära gamla Coop Bergshamra, och jag behövde inte ens betala för det - tack mor! Detta betyder att jag inte kommer behöva handla nästa helg, som planerat, troligtvis - bra tycker ekonomin! Vi tog en promenad i mörkret och tog sedan bilen in till Uppsala för en bit mat på Jay Fu's inne i Saluhallen.

Längst upp i byggnaden ligger den utrymmesmässigt något begränsade, men ack så vackert och elegant inredda, restaurangen Jay Fu's. Trendigt och en perfekt avvägning mellan mys och stilrenhet, och med utsikt över Fyrisån! Menyn är inspirerad av både asien och amerika, men även mer svenska inslag finns - det finns något för alla, så att säga! Istället för det bröd som de flesta restauranger bjuder sina gäster på före maten serverades vi varsitt litet majsbröd och sesamwokade sockerärtor - underbart gott! Brödet påminde om någon blandning mellan scones och muffins, och sockerärtrona var läckert krispiga! Mors val föll på en hamburgare med blue cheese, pommes frittes, friterade lökringar och två olika såser, medan jag bestämde mig för en soppa med grillad lax, tonfisk, pilgrimsmussla, blåmusslor, potatis och sparris och tigerräka - och portionerna vi fick in var varandras raka motsatser. Mammas var väl tilltagen, på bilden syns endast bröd, sallad, såser och en del av pommes frittsen - köttet, osten och lökringarna kom in på ett eget fat, medan mina små fisk- och skaldjursbitar låg i en skvätt soppa. Soppan var dessutom av ett slag jag inte riktigt klarar av; väldigt mustig med mycket grädde och fondsmak, och jag var väldigt hungrig när mina små bitar var uppätna. Men, valuta för pengarna är ett uttryck som stämmer väl in på detta ställe; jag fick en portion till! Fisken och skaldjuren var jättegoda och perfekt tillagade, mamma var nöjd, personalen trevlig och tillmötesgående och atmosfären lyxig men avslappnad - ett toppbetyg helt enkelt! Notera dock att bordsbokning är att rekomendera! Det här är ett ställe jag verkligen tror att min far skulle uppskatta, och jag vill även rekomendera det till de som vill lägga en liten extra slant på god mat och bra service!

Jag ligger efter med uppdateringen - jag vet! Anledningen är arbetsbördan från skolan, som vanligt. Nu tar jag mig dock lite tid att berätta om fars födelsedag i söndags, och framförallt besöket på Ayakos sushi här i Uppsala!

Strax efter lunch fick jag besök av pappa och lilla bror, och vi tog en promenad runt omkring här i mina omgivningar och visade dem runt lite - kul med lite mänskligt sällskap på promenaderna som omväxling! Och härligt var det att träffa dem - lilla bror har jag ju inte träffat sen augusti, och knappt pratat med sen dess heller! Efter att ha lämnat av en trött Ebba hemma åkte vi in till stan för att få oss lite mat! Jag hade läst recensioner och omdömen i massor och besökt hur många restuaranghemsidor som helst innan destinationen fastställdes; Ayakos sushi. Ett trevligt ställe! Det fanns möjlighet att få middagen stekt framför ögonen, av kockar, på stekbord vid bordet vid förbeställning, ett generöst utbud av sushi, rullar och sashimi samt några varma rätter serverade i bentolåda och några förrätter och efterrätter till det. Jag fastnade för en sushi, som jag har längtat så efter sen jag flyttade, och både far och bror valde teriyakispett av kyckling i bentolåda - pappa med sushi, bror utan. Alla var vi väldigt nöjda, och jag var glad över möjligheten att byta ut räkorna mot andra ingredienser! Då vi var där redan vid fyra är det svårt att avgöra huruvuda det är svårt att få bord eller inte, men antalet sittplatser var inte överväldigande. Dock fanns det även avhämtningsmöjligheter - så hit rekomenderar jag er verkligen att gå vid tillfälle!

 

Igår var mamma här, och vi var ute och åt middag. När vi ska leta restaurang åker vi runt på måfå och stannar där det ser mysigt och välkomnande ut. Stället som fångade vår uppmärksamhet igår var Basilico på Svartbäcksgatan i centrala Uppsala. Vi steg in och ville ta oss en titt på menyn, men servitören visade oss till ett bord på en endaste gång - han bara gick iväg och sa åt oss att följa med, ingen stil jag gillar! Väl vid bordet fick vi vänta väldigt länge innan vi fick beställa. När maten kom in var dessuom min tonfisk stekt allderles för länge, och risotton smakade inte risotto, till och med min är godare! Men där slutade det negativa, för på det hela taget hade jag en jättefin kväll! Mycket berodde på mors trevliga sällskap, men även den mysiga stämningen i den lilla italienska restaurngen gjorde sitt! Mamma beställde in en pizza med parmaskinka, ruccola, kronärtskocka och mozzarella - och hon var riktigt nöjd. Även jag provsmakade en bit - och den var helt klart värd ett besök! Hade de inte klantat sig med min fisk, och om de hade lagt lite mer krut på servicen hade jag älskat det här stället. Nu tycker jag bara om det - men jag kommer gärna tillbaka och ger dem en ny chans!

 

För två helger sen var jag där med pappa, och nu i helgen med mamma, men nu får inte den här restaurangen fler besök av mig! Miljön är jättetrevlig, och på sommaren är uteserveringen näst intill oslagbart vacker vid fyrisån mitt i Uppsala, även om det inomhus är lite småtrångt! Personalen är var varierande kvalitet, så att säga, men det är inte där skon klämmer - det är maten. På mitt och pappas besök var kameran kvar hemma, men då åt vi båda en grilltallrik med både köttfärsbiffar, lammkotletter och fläskspett. Det fanns lite sallad,, lite klyftpotatis, en vindolme, några stora vita bönor och, såklart, tzatziki! Lammet var gott, vindolmen och de vita bönorna oklanderliga, och den fetaostbit som fanns var av riktigt bra kvalitet - men sen var det stopp. Fläsket var torrt, färsbiffarna ingenting särskillt alls, salladen liten, blek och klen och tzatzikin smakade ingenting alls. Klyftpotatisen smakade väl som klyftpotatis smakar?

När mor och jag var där valde jag kyckling med pasta och tomatsås - jag var så fruktansvärt hungrig och slut efter allt tentaplugg och ville bara ha massor med mättande och god mat! Jag fick en mycket torr kycklingbit täckt av överkokt pasta utan någon som helst smak, en lam tomatsås och, åter igen, den bleka och klena salladen och den smaklösa tzatzikin. Sågning vid fotknölarna? Ja! Överdrift? Nej, tyvärr inte! Mamma åt kalvkotlett med stuvade kantareller, rödvinssås och tzatziki - en väldigt underlig kombination som inte såg allt för aptitlig ut på tallriken då all sås blandades. Hon sa även att det inte smakade kantareller. Nej, bättre grekiska restauranger måste väl till och med Uppsala ha!

På tema avsked; avskedsmiddag. Efter tisdagens steppass och en snabbdusch åkte mamma, Ebba och jag ner till Bockholmen, en liten ö i södra Bergshamra, och den absoluta favoritrestaungarngen, alla kategorier; Bockholmen hav och restaurang. Nog svider det till lite i plånboken vid ett besök, men någon gång i bland gör väl inte det hela världen - och det är värt varenda krona! Miljön är fantastisk, både uppe på verandan vid "fina restaurangen" och nere vid vattnet i grillbaren - och det är även maten! Vi satt uppe på varandan, och jag behövde inte ens öppna menyn för att veta vad jag skulle beställa; seafood-tallriken. Vid förra sommarens besök var det precis vad jag valde, och det är det godaste jag ätit! En tallrik med utsökta munsbitar av lax, squid, tonfisk, pilgrimsmussla, blåmusslor och hummer serveras tillsammans med en krämig aioli och ett fullkomligt perfekt tillagat grönsaksris med saffransmak. Vid första anblicken ser portionen lite väl snål ut, men efter några bitar av det underbara brödet som serveras till och före maten och en långsamt äten måltid var jag mycket mätt och nöjd! Skulle jag leva på en enda maträtt resten av livet skulle jag, tveklöst, välja denna framdukning!

Mammas middag bestod av kalventrecôt med sallad och pommes frites - och den smakade också vill jag lova! Jag fick mig en smakbit, av både kött och potatis, och det var ljuvligt! Jag tror inte jag har ätit kalv tidigare, inte på det sättet iallafall, men det är något jag kommer beställa in när jag får tillfälle nästa gång! Sedan vet jag ju inte om det är lika bra tillagat som på Bockholmen, naturligtvis. Då vi kom så sent som vi gjorde var det ganska mörkt, men det var vrålmysigt med den lilla ljuslyktan vi fick på vårt bord, där vi satt inlindade i lånade fleecefiltar och njöt i fulla drag. Tack så hemskt mycket mamma, för en helt underbar avslutningsmiddag - både maten, stämningen och sällskapet är något jag kommer leva på länge, länge, länge!

Sista lunchen innan flytten, alltså sista lunchen som jag kan få mamma att betala. Jag känner mig riktigt sniken och snål när jag erkänner att jag tog tillfället i akt att då köpa med mig sushi hem från stan när jag var inne för att köpa matlådor, kalender och lita annat smått och nödvändigt till flytten. Sushi är det absolut godaste jag vet, men jag har aldrig vågar mig på att göra det själv. Dels för att jag är den enda hemma som tycker om det, och dels för att det verkar läskigt svårt! Det får helt enkelt förbli en rätt som jag njuter av de gånger jag inte lagar maten själv. Mitt favoritställe ligger på Götgatan och heter Samba sushi - ett helt fantastiskt fräscht ställe! Dit hann jag tyvärr inte idag, då Ebba låg hemma och väntade på mig. Istället susade jag förbi Yama sushi i PK-huset, ett ännu oprövat ställe för min del. Serveringen såg riktigt fräsch ut och jag slog till på en stor sushi, hungrig som jag var! Tyvärr måste jag säga att personalen upträdde rätt snorkigt och nonchalant; de snörpte på munnen, suckade, smällde ner kvitto och kort på disken istället för att ge mig det och så vidare - inget trevligt bemötande alls. Till deras fördel kan jag dock säga att det gick väldigt fort att få maten, jag hann knappt ta mina bilder av stället!

Och så det som är viktigast, faktiskt; smaken! Den var okej. Inte mer, inte mindre. Det fanns en med någonting som jag tror var en musselröra, och den smakade ganska läskigt faktiskt. Med så många sushiställen runt omkring, för att inte tala om hela Stockholm, så tror jag att smaken måste hålla en högre standars för att det ska gå bra. För min del finns det en hel del andra ställen i närheten som jag kommer välja framför detta i framtiden. Ännu ett litet minus får de för den lite slarviga uppläggningen; tre av mina bitar hade de lagt i wasabiklicken, och dessa blev alltså väldigt starka och sushismaken gick förlorad. Men vem vet, det kanske var tanken med det hela?

Ett av mina favorit utflyktsmål är helt klart Saltå kvarn. En stor del till detta har naturligtvis butiken, där alla produkter säljs, men även den avslappnade lantmiljön och det välskötta caféet drar sitt strå till stacken. Två gånger tidigare har vi varit här, och i fredags svängde vi in på grusplanen för tredje gången. Först upp till caféet för en efterlängtad lunch! En potatissallad med lax, en vegetarisk tallrik och en extra grönsallad beställdes in - och det är för övrigt nästan hela deras matutbud. Förutom detta finns smörgåsar, både varma och kalla, på eget bröd, hembakade bakverk och hemgjord glass. Vid ett tidigare besök slog jag till på en hummussmörgås - och den var nog, ta mig sjutton, den godaste smörgås jag ätit! En perfekt hummus tillsammans med fräscha grönsaker på ett nybakat rågbröd är för mig en perfekt kombination när en ordentlig mellanmålssmörgås står på önskelistan.

Den här gången stod jag för den vegetariska beställningen, och var nöjd - men inte mycket mer. Tallriken innehöll en tomat- och bönsalsa, vilken var väldigt god, ett gott eget bröd, en frisk grönsallad och en kikärtsröra. Där fann jag något som inte riktigt föll mig i smaken; den var för krämig, alternativt gräddig, helt enkelt - även om de små äppelbitarna friskade upp en aning i den mastiga currysmaken. Grönsalladen vi beställde in extra var enkel - och god; sallad, tomat och gurka, en aning för mycket olivolja och lite vinäger.

Mammas potatissallad med kallrrökt lax kan jag också uttala mig om, då jag ätit den en gång tidigare. Den har en mild smak av senap, är perfekt kryddad med färska örter och potatisen är lagom kokt - och mycket god! Laxen smakar som god kallrökt lax smakar, och allt kompletterar varandra på ett bra sätt, men även här är det aningen för krämigt för min smak. Det hembakade brödet serveras till denna rätt också! Ett besök är något jag verkligen rekomenderar, både för butikens och caféets skull! Vi sitter skönt på verandan i solen och lyssnar på den porlande bäcken och sörplar kaffe, och njuter. Och kaffepriset? Tio kronor om man äter mat - och det är ett gott kaffe!

Med besök från Hallsberg, i form av mors barndomsvän Margareta, tog vi oss igår till Överjärva gård för en lunch ute i de friska vindarna. För blåste gjorde det! Salladsbladen flög all världens väg, och ibland var det nästan svårt att föra ett samtal - men det gjorde inte lunchen mindre god! Alla bestämde vi oss för en pastasallad med kyckling och pesto, och det första jag konstaterade var att uppläggning, det kan dem! Allt såg väldigt gott ut, även om den där melonskivan envisas med att finnas där. Tyvärr blev jag lite besviken den här gången. Personligen är kall mat ingenting jag uppskattar; sallader med bulgur, pasta, potatis och likanande ska, enligt mitt tycke och min smak, vara varma eller ljumma - inte kalla! Det här blev dubbelt fel; förutom att pastan var kyld så var även kycklingen, som för övrigt var överdrivet smaksatt med någon sötsliskig marinad, kall. Nej, kallt kött är inte min melodi - så länge det inte rör sig om fisk eller smörgåspålägg. Annars var smaken på pestopastan, och salladen, väldigt god, men jag hade föredagit den ljummen - och utan den där läskiga kycklingmarinaden. Dessutom dröp rätten av olja; inte heller det ger några pluspoäng i min värld!

Trots denna miss är jag mycket förtjust i Överjärva gård med dess lantlig, mysiga småbyggnader, fårhagar och avskildhet. Ebba fann nya kompisar i en drös småbarn som tyckte att hon var fullkomligt bedårande - och vem gör inte det?! Dessutom fortsätter caféet samla poäng på sitt goda ekologiska kaffe, där obegränsat med påtår ingår och kaffet dessutom serveras i generösa muggar - i like it!

Naturens hus är en liten oas i utkanten av centrala Örebro, precis vid Svartåns utlopp i Hjälmaren. Förutom en naturskola finns här en servering med en underbar uteplats vid en konstgjord damm. Allting är nybyggt och toppfräscht - såväl inredning som mat! Medan änderna glatt plaskade i vattnet och varma vindar drog förbi oss avnjöt vi riktigt goda rätter. Av de tre som fanns att välja bland fanns två rätter representerade på vårt bord; rostbiff med krämig potatissallad och lökchutney och poscherad tilapia med rotfrukter i saffransbuljong. Jag provade fisken, och den var väldigt god! Det var länge sedan jag åt saffran - det måste jag laga någonting med snart känner jag, den smaken är inte att förakta! För den hungriga skulle kanske portionen varit i minska laget, men för mig, och med tanke på värmen, var det allderles lagom. Dessutom fanns ett lätt salladsbord och bröd, om än ett inte allt för uppseendeväckade ett, att tillgå. Övriga högg in på rostbiffen, och av deras utlåtanden att dömma var den också väldigt lyckad, om än mäktig! Morfar var extra förtjust i lökchutneyn, medan bror tyckte att potatissalladen var för krämig. Kaffet ingick inte, så där blev det lite minuspoäng. Antalet rätter var inte heller så imponerande, men det fanns även tre olika smörgåsar och en del bakverk att prova på om så önskades! Ett besök rekomenderar jag, för den som har vägarna förbi Örebro, men inte kanske främst på grund av maten - även om den var väldigt bra - utan för miljön. Som sagt, det är en riktig oas! Lugnt, skönt och vackert - och riktigt lyxigt kändes det! Inomhus fanns det ännu fler sittmöjligheter, och en öppen spis för mörkare kvällar senare på året. Det kan jag tänka mig är en riktig höjdare!

Vid Enköpings hamn ligger ett rött trähus, ett gammalt magasin, vilket idag fungerar som såval galleri och hantverksbod som restaurang, café och glassbod. Här gjorde vi ett lunchstopp på vår väg till Örebro mamma, lillebror och jag. Den skål med oskalader räkor som jag avnjöt, tillsammans med en bit bröd och aioli, var allderles förträfflig denna varma sommardag vid vattnet, där nya segelbåtar gled in och glada människor satt och njöt i solen. Brödet var ingenting särskillt, och aioli är inte riktigt min grej - men lite doppande blev det, och räkorna var utsökta precis som de var! I övrigt erbjöds matigare smörgåsar, som den räksomörgås som mamma tog, och lite mer mättande maträtter - brors val av köttfärsenchiladas är ett exempel på det. Även kakor och bakverk fanns att frossa i! Inte bara jag var stornöjd; lilla mamma hälsar att det var den godaste räkmacka hon ätit - hon skulle kunna åka till Enköping bara för att få äta den igen! Gott om plats och trevlig stämning, men rätt svårt att hitta! Vi visste vart det låg tack vare att mamma varit där tidigare, men för en ovetande turist på genomfart är det stört omöjligt att komma dit. Håll utkik efter hamnen!

I galleriet fanns gott om smycken av olika slag, färg och form - i en helt klart överkomlig prisklass. Även en del livsmedel, såsom vinäger och kryddor, ingick i utbudet. Sjöboden hade en hel del prylar till båten, och av den anledningen gick jag inte längre än till tröskeln - den delen av magasinet får någon annan utforska! Till sist fanns hantverksboden. I den fann vi stenar och smycken av olika slag, men även en del träarbeten. Lite egna saker, men helt klart värt ett besök!

Mamma och jag stannade till i mysiga Sigtuna, på vår väg till Uppsala, för en lunch idag. Tidigare i våras när vi var där fann vi Sigtuna Delikatess, precis vid torget, och dit gick vi idag igen. Det är en liten mysig butik med försäljning av italienska delikatessvaror, servering av lättare luncher i form av sallader, smörgåsar, soppa, pasta och ytterligare några varmrätter, samt möjligheter till catering. Det är en välkomnande miljö, men utrymmet är inte stort varken vad det gäller servering ute eller inne. Vi valde att ta med oss våra sallader och satte oss istället nere vid vattnet vid ett picknickbord och njöt i sommarvarma vindar.

En relativt billig penning fick vi ge för våra sallader, och vi var båda nöjda! Jag valde en variant där man själv bestämmer en bas och en huvudingrediens samt dressing, och detta drygas sedan ut med sallad och grönsaker. Mina val föll på marinerade bönor med kyckling och hallon och valnötsvinegrett. Jag är ytterst skeprisk emot dressingar av alla de slag och pillade bara lite i min, så den kan jag knappt uttala mig om. Allt annat var hur som helst väldigt gott, och generöst med både kyckling och bönor. Lilla mamma tog en sallad med parmaskinka och mozzarella. Även hon var nöjd, men påpekar att det var väldigt mycket isbergssallad i hennes och att hon inte var mätt. Kaffe ingick det inte heller. Enligt mig är det här helt klart det bästa lunchalternativet i centrala Sigtuna. Vi kikade runt på de omkringliggande serveringarna, men möttes av allt för mastiga prislappar eller typiska "lunchhaksrätter" utan minsta lilla tanke på hälsan.

För att komma in till caféet måste man gå en bit genom innedelen av handelsträdgården. Den är uppbyggd med hjälp av ett flertal olika mindre rum med lite olika inriktningar och mysighetsfaktorn är hög! Stämningen är nästan lite trollsk, och stor möda har lagts på att skapa trivsamma miljöer. Caféet har en liten inneservering med mysiga fåtöljer och en känsla av engelsk veranda, medan uteserveringen förmedlar en lagom vildvuxen känsla blandad med elegans och lyx. Utbudet av mat är inte så stort, men fullt tillräckligt; sallad beroende på säsong med alternativen kyckling, räkor eller fetaost, smörgåsar, soppa och pannkakor. Fikasortimentet saknade, till lilla mammas förtret, bullar för dagen, men i övrigt fanns det gott om godsaker att välja mellan! Priserna är helt klart värda, och bränner inga djupa hål i fickorna, och dessutom ingår kaffe eller te i maten - mycket bra! På hemsidan skriver man att alla bakverk är hembakade och att varorna i stor utsträckning är ekologiska. När vi kom in var disken obemannad och vi ombads, via en lapp, ringa på en klocka - personalen var ute i köket och bakade, det kändes väldigt gemytligt och äkta, på nägot vis.


Sommarsäsongens sallad bjuder på en bas av quinoa och keso på en bädd av sallads- och spenatblad, toppat med tomat och pumpakärnor - och jag tror att det hade letat sig in lite sparris också! Jag valde kyckling - och det var verkligen jättegott, väldigt saftigt och lätt. Till detta serverades en skiva hembakat rågbröd. Portionen var väldigt liten, uppskattningsvis max två matskedar quinoa och inget överdåd av övriga ingredienser heller, så jag köpte med mig en smörgås. Jag råkar ha prövat dessa förut, och brödet är fantastiskt! De bakar det inte själva, men det är sannolikt råg och vete, och i skrivande stund står en plåt experimentbröd i ugnen och växer sig stora! Smörgåsen, med ost och skinka, åts på plats på kolonin som mellanmål - den är väl värt ett besök! Jag kan även rekomendera den med fetaost och soltorkade tomater som pålägg om man är lite hungrigare! Mamma var väldigt nöjd med sin räksmörgås, vilken hon åt till lunch, och konstaterade nöjt att brödet även det var deras egna hembakade rågbröd - ingen vit tekaka eller formfranska här inte!

Vi fortsätter vår utprovning av de omkringliggande caféerna. Igår stod Ulriksdals slottscafé på tur! Det ligger vid Ulriksdalsslottsträdgård och varma vindar fläktade skönt där vi satt och tittade ut över den stora gräsmattan och den porlande fontänen. Uteserveringen har gott om plats, och det var lite avstånd mellan borden, vilket vi med hund uppskattar! Utbudet var brett; ett stort antal sallader, smörgåsar, pajer, bakverk, glass och ett antal varma rätter - alla hittar nog någonting som lockar!

En sallad med parma och mozzarella var vad jag föll för, men den var ingen fullpoängare. Halva tallriken fylldes av isbergssallad, och sedan var skinkan, två ostskivor och lite gurka, majs och tomat lagt på varandra. Lite pesto och en soltorkad tomat, oliver och vindruvor av någon anledning, hade de toppat med - och ett halvt ägg till, vilket inte passade in. Smaken var det inget fel på egentligen, men det var ingenting särskillt, och försöket med vindruvor, ägg och en skiva vattenmelon passade inte alls ihop. Brödet som serverades till var dock väldigt gott! mamma grymtade över att kaffet var dyrt; 25 kronor, även om vi hade ätit mat. Och det håller jag med om, på de flesta andra ställena ingår det.  Jag kan trots allt rekomendera ett besök, men kanske inte för att äta sallad. Och nog kommer vi väl prova det igen, men det lär gå ett tag tills dess.

Ute på Djurgården ligger en riktig idyll av växtlighet. Rosendals trädgård har både odlingar och försäljning av såväl ätbart som vackert, och inriktingen är ekologisk och biodynamisk odling. Det jag och mamma först möttes av, vid dagens besök, var brist på parkeringsplatser. Det var tokfullt! Om man har möjlighet är det att rekomendera att åka kommunalt - eller cykla! Till slut fick vi en plats och kunde promenera in i den perfekt skötta trädgården. Vi spatserade runt bland färgglada blommor och perfekt raddade trädgårdsland med grödor innan vi kom fram till vårt mål; caféet! Utbudet var imponerande! Allt är hembakat med ekologiska varor, och mycket är egenodlat till och med. Under sommaren erbjuds en varmrätt med kött eller fisk, en soppa, en sallad och matiga smörgåsar - vilka alla varierar från dag till dag beroende på kockens humör och trädgårdens utbud. Sittplatser finns ute och inne, och den som önskar kan även promenera ut med maten i parken där det finns ytterligare bord - och en enorm gräsmatta!

Smaken på den kyckling- och linssallad både jag och mamma föll för var fantastisk! Egenodlade grönsaker och hembakat bröd tillsammans med råvaror med kvalitét - skillnaden känns! Den syns även på kvittot; 145 kronor fick vi betala per portion för kalaset, men tro mig: det var det värt!

Efter maten besökte jag butiken. Där fanns ett utbud av de egenodlade grönsakerna och hembakade brödet, men även en del sylter, honung, müsli, torkad frukt, kokböcker och keramik. Priserna är ju inte direkt några fynd - men ibland känns det helt enkelt som att det är värt det! Ingenting inhandlades dock; vi har egen grönsaksodling på kolonin, och jag bakar allt vårt bröd hemma - men inspriation hämtade jag! Vi gick även upp och spanade in det omtalade Rosendals Wärdshus uppe på en kulle. Med en blick på den otroligt charmiga uteserveringen och lockande menyn beslutade vi oss för att återvända en annan dag - jag återkommer!

I närheten av Uppsala slott, precis vid Svandammen ligger det ett kanonmysigt konditor med en inbjudande uteservering. Där stannade vi som hastigast för att inhandla en mellanmålssmörgås åt mig när blodsockernivån var farligt nära botten efter dagens andra besök ute i Ultuna. Jag rusade in och valde ut min smörgås, gjord på fullkornsbröd med frön, philadelphiaost, grönsaker och kalkon, bland ett flertal andra med olika bröd, storlekar och pålägg. Medan jag stod i kön betraktade jag de många fräscha bakverken och kakorna, och läste på tavlor som informerade om beställningsmöjligheter av både tårtor och smörgåstårtor. När jag skulle hämta mitt kaffe lyckades jag även fästa ögonen på en hel uppsjö av tesorter - varför tog jag inte te istället?! Hit måste jag bara komma tillbaka, kanske blir jag rentav stammis när jag blivit uppsalabo? Samken på kaffe och smörgås? Fantastisk! Nog för att det mesta skulle varit gott i det läget, det erkänner jag, men en så god philadelphiasmörgås har jag nog inte ätit tidigare; inte överdrivet mycket ost, och allderles lagom stort bröd - tack tack, ni har funnit en framtida trogen kund!

Efter att ha varit och hämtat nyckeln till mitt studentrum ute i Ultuna åkte vi in till Uppsala för att få i oss lite mat. Saluhallen hade vi ätit på förut, så vi letade upp den och hittade till vår stora glädje en uteservering - och en generös meny! Min hungriga mage ville ha pasta, och mammas ropade på smörgås. Väldigt snabbt kom maten, och den smakade guddomligt! Pastan var perfekt kokt och serverades i en krämig, grönsakssås med räkor - och utan grädde! Jag njöt av varenda tugga där jag satt i solen vill jag lova! Mamma mumsade även hon glatt i sig sin lunch; en ciabatta med mozzarella och soltorkade tomater. Ett stort plus för den väldigt trevliga personalen och mysiga utemiljön på Uppsalas kullerstensgator i närheten av domkyrkan dessutom.


Efter maten tog jag ett varv inne i saluhallen. Butiker med delikatessutbud vad det gäller såväl fisk, te, choklad, ostar, italiensk, kallskuret med mera gav den riktigt lyxiga saluhallskänslan, men sommarvärmen och semestrar gjorde att aktivitetsnivån var något låg, och sortimentet skralt. Eller möjligen breodde det på stor åtgång?

Runt vårt koloniområde finns ett antal olika uteserveringar, åt olika håll. Ett av dessa ställen är Trädgårdscaféet som ligger i anslutning till Ulriksdals slottsträdgård, med försäljning av allt som rör trädgård och plantering. Bosse Rappne, känd från bland annat Äntligen hemma, är handelsträdgårdens ansikte utåt, men i övrigt är man kända för ett brett sortiment, och många tjänster runt omkring vad det gäller rådgivning, designe och kursverksamheter. Caféet har på helgerna ett extra brett sortiment av bakverk och fikabröd - 15 sorter närmare bestämt! I övrigt serveras sallader, smörgåsar och någon lunchrätt varje dag. Under sommaren har den vegetariska lunchbuffén ett uppehåll, men annars är den också ett populärt alternativ. Vegetariskt och vällagat är annars profilen, och till och med kakorna känns samvetsgoda! En stor uteservering, och ett stort antal bord i en trevlig innemiljö, finns att tillgå - gott om plats alltså!

Tyvärr var potatissalladen jag blev sugen på slut, och jag fick istället nöja mig med en smörgås. Inte att förakta dock! Brödet var fantastiskt gott, och jag bad faktiskt om receptet - så det ska jag försöka mig på på egen hand inom en snar framtid! Innehållet var väl svårt att misslyckas med, i och för sig - mozzarella och tomat, men det var fantastiskt gott! Mor var nöjd hon också - pannkakor med sylt, grädde och lite fruktgarnering njöt hon av. Min nästa njutning var teet jag tog efteråt - rött med hibiskus och vanilj. Det var fruktansvärt gott, och sött! Alla tesorter finns till försäljning, men just denna var slut så vi provade ett med blåbär istället!


Jag är inget stort fan av trädgårdsarbete, odling och växter - men i den här handelsträdgården trivs till och med jag, och inspirationen finner jag också! Krukorna är fantastiska, och jag längtar efter att få välja ut min egen favorit till inflyttningen i Uppsala! Katten som låg och sov på ett bord mitt i butiken gav liksom en ganska bra bild av hela miljön - lugn, fridfull, avslappnad och obesvärad.