zucchini

Min kropp är nog närmast chockad över den nya träningsdosen! Efter att ha fått nöja sig med en eller kanske två halvdana pass i veckan under hösten har jag nu gett den fem till sju pass per vecka den senaste tiden - även om vissa av dem är såkallade aktiva vilodagar med yoga och liknande. I grund och botten är kroppen min vad vid kopiösa träningsmängder, och den finner sig fint och har redan nått upp i samma belastning som innan handbollslivet tog slut. Glad blir jag dessutom! Endorfiner - me like! Det enda negativa jag märkt av är min nacke; den känns stel och lite öm, lite som att den ber om massage. Bara ber lite försiktigt, inte skriker efter.

Ett CV har jag skrivit nu under förmiddagen, och jobbat med nästa veckas matplanering, letat passande jobb och myst in tårna i Ebbas mage nere på golvet.

Det där med jobb vet jag inte riktigt hur jag ska göra med. Så fort jag ser ord som tenta, dugga, rapport eller plugga ökar min puls, ett riktigt obehag sprider sig i kroppen och jag känner hur paniken kommer krypande. Innest inne är jag nog inte så återhämtad som jag ibland känner mig. Är jag redo att börja jobba lite smått, eller behöver jag mer återhämtningstid?