Soffan.
Ett pluspoäng får jag, hur som, för att jag var uppe och körde bil med Bengt på körskolan i morse - första gången på nio månader. Det gick bra.
Hunden kan väl rasta sig själv, om jag berättar var nycklarna ligger?
Gilla läget.
Mamma fick snällt ställa in sina koloniplaner och hämta upp mig, och tur var det - annars hade jag svimmat någonstans på vägen. Väl hemma möttes jag av ännu en mindre angenäm upptäckt; Ebba hade snott fyra av mina nybakade frallor, vilka mamma hade placerat lite för nära diskbänkskanten för att svalna.
Efter en sådan kväll var jag inte kapabel att laga mat - vi köpte pizza!
Sjätte dagen
Min vän Micki och jag ska ta oss an samma pass imorgon igen, med en annan instruktör, och sedan möta vår dödstränare på fredag igen - hur ska detta sluta?
Nu har jag en bröddeg som väntar på att jag ska baka ut den, och senare ska jag träffa Amanda - lovely!
Det är synd om mig!
Sedan, när jag sjunkit ihop här i soffan, började de riktiga "det är synd om mig"-tankarna komma, och nu känner jag mig så galet nostalgisk, ensam och eländig. Jag saknar handbollen så fruktansvärt mycket, och ännu mer saknar jag laget, och att ha någonting att träna för inte minst! Sen saknar jag skolan, och då menar jag gymnasiet. Det var så enkelt; jag visste alltid vad jag skulle göra om dagarna, jag kunde njuta av ledigheten när jag var ledig och jag fick känna att jag klarade av någonting när det gick bra. Klassen saknar jag också, iallafall alla mina pojkar. De fanns alltid där och gjorde mig glad, hur nere jag än kände mig. Då förstod jag nog inte riktigt hur mycket de betydde för mig, men nu, i avsaknaden, har jag insett det. Naturligtvis var det mycket plugg och slit, och jag har inte glömt alla de sega timmarna, de riktigt sura mornarna och de där momenten som jag verkligen önskeda mig att slippa, men överlag skulle jag kunna ge väldigt mycket för att få komma tillbaka till den tiden. Handbollen var slitig, jag hade ont ofta och mycket, det var hårt att hinna med skolan och stressen fanns med överallt, men innerst inne mådde jag bra av det. Jag mådde bra av att ha ett högt tempo och av att känna att jag klarade av det, men framförallt mådde jag bra av alla människor omkring mig.
När båda de två sociala sysselsättningara försvann nästan samtidigt blev jag ensam kvar; jag har ju knappt haft någon fritid att umgås med folk på - jag har ju fått träffa alla regelbundet i skolan och genom handbollen ändå! Jag vet inte hur man gör, folk har lämnat stan och jag har nog aldrig känt mig så ensam och vilsen som nu.
Nyhetsmorgon onsdag.
För ett år sen hämtade vi Ebba.
När jag gick och la mig igår kväll sa jag till mig själv att denna måndag skulle tillbringas i lathetens tecken i soffan med TV och dator, täcke och myskläder, hund, katt och kaffe. Så blir det inte. Underbart väder, en energigivande morgonpromenad och tre koppar kaffe ställde in mig på en lite mer aktiv dag! Crosstrainingdebut har bokats med Micki till klockan tolv på SATS Hornstull, och efter det tänker jag äta en låda pastasallad i omklädningsrummet, spana på lite löparskor och kläder på stan för att sedan åka hem och ta en långpromenad med Ebba och hämta VISA-kortet som mamma glömde på ett café igår. Träning på dagen medför fri kväll och mystid med lilla mamma.
Och ja, idag är det ett år sen vi var nere i Halland och hämtade en liten lurvig valp! Första bilden nedan är från vårt första möte den 22 aprill 2009, och sedan en rumpbild från ett stopp i Gränna på hemresan för exakt ett år sen.
Kramp i hjärtat
Hunden och jag myser i soffan med Anna Pihl på TV, vi ska gå ut i solen snart. En kopp kaffe har jag också! På vägen hem var jag galet sugen på kaffe med mjölk, men väl hemma möttes jag av en gapande tom plats där mjölken skulle stå; den var slut! I min desperation hällde jag i en skvätt havregrädde istället. Herregud va gott! Fredagslyx!
Mina bästa
Kvällens TV-reklam
Ensamma hemma.
Igår återupptäckte jag nämligen det där med att träna efter middagen - min kropp kände genast igen att det var så den var van vid att ha det på handbollstiden, och det var så skönt och jag sov så gott!
Miu miu.
Fröken flugvikt.
Igår var jag på ett mysigt pilatesbollpass och frågade instruktören om jag hade tagit en för stor boll. Hon tvekade lite och sa sedan att jag var "...lite för... du är... du väger inte så mycket". Jag hade inte tillräckligt med tyngd för att kunna utföra övningarna. Hon tog det jättebra och om bort till mig och höll emot för att ge mig motstånd istället. Idag gav jag mina ben en omgång på ett SATS CorePulse-pass. Då kom instruktören och bad mig kliva av platta mitt under en låt. Hon skulle kolla om jag hade ställt in den rätt. Det hade jag, jag var bara för lätt för att få den att fjädra lika mycket som alla andra. Den instruktören tittade medlidsamt på mig. Nej, det var inte speciellt roligt.
Jag tog en bild på vackra Stockholm från tunnelbanan på vägen hem.
Kineserna har det värre
Nej, det blev inget högskoleprov för mig idag. Jag känner mig fruktansvärt lat och misslyckad som inte går dit - men jag är inte redo för en heldag med provskrivning och universitetslokaler ännu, det skulle göra mer skada än nytta så att säga. Isället har jag tagit en lång frukost i sällskap av Dagens nyheter och Svenska dagbladet - vi har numera dubbelprenumeration! En artikel jag fatnade för i DN var den om den kinesiska arbetslösheten. Myndigheterna uppmanade befolkningen till att studera, och nu har antalet utexaminerade universitetsstudenter ökat med en fjärdedel - men de får inga jobb. Stackarna kämpar och sliter och klarar sina avancerade utbildningar, flyttar till Peking för att få jobb och kunna försörja sig, men blir helt utan eller får något strunt som de inte hade behövt utbildningen till. En grabb som intervjuades hade tagit examen i praktisk fysik och hyrde nu ett rum om fem kvadratmeter, tillsammans med en vän, för 450 yan i månaden - vilket, enligt artikeln, motsvarar ungefär lika mycket i kronor. I väldigt många månader, jag vet inte exakt hur många (nio kanske?) hade han sökt jobb utan att lyckas. På vägen hade han dessutom fått ett fabriksjobb, men blivit lurad på lönen då fabriken plötsligt la ner och var tom när han kom dit efter det kinesiska nyåret.
Min poäng är att jag tycker att det är förfärligt att sitta här och inte ha något jobb, men det finns ju faktiskt de som har det väldigt mycket värre. Naturligtvis visste jag det - men jag behövde en påminnelse. Jag bor inte i Kina, men det här minskade ju iheller inte direkt min rädlsa för att ta mig igenom en utbildning och fortfarande stå utan jobb.
Kli i fingrarna och spring i benen
Snart ska jag ha lite kvalitétstid med Micki; spinning + lunch - sedan bär det av till Uppsala med far för lägenhetsangelägenheter. Usch vad jag avskyr det stället!
Resesug.
Handboll.
Idag har jag njutit av ett spinning puls-pass, en långpromenad med Ebba, sötpotatissoppa och kesoostkaka och kärlek till och från föräldrarna.
Ett liv jag försöker glömma
Nu har far min lagt ut min lägenhet för uthyrning i andra han på Blocket. Eftersom jag aldrig har fått tummen ur röven och lagt upp några bilder åt er så kan ni som är nyfikna ta er en titt på annonsen istället!
http://www.blocket.se/uppsala/Nyrenoverad_lagenhet_centralt_i_Uppsala_26675364.htm?ca=10&w=1
Påskägg.
Påsken är ingen högtid som jag uppmärksammar eller känner någonting särskillt för - lite påskinspirerad mat, om lusten faller på, kanske något litet godisägg till någon jag tycker om och eventuellt lite extra ätande av hårdkokta ägg. Att måla ägg är nog den enda traditionen vi har, mamma och jag, och idag, såhär på annandagen slog vi slag i årets kreativa stund. Pillipill och småttismått; mina blev väldigt detaljrika! Ett med tre små sagofeer på, och ett med djur; En flaminho, en giraff, en flodhäst, ett lejon och en tiger med två små ungar. Mamma satsade på ett med mönster, och ett med fåglar innan hon gick över till att pyssla smycken. Nu ska jag knarka alvedon - mina ögon och mitt huvud tyckte inte om det där - när kommer mina glasögon?
Egentligen en "sitta-inne-dag"
Därav ska jag nu tralla ner till tåget och ta mig an en lunchspinningsklass! Lite ärenden, inköp av påskpresenter och liknande, planeras innan dess. Taggningen dippade dock en aning då jag nyss lyfte blicken och möttes av spöregn utanför rutan. Kul. Den ursprungliga planen var ännu ett efterlängtat pass senare idag - BodyCombat, men min kropp protesterar kraftigt mot den typen av rörelser idag - sviter i form av träningsvärk, modell större, efter tisdagens boxpass!
Blodad tand.
Jag planerar att ta tag i någon form av påskpyssel idag, och ikväll har jag ett efterlängtat spinningpass inbokat. I övrigt går funderingarna kring högskoleansöka vidare. Mitt huvud gör ont, och min nacke; jag längtar tills glasögonen kommer och befriar mig!
