Polentapizza
Nu skulle jag försöka göra mig till igen och laga mig själv någonting riktigt gott - och ännu en gång blev det långt ifrån vad jag hade tänkt mig. Receptet på polentapizza hittade jag hos Molly för ett tag sen, och har sedan dess varit väldigt spänd på att prova! Och detta är en glutenfri pizza - så nu kan vi ha pizzakväll hemma i mellandagarna om vi tröttna på julmaten, även om vi har mormor på besök - bra va Leo?
När jag kom in efter hundpromenaden och står och torkar hennes tassar tänker jag för en sekund att jag borde rusa in och sätta på ugnen - innan någon annan tar den. Just då kommer makedoniern ut ur sitt rum, går fram till ugnen och vrider på den. Han försäkrar att han bara ska ha den i 20 minuter, max 40. Sur blir jag, men börjar förbereda allt så länge, och tar med mina biokemiböcker ner för att utnyttja tiden. Det fick jag inte göra. Alla utbytesstudenter hade tydligen bestämt sig för att samlas i köket och bara hänga lite, så att koncentrera sig på evolutionära släktskapsbestämmelser för proteiner var stört omöjligt. Efter en timme fick jag ugnen, och då stod kinesiskan och tjatade om att hon ville samsas om den. Jag försäkrade att jag bara skulle ha den i tio minuter, och hon gav sig. När jag började skära i pizzan insåg jag att den var för tjock för den tiden och skulle behövt nästan dubbla tiden - men då var det för sent; hon hade lassat den full med saker, och jag gick tjurig upp på mitt rum och åt upp min ofärdiga pizza. Nu måste jag dessutom ägna massor av min tilltänkta mys-med-hunden-tid åt biokemi - jättekul. Trevlig fredag på er.
Polentapizza
1 portion, max 45 minuter
1 dl polentagryn
5 dl vatten
5 cm zucchini
2 champinjoner
½ paprika
5 körsbärstomater
1 miniliten rödlök
25g fetaost
tomatpuré
ruccola
oregano
salt
Sätt ugnen på 250 grader. Koka upp vattnet och rör i polentan och salt, låt koka på låg värme tills den får en grötkonsistens - rör om väldigt ofta! Bre ut polentan i valfri form på en bakplåtsklädd plåt. Gör du den för tunn kommer den inte att gå och äta med händerna som slizes, men tänk på att en tjockare botten kräver lite längre tid i ugnen; min var ½ cm tjock, lite drygt kanske, och hade behövt 15-20 minuter. Låt bottnen svalna i kylskåp i 10 - 15 minuter. Bre sedan ett lager tomatpuré på den, lägg på tunt skuren zucchini, trimlad paprika, skivade champinjoner, halverade körsbärstomater, skivad lök, smula över fetaosten och krydda sedan med oregano innan du gräddar den i ugnen. När du tycker att bottnen har fått önskad hårdhet - utan att grönsakerna bränts - flyttar du försiktigt över pizzan på en tallrik och toppar med ruccola. Det kan även tänkas att bottnen kan förgräddas, vilket jag hade planerat att göra, men inte hade möjlighet till i det här förbaskade köket, och jag tror även att mozzarellaost skulle ha varit gudagott på, men någon sådan hade jag inte hemma.
När jag kom in efter hundpromenaden och står och torkar hennes tassar tänker jag för en sekund att jag borde rusa in och sätta på ugnen - innan någon annan tar den. Just då kommer makedoniern ut ur sitt rum, går fram till ugnen och vrider på den. Han försäkrar att han bara ska ha den i 20 minuter, max 40. Sur blir jag, men börjar förbereda allt så länge, och tar med mina biokemiböcker ner för att utnyttja tiden. Det fick jag inte göra. Alla utbytesstudenter hade tydligen bestämt sig för att samlas i köket och bara hänga lite, så att koncentrera sig på evolutionära släktskapsbestämmelser för proteiner var stört omöjligt. Efter en timme fick jag ugnen, och då stod kinesiskan och tjatade om att hon ville samsas om den. Jag försäkrade att jag bara skulle ha den i tio minuter, och hon gav sig. När jag började skära i pizzan insåg jag att den var för tjock för den tiden och skulle behövt nästan dubbla tiden - men då var det för sent; hon hade lassat den full med saker, och jag gick tjurig upp på mitt rum och åt upp min ofärdiga pizza. Nu måste jag dessutom ägna massor av min tilltänkta mys-med-hunden-tid åt biokemi - jättekul. Trevlig fredag på er.
Polentapizza
1 portion, max 45 minuter
1 dl polentagryn
5 dl vatten
5 cm zucchini
2 champinjoner
½ paprika
5 körsbärstomater
1 miniliten rödlök
25g fetaost
tomatpuré
ruccola
oregano
salt
Sätt ugnen på 250 grader. Koka upp vattnet och rör i polentan och salt, låt koka på låg värme tills den får en grötkonsistens - rör om väldigt ofta! Bre ut polentan i valfri form på en bakplåtsklädd plåt. Gör du den för tunn kommer den inte att gå och äta med händerna som slizes, men tänk på att en tjockare botten kräver lite längre tid i ugnen; min var ½ cm tjock, lite drygt kanske, och hade behövt 15-20 minuter. Låt bottnen svalna i kylskåp i 10 - 15 minuter. Bre sedan ett lager tomatpuré på den, lägg på tunt skuren zucchini, trimlad paprika, skivade champinjoner, halverade körsbärstomater, skivad lök, smula över fetaosten och krydda sedan med oregano innan du gräddar den i ugnen. När du tycker att bottnen har fått önskad hårdhet - utan att grönsakerna bränts - flyttar du försiktigt över pizzan på en tallrik och toppar med ruccola. Det kan även tänkas att bottnen kan förgräddas, vilket jag hade planerat att göra, men inte hade möjlighet till i det här förbaskade köket, och jag tror även att mozzarellaost skulle ha varit gudagott på, men någon sådan hade jag inte hemma.
Kommentarer
Trackback
