Korven vi älskar, och hatar

Nyss läste jag ett så engagerande inlägg på en av bloggarna jag följer; kryddburken. Ämnet som behandlades var vår syn på korven, och hur denna produkt ursprungligen kom till. För många är korv ett naturligt återkommande livsmedel i vardagskosten - gott billigt och lättlagat! Andra ställer sig kritiska till dess innehåll; nermalda delar av såkallade "fuldelar" av slaktkroppen, såsom brosk, senor och hinnor nerpressat i en tarm. Jag håller med om att det inte låter jätteaptitligt när det framställs på det sättet - men är det inte jättebra att ta till vara på så mycket det bara går när ett djur har slaktats? Det vore ju skam om bara de "fina" delarna skars bort och användes! Att ta tillvara på så mycket som möjligt var målet förr, då korven började produceras, och jag tycker det är kanon att falukorvdet görs fortfarande.

Det jag är mer tveksam och kritisk till är mängden tillsatsämnen. Smaksförstärkare, färgämnen, aromämnen, konserveringsmedel, förtjockningsämnen - ja, listan kan göras lång, och mycket behöver inte ens vara med! Dessutom fylls korven ofta ut med vegetabilier, och därmed sjukner kötthalten. Den korv jag oftast köper är den lammkabanossen jag brukar hitta som har en kötthalt på 90%, eller lammchoritzon på 86%, men nu letar jag även med ljus och lykta efter Familjen Olssons falukorv utan E-nummer, och med en kötthalt på 80% - den provar jag gärna. Med andra ord, jag eftersträvar så rena produkter som möjligt, och att det är mindre fint ansedda delar som är nermalda i ett korvskinn av tarm, det tycker jag bara är jättebra! Det skulle vara rent tragiskt om allt som inte såldes som skinka eller kotlett slängdes, både ut etisk, ekonomisk och miljömässig synvinkel. Huruvida vi har rätt att föda upp djur för slakt, och behandla dem som vi gör är en annan fråga, men sålänge vi gör det tycker jag vi är skyldiga att inte slösa på det vi får ut av produktionen!

Bilden är lånad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0